Är det inte lite en grej nu att antingen är allt nattsvart och meningslöst och vi borde bara stänga in oss med en dator och en tub handkräm och invänta det oundvikliga slutet, eller gömma oss i fluffuig nostalgi?
Att bry sig är cringe, att försöka förrändra nåt är suspekt, status quo är det...