Search results

Så är det ju, AW har ju prepp, och det gör ju att det är prepptyngre än alla spel som kör utan prepp. Men jag tänker att 15 min som "det var sjukt mycket arbete" låter som att det var mer av en ansträngning än det behövde vara. När jag skulle preppa AW första gången så var jag van vid att i...

På alla sätt och vis har jag uppfattat preppen i AW som att den ska växa fram. Skriv ner några meningar, testa och uppdatera efter nästa spelmöte. Jag tycker inte att exemplen i boken ser särskilt krävande ut, framför allt inte om man tänker att det läggs till steg för steg under många spelmöten.

Jag har funderat på att testa Mutant med ungarna, och det följde ju med lite få pryltärningar. Jag vet att det är Mammon som talar, men de var allt bra granna de där tärningarna... :unsure:

Ja väldigt mycket hänger på sista avsnittet! Jag gillar dramat och mycket börjar klarna. Jag tycker stämningen fortfarande är otrolig, men ska det hålla hela vägen? Man har blivit besviken så många gånger förr.

Ja, och det är här jag tror det skaver mest för mig. För vissa så höjer det upplevelsen, men för andra sänker det den och olyckligtvis verkar jag tillhöra den andra gruppen.

Bra poäng, de jag uppskattar är ärliga: här på scenen blir det teater, här är en film, nu spelar vi rollspel. Men det finns filmer som The Factory som ljuger om hur verklighetsbaserade de är. Det finns (fanns?) lajvrollspel som utspelar sig bland folk som inte vet om att de ofrivilligt är...

Jag kan också uppskatta när det finns en baseline med vardagliga saker som man inte behöver slå för. Det blir ofta roligare när man tydligt kan vara bra eller dålig på någonting, framförallt om det också kan utmärka rollpersonen. Men det kan förtas om man samtidigt blir ett vandrande skämt kring...

Att det finns en slags oärlighet i underhållningen gör mig lite avtänd. Alltså att en stor del av det som skapar nöjet är att man låtsas att det inte är uppgjort med skådespelare som följer ett manus. Det blir en slags masshysteri där publikens gemensamma föreställning skapar suggestiva känslor...

De ser jädra snygga ut! Och de skulle ju passa bra i Mutant: År noll som använder sig av T6:or (dock i tre olika färger)!

Måste det vara en okänd twist då? Man kan ju göra den mer "känd" genom att låta rollpersonerna vara de som släpper lös den. En gång i tiden var människor nöjda och glada och använde magi för att uppnå förunderliga ting. Alla har hört sägnerna. Sedan förstörde en ond magiker nöjet för alla...

Wow, nu börjar det bli skräck på riktigt! Går de full Twin Peaks är frågan? Dammit, olustig avslutning på senaste avsnittet.

Vanligtvis pulled pork. Det ställs in i ugnen på morgonen och sedan får det stå tills vi äter. Även tillbehör som picklad rödlök och tzatziki görs i ordning kvällen innan. Det enda som behöver fixas när man ska äta är att värma bröd och skära grönsaker (jag reducerar såsen samtidigt också)...

Båda är väl bara marknadsplatser, dvs de garanterar inte själva att säljaren är seriös. Har beställt åt ungarna från både Wish och temu (mestadels kläder) och det har kommit fram. Leveranstiderna ska man inte lite på om det är tight inför jul och liknande, å andra sidan gäller väl det alla...

Det tycker jag låter intressant. Kan du ge ett exempel? Vad ska man sträva efter som mål med framhävandet? Är det att man vill lyfta fram och peka ut intressanta personer? Det är ett bra tips! Jag tycker att det är så väldigt användbart just tillsammans med att låta spelarna bidra i...

Det här har jag också märkt, att om man lägger krutet i början så att alla kommer in i stämningen, så hänger det med sedan. Har man fångat känslan av en steampunkstad så behöver man bara berätta att det finns en kugghjulshiss vid observatorietornet. Deltagarna kommer automatiskt att fylla på med...

Jag håller med om detta även om jag ska testa att utöka "outsourceandet" till spelarna mer. Jag tänker att man kan göra det genom att röra mig mer i deras bakgrund så att de får fler tillfällen att beskriva det övergivna barndomshemmet, klippan de besökte med sin käresta i ungdomen, templet som...

Hur förmedlar du sedan den informationen under spelmötet? Är det även där mer indirekt, eller försöker du också väva in det genom att skapa känsla etc (som reglerna kanske inte gör i många fall)?

Hur använder du sedan bilderna? Visar du dem för spelarna eller är det mer för dig som spelledare?

Att beskriva spelvärlden tycker jag nästan är den viktigaste uppgiften som spelledare. Oavsett vilket rollspel med spelledare som man kör så brukar spelledarens förmåga att beskriva spelvärlden ha en snabb och direkt inverkan på deltagarnas upplevelse. Därför undrar jag, vilka är dina bästa...

Jag tycker att det viktigaste är skapa en känsla av två "världar". Dels den vanliga "officiella" världen där man har en öppen roll: diplomat, handelsman, polis, förman etc. Men sedan den "hemliga" världen där man har skumma kontakter, dolda uppdragsgivare, hemliga allianser, antispioner osv...