Search results

Partisan-avsnittet startar vid 38:00 https://podcasters.spotify.com/pod/show/spelsnackarna/episodes/Avsnitt-120-Novis-Partisan-e2qf74n

Ett sån't här?

Jodå, sådana tankar finns.

Min nya ebok "Dusk and Dawn" finns nu hos Amazon. Fyra berättelser från den kratertäckta Lapptäcksvärlden. Ligger i gränssnittet mellan steampunk och dieselpunk. Gå till https://www.amazon.com/dp/B0DLPGN5MZ

Det är Allhelgonahelgen. Jag tänker på mor, far och lillasyster. Därför är det här min fredagsfeeling:

Denna gång: Expert Partisan och Chock Stunde Null https://www.patreon.com/posts/creativity-for-114936044

Jag är inte stockholmare -- jag växte upp på den västgötska bondvischan utanför Göteborg. ;)

Malmöiten Peter Hansson (Gigantoskop >>>) var aktiv bland stans gamers redan på tidigt 1980-tal. Han kan säkert berätta mer.

Jovisst fanns det ett överlapp. Exvis har Forodrim haft ett spelgille sedan 1970-talet.

Nej, det var inte så vanligt, ingen subkultur i nutida bemärkelse. Det var inget man kallade sig själv, utan ett epitet man fick av andra: "Han är en jäkla stridis."

S&T var en synnerligen möp*-ig varannan-månads-tidskrift som kom ut under två år i mitten av 1970-talet. Nej, den var inte välgjord och det var antagligen därför den dog sotdöden. I varje nummer recenserades ett amerikanskt krigsspel. Den vägen hittade min kompis Gunnar och jag under 1974 till...

Jag har fortsatt begrunda det här spörsmålet och vill addera ytterligare en eurofemcentare: dåtidens Gbg-gamers var nästan uteslutande etniska svenska grabbar (jag minns blott en engelsman). Inga från de finska, polska eller jugoslaviska invandrargrupperna (som nog var de största på den tiden).

Jag är helt med på noterna: mitt första Traveller-spelgäng i Göteborgs Krigspelsförening 1978-82 rymde både arbetar- och medelklasskillar. De flesta av oss var misfits på ett eller annat sätt. Hursomhelst, det där var en udda förening eftersom dåtidens Gbg normalt var socialt stratifierat.

Jo, det kan jag bekräfta: Drakar och Demoner Imperator. Jag håller dock numera med dig: ett Rom-upplägg hör inte ihop med DoD. Istället borde detta bli en bister urban setting i en järnåldersmetropol med miljonbefolkning.

"Saurons ros" månne?

Kalydonen skapade jag utifrån legenden om vildsvinsjakten utanför staden Kalydon -- länk >>> Onaquin hämtade jag från ett Chock-äventyr som utspelades i Mexiko (se JohanL:s utmärkta förklaring ovan)..

Olle Sahlin gillade Tom Puss, så där vilar förmodligen ansvaret.

https://www.rollspel.nu/threads/recensera-ett-rollspel-som-inte-finns-licensspel-recensioner.79313/#post-1124564

Jag tyckte att den filmen var rätt så fånig. Inget jag ville inspireras av.

Mina viktigaste inspirationskällor för DoD-utvecklingen under åren hos Äspel: Röde Orm (fantasy light, faktiskt) Bilbo (mindre världsomskakande än Ringen) Ivanhoe (TV-versionen) Robin Hood (diverse versioner) Korpen flyger (spaghettiwestern bland vikingar) Legenderna om Jason, Theseus...