Search results

Det låter kanske också som ett sätt att se till att man inte får för dåliga recensioner.

För mig är det nog rollspelsskapande som är det jag mest kan försjunka in i. Eller, ja, världsskapande, snarare. Göra kartor, räkna på befolkningstätheter och städer, fundera kring fiktiva kulturers mat och kläder, sådant där som ingen är intresserad av egentligen.

Det gör ju att jag föredrar sätt att spela som ligger närmre pikaresken än mer tighta berättelser. Man stöter på saker, reagerar på dem, hittar ibland något som intresserar en och man vill fortsätta interagera med, men det finns liksom inget stort mål för rollpersonen som formar spelet.

Psykologisk katarsis upplever jag som vanskligt att handskas med, och till exempel primalterapi är ju något som verkligen har utmönstrats. Notera att jag inte nödvändigtvis vill ha lyckliga slut, men jag vill sällan driva mot ett olyckligt sådant. Sedan är det intressant det här med...

Jag är inte vidare intresserad av gladaction, utan har gärna med mörkare grejer i mitt rollspelande, men jag kan ändå känna igen något litet i detta. Det som jag framför allt har svårt för är att driva mina rollpersoner mot misslyckande, eftersom jag själv dagligen är djupt frustrerad över min...

Lamellpansar, om än av en lite annorlunda sort, var en rätt vanlig grej i framför allt Östeuropa och Centralasien under tidig medeltid, så det känns väl helt utmärkt?

Det jag tänker ofta är väsentligt i byar utifrån ett rollspelsperspektiv är: Vem bestämmer? Både formell och informell auktoritet. Hur bemöts främlingar? Är de vanliga eller sällsynta, misstrodda eller välkomnade? Vilka resurser finns att tillgå för besökare? Finns någonstans att övernatta...

Kan man kvarta hos dig?

Som vän av Eon – konstigt vore det väl annars, då jag är en av författarna till den nuvarande utgåvan – kan jag ändå tänka mig att Eon är väldigt lore-tungt på ett sätt som kan göra det lite svårtillgängligt för poddande. Om alla spelare är hyggligt inlästa på spelvärlden kan det funka, men det...

Egentligen hade jag nu tänkt göra en rollperson i de gamla reglerna till Terone, men nu när det kommit nya alternativregler behöver jag ju testa dem. Jag börjar med att välja ett ursprung. Jag tänker mig att jag är en domorid, en artificiell varelse. Jag föreställer mig en person odlad i någon...

Jag är inte en vidare bra äventyrsmakare. Spelledarpersoner, miljöer och kulturer är mycket enklare för mig.

I Mutant: År Noll spelar man en av Folket, en folkspillra av mutanter som bebor Arken, en isolerad tillflyktsort i den förödda zonen. Det första man ska göra är att välja en av åtta sysslor: krossare, skrotskalle, zonstrykare, fixare, mutant med hund, krönikör, boss eller slav. Jag väljer...

Ja, har många av dem!

Låter som en utmärkt kultur för rollpersoner att härstamma från!

Jag tror jag är en rätt bra improvisatör och duktig på att gestalta karaktärer och miljöer.

Jag tycker ofta det är mer intressant att se hur byar funkar i väldigt andra kulturer än just nordisk och västeuropeisk medeltid. Hurdan ter sig en bondby i Egypten, Vietnam eller förkoloniala Mexiko?

"Play to lose". Jag känner mig så ofta misslyckad i mitt vardagsliv att jag har fått svårt att känna någon entusiasm för att gestalta mer misslyckande i rollspel.

Ja, om jag till exempel skulle läsa ett rollspel om Ottomanska riket med enbart turkiska, eller enbart grekiska författare skulle jag nog känna mig nödgad att ha en viss kritisk vaksamhet.

Jodå, det vet jag. Lakatos är också en av mina favoritfilosofer.

Det jag ifrågasätt är väl huruvida en svensk egentligen har en ”relation” till vikingatiden, annat än genom att hen läst lite mer om den i skolan. Mycket av det hen kommer tro sig veta kommer nog ändå vara mer baserat på populärkultur, nationalistisk mytbildning och liknande källor, inte någon...