Search results

Jag tänker att det också finns en nyansskillnad i vad man letar efter. Att stereotyp-dvärgen har skägg och yxa har vi i ganska hög grad spikat att det kommer från Gimli och tidigare romantiska skildringar av sagodvärgar (åtminstone skäggen). Men när kom den här grejen att en dvärg aldrig skulle...

Det som är intressant är att tidiga D&D:s alv-klass var distinkt annorlunda än alver så som de har skildrats senare. Dess huvudsakliga grej var att den var både krigare och magiker på samma gång, så en typisk alvrollperson gick runt lika tungt rustad och beväpnad som krigaren. Den hade inga...

Kollade på SAOB, och där anges dock att i Johan III:s bouppteckning förekommer "6 par duergenes hosor", så där tycks det som om termen redan var i bruk för hovdvärgar.

Ja, exakt. Gimlis ridderlighet och känslighet slaktas verkligen av filmatiseringen, som känns som om den tagit avsevärt mer från stereotyp-dvärgarna.

Gimli är såklart den huvudsakliga inspirationen till skägg + yxa, på samma sätt som Legolas är det för alver med pilbåge. Dock upplever jag att dvärgar ofta framställs som mycket mer dogmatiska kring att hålla sig till just denna inspiration, och jag undrar när den bilden uppstod.

Ett vanligt drag hos dvärgar i fantasy – ett som många närmast förväntar sig även om det inte explicit nämns – är att de inte bara framställs som en väldigt homogen kultur, utan de är också extremt måna om att hålla sig till vissa normer. Ingen dvärg skulle raka skägget, ingen dvärg skulle...

Tyvärr inga som passar i skrift. De är fula i mun, de små gynnarna.

Något som ännu inte har lyfts i tråden är animerad film. Ännu döare än spelfilm, eller?

Det jag tänker är en begränsning för svensk historisk film är att Sverige hörde till de armaste, mest glesbefolkade delarna av Europa. Möjligheten till det spektakulära finns inte på samma sätt som om man tar sig an fransk, italiensk eller tysk historia. Jag tror inte heller att det finns någon...

Men om man vill kombinera något väldigt svenskt med det mer surrealistiska – vad sägs om en mardrömslik, psykedelisk skräckis med Swedenborg i huvudrollen?

Alternativt, och det var därför jag var inne på det mer hyperestetiserade, omfamnar man det teatrala. Om man inte försöker ta avstamp i realismen blir det mindre störande och mer av en medveten effekt.

Egentligen kanske man bara borde göra Mörk Borg: the Movie.

Något som också slår mig är att vi är ett av de länder som har flest metal-band per capita, men detta har gjort försvinnande litet avtryck på svensk fantastiks uttryck. Varför inte låna mer brutala och groteska visioner därifrån?

Zardoz.

Jag tänker tvärtom att just "jordnära" är något svensk film gjort väldigt mycket. Jag vill föreslå en helt annan väg – drömlik, psykedelisk fantasy där man verkligen tar ut svängarna estetiskt. Dumpa den nordiska minimalismen, samarbeta med bra kostymdesigners, var någon annanstans än en skog...

Om man då kör på de skånska hobbitarna får man anta att alla utom Sam talar någon form av ädelskånska – sådan där som helst paras med ett efternamn som omnämns i Skånska slott och herresäten.

Frågan är om Stockholm är en stad med tillräckligt tydlig industriprägel för att det ska gå fram? Associationen till stockholmska är ju inte "industriarbetare".

(Och ja, jag vet att de redan finns till D&D, men de kan ju konverteras till DoD)

Man borde ha nättare "kentaurer" som baseras på getter istället. Helt plötsligt är det fyrfotingen i gänget som är bäst på att klättra.

Sant, man ser ju aldrig Bilbo eller Frodo dricka cider, vilket ju känns obligatoriskt i så fall. Det hade dock ändå funkat för de små gynnarna, tycker jag, och kunnat ge upphov till spännande pirat-hobbitar – den klassiska pirat-dialekten kommer ju från Dorsetsonen Robert Newton som John Silver...