Search results

It really depends on what sort of game you want, sort of. Asharien has a culture which makes it easy to be a masterless adventurer, as well as populations of all the major non-human races which makes it very convenient for "traditional fantasy adventuring". Jargien has opportunities to interact...

Ja, jag har själv funderat på något sådant. Min tanke var att också luta sig lite på den cthulhoida aspekten genom att låta det huvudsakliga hotet vara Ungolianth, den mest lovecraftska varelsen i Tolkiens legendarium.

Ja, det finns ju en skala för kartan, och utgångspunkten är att Fylke ligger i England. Så då kan man ganska lätt projicera en Europakarta över Midgård.

Ja, tanken är att Tolkiens Midgård är vår världs mytiska förhistoria, bortglömd så när som på denna bok han har "hittat" och översatt. Däremot tror jag inte att han tänker sig någon form av "alternativ samtid" med drakskelett och så, utan helt enkelt att det är vår värld rätt upp och ner.

På engelska har Panoramix, i egenskap av trolldrycksleverantör, fått bli Getafix.

Filmtitlar tycker jag dock är en helt annan grej. Om något präglas de ju av en lite väl vidlyftig fantasi och vilja till finurlighet, det vill säga raka motsatsen till seriefigurerna.

Imago kan ju leda tankarna fel om någon av spelarna är entomologiskt intresserad – det är nämligen termen för en fullbildad insekt, efter larv- och puppastadium. Visserligen är ju entomologins termer lite lustiga i sig, då de i översättning blir "spöke", "docka" och "bild" (eller "dödsmask").

Det är definitivt en faktor i varför jag gillar att spela alver och sällan spelar dvärgar.

Det kommer så vitt jag har förstått från hur tid traditionellt mäts till sjöss. Jag skulle inte bli förvånad om det är den seglingsglade CJS som lagt in det.

När jag funderat på det här till Eon, vars gamla dvärgbok ju har en väldigt traditionell dvärgabild, har jag tänkt på "skägg" som en term för ett kulturellt ideal – att ha "skägg" är att inte ge sina känslor till känna, bete sig värdigt, upprätthålla sin personliga heder, och så vidare. Ordet...

En kul grej i sammanhanget är att timglas, som ofta upplevs som ”gammaldags”, faktiskt tycks vara yngre än de mekaniska urverken – våra första belägg för dem är från 1300-talet.

Om man ska snacka äldre mentaliteter – det säger han inte. Han behandlar inte tiden som något som existerar ”objektivt” oberoende av mänsklig aktivitet och mäts i fasta enheter, utan jämför som mest med någon annan aktivitet.

Ett av de vanligaste sätten att hålla tiden var genom sånger och böner, något man till exempel kan se i gamla recept. Så i fallet ovan kanske man skulle säga "efter att du hunnit be fem dekader på Rosenkransen" eller motsvarande. Sedan får man tänka på att folk i allmänhet var mycket mindre...

Det bekymmer som finns är det som @Sinisa_ tog upp, att dvärgar har mindre "bandbredd" än många andra folkslag – västen känns så att säga trängre än den gör för alver eller så.

Jo, men det är ju också lite min tanke, att det är en illustrationstradition som inte jobbar lika mycket med muskelmän som mer sentida fantasy.

Om de inte lever lika länge som de alver från vilka de (möjligtvis) skapades.

Tjocka, eller åtminstone väldigt kralliga. Jag spekulerar vilt här, men jag tänker mig att det kan ha varit en del av den förskjutning av fysiska normer i fantasy-illustrationer som förekommer på 70- och 80-talet, där normen också blir att manliga fantasyhjältar ser ut som muskelbyggare på ett...

På SAOB listas "dvärghatt" som en term för en hatt som låter en bli osynlig. Det kan ju också kopplas till de luvor @Gamiel nämner. Dvärgar borde vara särskilt duktiga på att göra osynlighetsluvor, alltså.

Ja, sant – därmed att jag inte skrev "tidigaste".

Mörkmårdens och Lothloriens alver känns väl som en rätt rimlig gissning?