Search results

Om du vill ha inspiration till skadetabeller kan det vara värt att titta på Joef Thans utökade skaderegler till Warhammer FRP. Skrivna av en läkare, och tar hänsyn till alla möjliga hemska konsekvenser som kan drabba någon.

För oss som skriver Eon – att vi försöker tänka "om den här magiska effekten finns, hur påverkar den världen?". Särskilt när det finns länder som regeras av magiker, och har gjort så oerhört länge, behöver man ju förklara varför dessa inte helt dominerat sina grannar.

Ja, jag räknar kanske sju andra personer jag kan spela med som bor inom tio minuter från mig. Visst, lite fusk att jag är gift med en av dem, men ärligt talat är det ett rollspels-lifehack ändå.

För mig är det nog så att om någon hamnar i den kategorin vill jag inte spela rollspel med hen överhuvudtaget. Det är inte vidare kul att spela med folk jag inte hade kunnat tänka mig att umgås med i övrigt.

Jag håller helt och hållet med. Det finns en helt annan social, sinnlig dimension i den fysiska närvaron som jag tycker är närmast omöjlig att ersätta med online-funktioner. För mig skulle jag nog definiera det som att vi är hela människor på ett helt annat vis när vi träffas. Online är umgänget...

Rälsat att anta att man måste döda orchen för att äta pajen.

Jag föredrar definitivt att spela IRL, och gör det också i flera grupper. Online spelar jag endast när det inte går att lösa, framför allt när folk bor på olika orter.

Det här tror jag är skiljelinjen mellan ditt perspektiv och många andras. Jag känner inte igen mig i det, till exempel. Snarare skulle jag säga att en viss mån av pluggande ökar sannolikheten att jag spelar – om det jag pluggar in är kul och inspirerande! Det är inte konstigare än att jag, säg...

Just nu spelleder jag Willow av Lazylitch. Där tycker jag att äventyrets premiss lyckas väl med att sätta upp två grundläggande problem som rollpersonerna måste handskas med på valfritt sätt: (1) De befinner sig i ett färjeläge och ska ta färjan norrut (i det här fallet eftersom de också fått en...

Storbritanniens märkliga hangups på faran med ninjor är onekligen ett speciellt kulturellt fenomen. Det var ju också de som låg bakom namnbytet från "Ninja Turtles" till "Hero Turtles", något även Sverige hakade på.

Jag drar nog också en distinktion mot konflikter inom hobbyn. Sådana finns alltid, vare sig det är MFF mot HIF eller Eon mot Drakar och Demoner. Fotbollssupportern som ogillar motståndarlagets supportrar tänker inte att det är för att de är fotbollssupportrar, vilka är en jobbigare och drygare...

Ja, det är så jag menar. Att göra sig lustig över sig själv är sunt inom rimliga gränser. Jag tänker mer på att man tycker illa om andra rollspelare men inte ser sig själv som representativ för dem.

Kanske är jag en kuf som inte blir så fruktansvärt irriterad på socialt avvikande kufar – eller åtminstone inte så mycket som jag kan bli på andra personlighetsdrag. Eller jag känner i vart fall inte ett så starkt behov av att markera att jag inte är som dem.

Min upplevelse av mycket av internkritiken i rollspel är visserligen att den är mindre "kärleksfull parodi" och mer "trött på alla på riktigt".

Problemet med mycket världsbyggande är att skaparna i för hög grad låter sig inspireras av andra spel snarare än litteratur, historia och mytologi.

Något jag har reflekterat över, kanske särskilt här på forumet, är att när beskrivningar av "typiska rollspelare" kommer upp så är det sällan i positiva termer. Snarare är det ganska vanligt att man ivrigt lyfter den ordinarie rollspelarens kreativa, sociala och smakmässiga brister, som om man...

Två roliga saker med detta: (1) Att brittiska flottan använde lime berodde på att de mest bekanta europeiska citrusfrukterna – apelsiner och citroner – framför allt producerades av deras rivaler, spanjorerna. Lime odlades däremot i deras karibiska kolonier, så det hade man bättre tillgång till...

Om man tittar på barnkulturen, finns det något rollspel som tar avstamp i hästböcker?

Jag tänker att till exempel Jane Austen-rollspelet Good Society finns, vilket i minst lika hög grad avviker från vanliga rollspelsscenarion och saknar fantastik. Sannolikt har det också mindre utrymme för spänning och action än ett krimi-rollspel, och dessa brukar ju ändå vara prominenta element...

Nej, jag tror inte helt på den analysen. Folk tycks till exempel spela Leverage-rollspelet, som på samma sätt saknar fantastiska inslag. Möjligen är det snarare eskapism som saknas – man tycker inte det är en tilltalande fantasi att föreställa sig vara någon av huvudpersonerna. Eller så är...