Search results

> Jag kastar mig kvickt ut genom dörren, hoppar upp, slår igen den, lägger skuldran mot den, greppar förtvivlat efter nyckeln, försöker låsa och vrålar samtidigt: "Låt bli mig! Vem är du!?" Medan du försöker ta dig upp på fötter lutar sig varelsen över dig. De tvinnade rottrådarna som utgör...

> Jag skriker rakt ut! > ... och försöker smita förbi varelsen ut genom dörren > Men nappar såklart tag i bensindunken då vi springer ut! Du grabbar tag i bensindunken och försöker smita förbi varelsen, som kastar sig framåt för att hindra dig. Du försöker undvika. Din chans att lyckas är...

Får väl sälla mig till kören av de som följt Dö med stor behållning. Keep up the good work!

Denna handling kommer att ge dig Omständighetsmodifikation –5% till eventuella slag för att undvika eventuella monsterattacker. Vill du fortsätta? :mad: Ja 😲 Nej

> Plocka upp yxan Du är nu beväpnad med vedyxa (Skada 3–7, Träffbonus +20%) > och sätt den i varelsens plyte om den kommer in. In kommer den! Dess snärjande, slingrande form höjer sig över dig, och Du försöker anfalla . Din chans att lyckas är 30% (Grundchans 30%, Föremålsbonus (vedyxa)...

Jag bedömer att du än så länge inte har haft tid eller sinnesnärvaro nog att registrera den detaljen.

Den öppnas utåt, ja.

Vi måste överlägga lite om taktik.

Borterstmark tar en paus idag pga andra åtaganden.

> Testar oansenlig nyckel på det oansenliga låset. Du försöker agera under press. Din chans att lyckas är 30% (Grundchans 30%). Du slår 8, vilket innebär att du lyckas. Trots att dina händer darrar av adrenalinet som rusar genom dina ådror lyckas du hala fram nyckeln och med en flink...

Antar att en tanke man kan ha är att dessa två i slutändan sammanfaller. Varför ska vi slåss mot skurken? För att han är ond. Vad gör honom ond? Han vill utplåna allt liv. Varför vill han det? Han bara är sån. Nånstans utmynnar sökandet efter förklaringar i ett krasst konstaterande av skurkens...

Men då handlar det (försöker bara reda ut begreppen här nu) i första hand om att SL/speldesigner inte gett dig något mer konkret skäl att opponera dig mot skurkarna förutom "de är onda, go git 'em!"?

För att föra tillbaka diskussionen till själva spelupplevelsen... Jag tror att en typ av skurkar jag gillar är "monster" – antingen verkliga monster eller "psykologiska" monster, dvs människor eller motsvarande vars psykologi förvridits av oblida omständigheter så till den milda grad att deras...

Syftar du då på att karaktärerna i berättelsen inte känner något behov av att ifrågasätta eller definiera "ondskan"? Eller att vi läsare inte gör det (eller uppmuntras av författaren att inte göra det)?

Som en rapport från den filosofiska forskningsfronten kan ju nämnas, att även de mest inbitna moraliska realister (de som tror på det som i denna tråd beskrivs som "objektiv, metafysisk" godhet och ondska) – att även dessa i allmänhet anser att "det moraliska supervenierar på det deskriptiva"...

> Spring mot skjulet! Du störtar fram till skjulet. Varelsen är dig hack i häl. Skjulet är låst med ett oansenligt hänglås.

Jag tror det skulle kunna funka. Vågar man i sådana fall föreslå att du kanske kan behålla rollen som åtminstone regeldomare? Känns som att en sådan kan behövas, givet de omfattande och ibland icke-transparenta reglerna.

En enkel variant är ju att kontrastera en "relativ" ondska i form av, till exempel, en mänsklig agent som visserligen är maktlysten och hänsynslös men vars bevekelsegrunder i alla fall är begripliga och som i princip låter sig resoneras med, mot en "absolut" Sauron-Cthulhu-ondska, en renodlat...

I praktiken står ju ondskan oftast för någon mer konkret avsikt. Sauron vill ha makt och/eller omforma världen efter sin egen avbild (eller vad det nu är Sauron vill); Darth Vader vill tjäna kejsaren och undanröja alla jedis; osv; och de är hänsynslösa i sin strävan efter detta mål. Sådant...

Jag är ledsen, men lacknaftan är kvar i verkstaden där du lämnade den.