Search results

Jahaja, här kommer ett försök då. Det blev ju lite längre än jag tänkt mig, så jag fick ta till det ärevördiga knepet "mickla med fontstorlek och marginaler", men förhoppningsvis är det ingen som klagar. Edit: Fixade några senfärdigt upptäckta typos i filen.

Hej! Tyvärr har det inträffat som väl oundvikligen var tvunget att inträffa förr eller senare. Jag har tappat sugen. Som ni säkert förstår, är bibehållen sug av essentiell betydelse för att driva ett sådant här projekt. Därför kommer Borterstmark att ta paus på obestämd tid. Det kan förstås...

Var i själva verket 1 och 85.

Som jag konstaterat tidigare tycker jag den rimligaste tolkningen av Bröderna Lejonhärta är att Nangijala är helt och hållet på rikt, men att Nangilima är en hallucination av Skorpans döende hjärna.

Eftersom januari i Barcelona är typ som en solig dag i slutet av mars i Sverige så vet jag inte hur läskigt det blir, men jag ska fundera.

(Nästa uppdatering väntas dröja ett par dar. Ni vet hur livet är.)

Ägde ett ex av originalutgåvan, men gjorde mig av med den i någon utrensning, ett beslut jag sedermera kommit att ångra. Sensmoral: Släng aldrig något!

> Drar krampaktigt i handbromsen för att få stopp på bilen innan vi kraschar. Du försöker få stopp på bilen. Din chans att lyckas är 35% (Grundchans 35%). Du slår 57, vilket innebär att du misslyckas. Du försöker greppa handbromsen, men dina händer är kallsvettiga och skakiga av adrenalin, du...

> "Oj! Nå, om det finns björn här i skogen så kan man väl aldrig vara för försiktig. Det låter som en bra idé." Kenneth nickar. Ni svänger förbi hans hus, avsides beläget i utkanten av byn, och han går in efter älgstudsaren och en låda ammunition som hamnar i bagageutrymmet. Sedan bär det av...

> Hoppar in. Spänner fast säkerhetsbältet. Alice: samma' Du sätter dig i framsätet bredvid Kenneth. Alice sätter sig där bak, tillsammans med din resväska. > I bilen, fråga Kenneth om han vill hjälpa till och leta efter min bror. ”Inte så att jag tror på bensinmackskillens snack om spöken, men...

> Säger: Jättesnällt! Tre öl är inga öl, inga problem för mig. Jonna ger dig ett plågat ögonkast, men Kenneth reser sig från barstolen, vinglar till, rätar på sig, och tar sedan täten ut ur lokalen. Där ute har solen hunnit börja snudda trädtopparna i väst. Skuggorna är längre, och det har...

> Alice: Fråga Jonna och Kenneth om de kan köra oss till huset. Jonna och Kenneth är försjunkna i samtal, men tittar upp när ni närmar er. De ser ut att vara i trettioårsåldern. – Hej! Säger Alice. – Vi skulle behöva skjuts. Är det nån av er som kan köra oss? – Ledsen, raring. Svarar Jonna...

Ja, då är det en annan sak, förstås. Likväl skulle jag om jag var du överväga att reducera så mycket som möjligt, så bara det som är absolut nödvändigt för att äventyret ska funka kvarstår. Detta gör ju också att de saker som faktiskt står kvar kommer framträda tydligare för spelaren. Med andra...

Vad jag själv gjorde när jag spelledde för mina novis-kollegor var att låta spelarna slumpgenerera fram rollpersoner. Går nästan lika snabbt som att ha pregens, men min teori (ej bekräftad) är att spelarna på det sättet känner lite mer ägandeskap över sin rollperson än om någon annan förberett den.

Min misstanke är att du inte borde ha några relationer eller personlighetsbeskrivningar alls. Hitta ett passande karaktärsporträtt på nätet, bara, och låt spelarna göra som de vill. Det kommer kanske inte bli lika bra som det annars hade blivit, men det är ju mer äkta – mer som rollspel normalt...

För att klargöra: Den "du" som omnämndes i förra inläggets sista stycke är du spelaren, inte du rollpersonen. Som spelare kan du alltså kontrollera alla medlemmar av ditt följe direkt, utan att göra det via rollpersonen. Du kan alltså skriva: "Alice: Fråga Jonna och Kenneth om de kan köra oss...

> Jag säger: "Vad intressant! Är alla de här försvinnandena ouppklarade?" – Javisst! Det är det som gör det så fascinerande! Men ska man tro vissa gamla samiska legender, så är de bortrövade av onda trollkarlar! Hon skrattar till. Sedan mulnar hennes ansikte. – Tyvärr har min vistelse här...

> "Han skulle ut till Sundströms gamla hus på Granvägen 30. Vet ni hur jag kan ta mig ut dit för att leta efter honom och kanske övernatta där?" – Vet ej! Jag är inte härifrån, jag är bara här för att göra fältarbete för min doktorsavhandling om bygdens legender och folklore. Det är mycket...

> Går över till tjejen med laptopen. - Här sitter du och jobbar. Har du sett min bror som heter Bud? Antagligen för att hans pappa var brevbärare... Tjejen tittar upp och fixerar dig med sina enorma ögon. – Nej! Säger hon glatt. – Är han försvunnen?

Vem vet, men jag tror det här är överdrivna farhågor. "Det är redan idag lättare att klara sig i Sverige om man kan engelska men inte svenska, än om man kan svenska men inte engelska" – Beror väl helt på vad man försöker åstadkomma. Ska man ha med myndigheter att göra är det rätt snajdigt att...