Search results

Så jag kriegspielade just i åtta timmar, live. Det är inte en tillfällighet att det är här rollspelen börjar - i Kriegspiel är du ju faktiskt en enda person (en officer), och du ser och hör bara det du ser och hör, så det är inte som brädspel. Kontext: Det är 1799. Jag är på ryska sidan. Vi...

FATE är välgjort och inte så narrativ-flummigt att det är otillgängligt för mer traditionella spelare (det är ett bra ingångsspel där). Det funkar bäst för hög spelar- och rollpersonsagens, och tenderar att ge en pulpig känsla.

Jag skulle rekommendera en minoritet som inte finns, som förtryckta alver eller androider. Allt annat är att be om stryk.

Jag kan anteckna mig som reserv. Jag behöver inte spela det här - jag kan spela så mycket Kriegspiel jag vill hos IKS/NordKS - men jag är tillgänglig för att fylla ut om folk saknas för att få ihop det.

Överdriven narrativism måste väl kunna vara något i stil med en del tv-serier där man bara fokuserar på omedelbart drama till den grad att övergripande handling, rimlighet, realism och världsbygget blir lidande? (Som sena säsonger av Game of Thrones. ”Drama nu mellan de här två skådisarna vi...

Gustave Doré gör en delfin. Jag vet inte om han sett en delfin.

Inte det minsta, skulle jag säga. Strider i standardrollspel ser inte ett dyft ut som i normalt berättande, för att ta det uppenbara exemplet. Vad man lyckas och misslyckas med är baserat på slump och inte på narrativa behov. Huvudpersoner kan dö plötsligt och slumpmässigt...

Två saker jag tycker landar i Glorantha: * Vissa saker känns jättekonstiga för oss men är naturliga för folk i världen. Att då presentera dem som något naturligt visar upp spelvärlden som annorlunda. En dag ser man en enorm tjur gjord av moln storma fram över himlen mot någon okänd fiende...

Lentils in red curry would be my go-to dish if I had to make cheap food, which I fortunately don't have to.

När man spelar Ars Magica finns det inga gränser för hur ofta man kan göra det skämtet.

Jag blir för övrigt alltid glad av fungerande folkmagi i rollspel. Mycket ovanligt, dock, till och med i RQ som verkligen borde ha det överallt.

Det där tycker jag är för starkt, men man har tveklöst D&D:fierat DoD en bit, på vis jag hade föredragit om man inte gjort men som är kommersiellt begripligt.

Jag gissar att efficacyn av magin var låg?

Någon sorts Kriegspiel, eller? (Jag har snöat in på det senaste månaderna.)

Nej, bara om ämnet intresserar mig. Och det är minoriteten.

Jag lyckas inte få en AI att läsa igenom hela forumet sedan start och komma med ett utlåtande i frågan, men så här säger den i alla fall:

Eftersom jag tror att det här är rätt avstår jag från att gissa.

Och även om det är litet barnsligt - ibland vill man bara kötta litet orcher och hitta magiska pryttlar, snarare än att hålla ordning på vem som är molluskgudinnan och vem som är leddjursgudinnan (Molluca respektive Kropa, för dem som undrar).

Ja, DoD-23 har en dubbel målgrupp - nybörjare och skäggiga 40-plussare. Det är imponerande att man huvudsakligen lyckats med den balansgången.

Om vi citerar idrottare, tänker jag här även på Ingmar Stenmark: ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”