Search results

Det är konsensus att de första böckerna är betydligt sämre än de blir senare. Det är helt legitimt att börja i bok 3 eller ännu hellre 4.

För övrigt helt sjukt att skråväsendet inte avskaffades i Sverige förrän 1846.

Jo, kommer med all säkerhet aldrig att komma. Vi kan få se The Winds of Winter, jag tror att vi kommer att få se The Thorn of Emberlain någon gång, men The Doors of Stone? Aldrig. (Själv tycker jag att Kingkiller är helt galet överskattad - Harry Potter för de något äldre med den värsta Mary...

Den bästa SF som publicerats, skulle jag säga. Också där uppe: The Player of Games, Iain M. Banks.

Exempel 2: Du har också ett värde i Honor, och en tabell om vad som ger avdrag (en svaghet i spelet är att inget ger mer), som då blir en regelillustration av samhällsnormer. Brott mot gästrätt är en sådan där sak man inte automatiskt tänker på. Samma sak med den rollperson som fick litet mer...

Exempel: I RuneQuest har din rollperson ett värde som heter ”Ransom” (i normalfallet 500 silvermynt (eller 20 kor), men varierar med social klass). Det är både den lösen som kan utkrävas för dig om du tas tillfånga, och den mansbot som den som slår ihjäl dig måste betala för att undvika...

Min pappa hade en amerikansk trådlös på rätt tidigt åttiotal (som då var olaglig i Sverige, som de var), men slutade använda den när det visade sig att det gick att lyssna in den på radion.

Och I många fall, bedrev ekonomi. Jämför hur Eliza driver sitt affärsprojekt från ett holländskt kaffehus i Neal Stephensons The Baroque Cycle.

Mayanskt:

https://roseandcrownoxford.com/latest-news/17267/

Inte samma sak, men ändå...

Jag läser det först som ”Dune AITA” varje gång, vilket blir sjukt roligt. ”Jag förslavade mänskligheten, Am I The Asshole?”

Jag skulle vara benägen att även ha med "kletig", som med Hellraiser, Alien och body horror generellt.

Det här blir annorlunda så fort du är i ens en mellanstad (som Nyköping, i mitt fall).

Jag med, och jag tycker till och med att Cthulhu funkar bättre som den sortens kostymdrama. På samma vis uppskattade jag hur Chock kändes som män i manchesterkostym i rökrum och ett tydligt kolonialt anslag. "Ännu ett Mythos-spel" gör mig också trött, om vi återgår till ämnet. Finns det något...

Men med en väldigt tydlig centralperson, viktigaste kreatör, och skapare.

Jag håller med, och det skulle få Lovecraft att rotera i sin grav - hela poängen var att skapa skräckelement som inte var de gamla trötta och trygga, utan kunde vara nya och faktiskt skrämmande. Den som vill göra ett Lovecraftianskt rollspel idag borde alltså undvika att använda Lovecrafts...

Nostalgi är ett gift. Det är ännu värre när det drabbar spel.

Extrem sexuell dimorfism känns som ett spännande grepp i många sammanhang. Jämför Khepri i Perdido Street Station.