Search results

Det här är exakt min inställning också. Jag kan ösa på rejält med händelser, men vet att det är bra att kunna ta det lugnt och "känna sig för" så att spelarna får tid att andas. Berg- och dalbana är bättre än "more is more", för då uppskattas topparna mer.

En fördel med detta är att det behövs inga svårighetsgrader. Längden är i sig en svårighetsgrad. En resurs att spendera är rollpersonernas välmående. Längre strid, större skador.

Att sprida upphovsrättsskyddat material till ett (mindre) slutet sällskap är dock lagligt.

Jag har haft spelledare som sagt "5 spelmöten" och så har vi kört 20 spelmöten. Jag har haft spelledare som velat köra två scenarion på en heldag och bara hunnit ett halvt. Jag brukar kunna hålla mina satta tider någorlunda, även när jag kör fisktankar som i sin struktur verkligen är...

Körde Little Fears, som jag velat ha i 20 år. Liite besviken på innehållet, då jag själv lika gärna hade kunnat komma på det. Gjorde förskapade karaktärer då vi hade en nybörjare med. Scenariot var linjärt med fokus på "upplevelse" och spelarna ville ha mer. "Synd" att det var en one-shot. En...

"Jag vill testa detta". Det är typ mitt mål. Sedan säger jag att det tar mellan 1-5 spelmöten beroende på hur massivt jag vill att det ska vara.

Spelarna köper godis till mig. En anledning till varför jag inte gillar onlinespel.

Vad är mer spelets fokus?

Spelledaren mot spelarna: spelledare som korsordsmakare eller pysselknåpare.

Det är olagligt, eftersom filmmakaren har upphovsrätt på varenda bild. Nu kommer det inte ske, men det finns bildbyråer som har spindlar som kravlar omkring på internet. En byrå gjorde så för en hemsida som jag gjorde åt frugan, där vi länkat in bilder från andra nyhetsartiklar...

Czege-principen: Om spelaren både hittar på problemet och löser det blir det tråkigt. (Om man läser det som "involvera andra". Ja, då stämmer det.) (Om spelledaren/systemet sätter krav på spelaren i hur den löser problemet, även om spelaren beskriver både problem och lösning, stämmer inte myten.)

Det är OK att fuska med tärningarna. I viss mån än en halvsanning. Jag har mer ett ställningstagande att spelet är fel för mig om jag måste göra det.

Spelledaren ska vara allvetande: Ska kunna alla regler Ska alltid ha svar på spelarnas påhitt Ska skapa vettiga konsekvenser Ska kunna ge personlighet till alla i världen

För detta finns magisystemet...

"Vi spelar rollspel". Alla spelar rollspel på helt olika sätt men pratar om det som om det vore en och samma sak. Det här har orsakat ett gäng livliga diskussioner här på forumet.

Inte att förakta. Jag tror många har tagit karaktärsskapande för givet att folk inte tänkt på att det är en typ av solospel. Jag hade svinkul att göra rollpersoner med Netotech 2, där jag ofta fantiserade vilka äventyr som dom skulle vara med om. D&D5 också när det begavs sig för mig.

Alla android-telefoner har dessutom Google Lens i kameran, som kan analysera bilden och ge förslag på vad det är. Vissa android-modeller (ex. Pixel) har gömt undan den funktionaliteten. --- Annars ... jag har alltid hört av föräldrarna att hundkex är giftigt, antagligen för att det finns...

Varför det? Får inte rollspel lära ut sina egna sätt att spela på?

Oh, hur ser dom frågorna ut?

Ja, med dess bonus att om man har skapat det så känner man direkt någonting för det. --- Det sagt, det går att skapa samma sorts känsla genom att ständigt iterera världen genom rollpersonernas handlingar i en förutbestämd setting. Spelarna bildar sig en uppfattning av världen, dom gör något...