Search results

Min old-skoool-hjärna tänker: Mossor & Mycel.

Absolut: Wellington Paranormal https://en.wikipedia.org/wiki/Wellington_Paranormal

Detta är BOKSTAVLIGEN en paralympics-gren:

En av dem är en förtrollad drottning som utlovar en stor belöning om RP hjälper henne. När RP accepterar förvandlas de till tvåbenta klädda bepansrade och beväpnade möss. Ut i skogen till det öde huset och in i dungeonen: husets trossbotten.

Älskar detta. Finrummet. Vinglasen. Det vackra och samtidigt ljuvligt nördiga displayskåpet i hörnet. Och spelledarskärmen. Bilden säger: vi har vuxit upp och ändå inte. Ljuvligt.

Oldtimer drar febrilt i en massa rep och spakar för att få den stora statyn av Ärkespelledaren att röra sig på ett övertygande sätt, i Den förlorade staden, djupt under öknen, beskrivet av Tom Moldvay. B4 us, nothing.

För mig med. Jag är en fajter på lävvel fyra å du är en oissard som kaastar dispäll mäggick på aogrens magiska rådd. Total stämningsdödare. Ingen suspänsjon åff dissbelif! (Hoppsan!)

VAD kallade de villobesten sa du?

Jag gillar bägge. Mitt förslag Djupvik är mer en by (styrd av en bohusländsk/ranarikisk/vikenisk järnåldershövding), Vattnadjup är likt Waterdeep en STAD. Vinterväck är ett snorbra namn.

Särskilt samtidigt. Så kallad "speed-baiting".

"Mark" är ett uuurgammalt germanskt ord för "utmarker", från minst tusen år innan medeltiden, den där gränstrakten (borderlands) du inte orkade hålla ordning på i ditt rike som inte så mycket var ett landområde utan ett nätverk av borgar dit du kunde flytta ditt hov, den där utmarken som tomtar...

Även känt som Infanteriregemente 15?

Jag menar ... Westeros?

Alltså, nä? Anglosaxiska talare med rollspelsintresse tittar ju HELA TIDEN på vår fornnördiska namngivningstradition av både folk, fä, och platser. Det är ju ärans och hjältarnas språk som har de rimherrigaste namnen.

Tips: minska till fem. KG/KO/LG/LO åsså N.

Jag snokar lite runt äkta och historiska dungeons och underjordiska städer: https://varldenshistoria.se/civilisationer/det-gamla-kina/orord-och-fruktad-arkeologer-vagrar-att-oppna-den-forsta-kejsarens-grav

Ibland träffar äventyrarna på en kristall i tunnlarna under biblioteket. Då byter vi regler, från CoC till DnD eller tvärtom.

Det låter som en kampanjmodul till ett tradspel.

Fina namn. Det enda jag tänker är att många "-dal" kan behöva bli "-dala", och att "ett mot" som ord för "mötesplats, vägkorsning" är alldeles giltig västsvenska. "Vägmotet" funkar.

Det jag tar med mig från er diskussion är att det finns ett intresse av Förgätna Riken Eller?