Ett utifrånperspektiv: jag uppfattar Kult som "Clive Barker the RPG". Och jag skulle bli uppriktigt förvånad om jag fick veta att det fanns en film eller bok av Clive Barker som inte var äcklig och hemsk.
Fick en idé. Vi spelade aldrig kapitlet om Nastigast i Oraklets Fyra Ögon, beroende på att @Mekanurg i rollen som Shagul (obs. ond) tog livet av Nastigast innan sällskapet hann dit. Man kanske kan göra en one-shot av det?
Sant, men den första romanen slår an tonen redan i början med sin skildring av sexuella övergrepp inne i Shaguls gravkammare. Jag uppfattar det som att medan spelmodulerna förutsätter att tolkieniansk ondska finns, så vill romanerna visa i detalj på vilket sätt Shagul & Co är onda, nämligen i...
En aspekt som slog mig när jag läste romanerna är att rollspelsmodulerna på ett helt annat sätt är avsedda att vara barnvänliga. Ett extremt exempel på skillnaderna är stöveljunkare Gaddagormgald (O4Ö s. 73). I rollspelsmodulen är han en komisk figur som är ryckt ur sitt historiska sammanhang...
Liksom den kanoniska expeditionen till isdruidernas kloster i modulen från 1987. Man kan dra slutsatsen att de åker i slädar dragna av animerade skelett.
I afton spelade vi klart Delta Green-scenariot ”Dead Letter” från 1999. Det tog tre sittningar om 3-4 timmar vardera och blev lyckat och bra. Det kunde ha tagit fem-sex sittningar. Men dels föste jag spelarna med klipp framåt under andra och tredje sittningen. Dels strök jag en hel del material...
Vi har sällan någon rimlig bakgrund till att vuxna människor börjar bete sig som rollpersoner efter att tidigare tydligen ha levt ganska ointressanta liv. (-;
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.