Search results

Det är ju en översättning! Men visst, man kan se det som att jag återvände till spelet, men det var också lite att jag passade på när det ändå skulle göras en översättning. Jag har ju inte uppdaterat den svenska versionen. Det är lite samma sak med Drakar och bananer, där reglerna skiljer sig...

Det är inte dött som kan evigt vila …

Jag har haft projekt där jag gjort 80%, låtit det ligga i ett år eller två utan att orka ta tag i det, och sedan släppt det eftersom jag inser att jag aldrig kommer att göra klart. Att göra nya versioner är dock aldrig en grej för mig; jag har ju tio andra projekt som trängs i dörren!

Jag tror att @kranks spelstil av mysterielösande borde gifta sig väl med en genomarbetad och genomtänkt spelvärld.

Bara förståelsen för hur en värld fungerar och att upptäcka den som något som finns, och inte något man skapar runt bordet, är ett intellektuellt tillfredsställande nöje som jag tror många delar. Jag gillar ju det när det gäller vår egen värld, medan jag inte går igång på påhittade världar, men...

Visst, och det innebär ju för det första att det inte är allas kopp te, och för det andra att det inte kommer utan nackdelar. Men det gäller alla spelstilar. Så länge det kommer med fördelar också så kan man väga dem mot varandra. Och jag tror att det finns många fördelar som folk ofta pratar om...

Nu kritiserar du ju Tolkien istället. :gremeek: Är rätt övertygad om att gott om människor inte tycker att hans världsbygge är konstnärligt destruktivt.

Jag undrar om det finns en naturlig progression här. Ungdomar i skolan gillar tuffa grejer, splatböcker, förmågor, äventyr och bryr sig mindre om detaljerna. Sedan kommer man in i sengymnasiet och universitet och folk upptäcker mer intellektuella intressen och vill ha mer detaljer och mer...

Men liksom, den här logiken är ju ”Bara Hasbro borde syssla med rollspel, för de är populärast”. Och bara Britney Swift borde syssla med musik. Är jag som inte är så populär verkligen inget värd? Är popularitet den enda måttståcken för värde?

Alltså, folk får väl avgöra själva vad det är värt att fokusera på? Så länge det finns folk som gillar världsbygge (och det finns det ju) så är världsbyggare bra. Det är som att säga att folk som gör lakritsgodis gör godismarknaden sämre för att många inte gillar lakrits.

Jag personligen tycker ju att världsbygge är intressant i sig (älskade klimattråden), men att det inte tillför saker för mitt eget spelande. Men absolut noll personer, inklusive jag själv, har sålt stora mängder spel genom att följa mina egna preferenser. Så jag vet definitivt hur det är att...

Det här är en intressant faktor. En sak jag gillar med onlinespel är att jag kan gå omkring i lägenheten medan jag spelar. Jag brukar inte känna att kameran gör någon större nytta, och man blir lätt väldigt … medveten om sig själv (saknar ett bra ord här) när man tittar på sig själv hela tiden...

Sista passet, och det jag egentligen borde skriva mest om, var Gastkammaren, som vi beslutade, potentiellt som första spelgrupp i världen, att kampanja i. Vi gjorde ett par mindre regeljusteringar för detta: Fyra livslögner istället för tre. Livslögner förlorar sina etableringar vid ny session...

Andra sessionen i helgen var tredje delen och avslutningen av vår kampanj i Bois dormant. (Del 1, del 2.) Vi slumpade årstid för första scenen och började spelet på sommaren, efter att ha avslutat förra sessionen på tidig vår. Nadešda hade sedan förlusten av sin vän Anastasya och grälet med...

Tack! Jag skriver mest för egen skull, och i det här fallet ville jag skicka en rapport till Skuggi som skrivit spelet, men det är såklart kul att någon läser!

I helgen var jag i Uppsala och lirade med Anne och Nathalie. Det blev tre pass totalt, varav avslutningen på en kampanj och början på en annan. Första passet var Skuggis La Veillée, ett gotiskt skräckrelationsdrama för tre spelare. Vi spelade innevånare i en rumänsk by i ett vagt 1800-tal när...

En grej till: Det här med ”dina vänner” behöver inte betyda ”din spelgrupp”. När jag säger att jag skriver spel för mina vänner pratar jag om en social gruppering på kanske 50 pers. Det här är något jag är otroligt glad över att vi har i Indierummet. Det känns ibland som att det bara finns två...

Jag har ju ingen riktig kontakt med den branschen det gäller (har aldrig sett ett spel av Fria ligan, Eloso eller Stockholm kartell), men jag tänker att det är som folk säger här att det handlar om vad man vill. Layout, snygga bilder och allt det där är viktigt för att nå ut, att sälja, att...

Jag tänker att det har att göra med hur man engagerar med hobbyn. Jag har ju aldrig varit en preppare och associerar prepp mest med tråkigt arbete och stress. Det är definitivt inget som ger mig pepp och inget som är trevligt att hålla på med. För mig är det spelandet som är grejen, och det kan...

Scrivener funkar typ likadant. Kompilering till diverse format, bland annat PDF, RTF och Markdown. Det går att få till helt okej layout, men såklart inga helsidesbilder eller separerade textrutor eller så. När jag gjorde Aliatra exporterade jag till Markdown och gjorde ett InDesign-skript som...