Search results

Ja, då blir det ju mycket tydligare.

Tänker mest att det är synd om sådana som mig, som aldrig får uppleva den ”totala” versionen av spelet. Fast i mitt fall kan jag ju läsa om det hör, och jag gillar ju när interaktionen med författaren får vara en viktig del av att lära sig ett spel, så på det sättet är jag för. Folk kan läsa de...

Blir det mindre deras spel om man säger till dem att de kan modifiera, och ger dem tips på hur man kan göra det? Eller tänker du dig att chansen är större att de moddar spelet om man istället för att säga "Modda gärna spelet!" medvetet gör det begränsat? Jag tycker inte att det låter som en...

Midnatt, för alltid är ett exempel på spel som gör detta på ett bra sätt. Medborgaren har tre vaghetsmarkörer som hen kan spendera för att ogiltigförklara något som just etablerats. Om den sista markören spenderas så vaknar hen och allt var bara en dröm. Samtliga spelare förlorar spelet...

Jag förstår inte riktigt den logiska kopplingen mellan "Folk kommer att spela fel" och "Designa spelet smalt så att folk kommer att vilja bryta mot reglerna". Av egen erfarenhet vet jag att om ett spel är smalt och känns "gjort" när jag spelat det ett par gånger så blir resultatet inte att jag...

Även Det visar sig att kompisen bara fanns i huvudpersons huvud är en bra kliché som jag bara kört med någon enstaka gång.

Ängel och djävul på axlarna är en väldigt klassisk kliché som funkar väldigt bra i rollspel (jag har gjort det i Hantverksklubben), men Se och göra i Aliatra är det enda rollspel jag känner till som kör det som en explicit grej (och där endast i en specifik scen).

Det här har jag aldrig riktigt hållit med dig om. (Tillsammans med grejen att rollpersonsskaparreglerna ska komma efter spelreglerna.) I andra fall är du noga med ordentliga instruktioner och procedurer och att man inte ska behöva följa en massa oskrivna regler, men sedan låter du bli att...

Daughters of Verona säger hej. Där är det dessutom extra roligt (står det i reglerna) eftersom det är en manlig skådespelare som spelar en kvinna som klär ut sig till man.

Kaffe tillsammans är ju vad jag brukar kalla ett ”bordslajv”. Gör man ett hack på det där man reser sig från bordet så … ja, då blir det kanske ett kammarlajv? Men utan färdiga rollpersoner? @RasmusL, är det här en kategori som finns?

Det här låter riktigt ballt! Gör’t, jag vill spela!

Man kan bara komma tvåa om man tävlar. :gremsmirk: Och jag misstänker att det finns ett visst motsatsförhållande mellan kreativitet och att casha in. Kommersiella grejer behöver appellera till en större publik, vilket rimligen leder till en viss likriktning. Jag behöver dock aldrig oroa mig för...

Jag tror att problemet kan vara just att man tänker att man måste synas bland alla tusentals system som finns. Det går utmärkt att skapa kreativa grejer utan att man måste slå stort.

Japp, och det är till sist på gång! Har beställt det förhoppningsvis sista provtrycket och bör släppa det i januari. Så tekniskt sett 2025. Men ja, jag känner att det också bryter lite ny mark i sitt format, om inte annat. Men mindre än de andra två.

För egen del är jag mycket nöjd med Om natten är alla katter grå, som ligger i en genre jag inte sett något rollspel röra sig inom förr. Och även om det inte är publicerat ännu (och därmed kanske tillhör 2025) så tycker jag också att Livsform är nyskapande. Det har ett format som många romaner...

Men i krigföring är det väl inte ett särskilt stort problem att det tar någon minut att stränga bågen? Det är väl för äventyrare som blir anfallna när de ligger och sover som problemet uppstår, typ. Ett slag är ju inte över på tre minuter, liksom, och du vet generellt långt i förväg när fienden...

Det finns ju flera betydelser här, egentligen. I betydelsen ”scenario” är det nog bara DYD som jag spelar som har äventyr. Pratar man mer äventyr som i genren (äventyrsböcker, -filmer), så är det som sagt G E Trent som kan ligga i den genren. Pratar vi äventyr så som vi använder det om våra egna...

Den här var asbra!

I princip inget jag spelar, utom kanske Hur man skriver en G E Trent-roman, kan rimligen klassas som äventyr i rollspelsmening. Ofta handlar det om olika typer av relationsdrama, men jag gillar också när rollpersonen kämpar med sig själv, filosofiska samtal, gråtscener, människor som söker efter...

Jepp, och det är det jag lite klagar på.