Search results

Just det där är väl inte så konstigt? Det är mycket lättare att lära någon något om man inte först måste måste avlära denne saker.

The Orc and the Pie

Faller väl under Sturgeons lag: ”90% av allting är skräp”. En av D&Ds stora insatser är att det drar till sig en stor andel av skräpet, som sedan enkelt kan undvikas.

”Jag skulle ha skrivit ett kortare brev, men jag hade inte tid.” —Blaise Pascal

Håller helt med. "Say yes or roll the dice" är (ibland) bullshit - vissa saker går inte, och att berätta vad som inte går är en del av hur SL etablerar hur världen fungerar. Det är inte förtryck.

Transylvania Chronicles. Och utifrån en podcast jag just lyssnade på, avsiktligt hur man skriver produkter till DSA?

Det är kul att Assault on the Mountains of Madness till Achtung! Cthulhu tar Beyond… som kanon. Plus den totala logiken att bekämpa nazister i Antarktis.

Jag tänker att det kan se ut så här när man pitchar, i min förstås personliga erfarenhet: "Vill ni spela Beyond the Mountains of Madness?" "Vill ni spela i Glorantha, antingen under RuneQuest eller HeroQuest?" "Vill ni spela D&D?"

Fast då har de ju redan valt en viss setting - det är ett Ravenloft-forum och inte ett D&D-forum. Inte konstigt att det är settingdefinierat då!

Var en medpåve, inte en motpåve.

En sak jag brukar reflektera över är att folk pratar om helt olika saker i olika spels forum och Facebook-grupper. I Delta Green är det nästan uteslutande vad man ska spela för publicerat äventyr. I RuneQuest är det abstrusa saker kring världen. I Mage är det "vad för sfärer behövs för den här...

Särskilt som reglerna inte alls matchar vad kampanjen sysslar med.

Call of Cthulhu och ännu mer Delta Green. Symbaroum, Mutant UA, Orpheus, Tribe 8. I de förra är det kampanjer som kommit att bli det definierande, i de senare att det var hela poängen från början att ge ut spelet för att kunna ge ut kampanjen. Är Enemy Within tillräckligt definierande för att...

Håller med, och de är ofta mina favoritspel - Tribe 8, Orpheus, Symbaroum, Pendragon, Jackals... Jag verkligen älskar när man bygger världen väl medveten om att man kommer att avslöja hemligheterna, ha en tung men produktiv metalplott, och slå världen i bitar under kampanjens gång.

Fast det bär mig emot, måste vi nog numera lägga till "vara publik", som att se eller lyssna på Actual Play.

Jag är chockad att siffran är så hög (om den nu är det och ChatGTP inte bara hallucinerar).

Korollariet till att äventyret är den bästa rollspelstexten (vilket är sant) är att introscenariot är extremt underskattat. Det är vad som visar upp allt det där du skrivit om, och ger inte sällan en plötslig ny insikt i vad konstruktören faktiskt hade tänkt sig, på vis som ofta inte framgick i...

Kan du ge konkreta exempel på där spelet kraschar för att man gick till höger och inte till vänster? Håller inte med alls - ingenting är så bra skrivet att spelarna inte kan bara vägra engagera med det. Äventyret kan förstås vara så illa konstruerat att spelarna missar det fast de spelar med...

En faktor är att äventyret skiljer sig från den rena settingen genom att ha en tänkt plot. Kandra är inget äventyr, Svavelvinter är. Fast kanske man kan ställa frågan om Svavelvinter är ett eller fyra äventyr?

Det här brukar jag tjata på är en av de viktigaste saker man kan göra som spelare - förstå premissen och se till att engagera med den. Det börjar redan (ofta särskilt) i karaktärsmakandet. Det är ditt jobb som spelare att göra en sådan rollperson som vill undersöka den hemsökta källaren, göra...