Search results

Underskattat! Minns inte vem som sa det, men ”göra färdigt” är en skill som alla andra, som också måste tränas upp hållas vass. Därför är det klokt att börja med mindre saker, så att man får chans att öva.

Välj ett av projekten som huvudprojekt. Tillåt dig att jobba på andra projekt när du får blixtinspiration, men gå tillbaka till ditt huvudprojekt så fort det börjar kännas mer som arbete än som att bara ösa ur sig inspirerat material – harva vidare på huvudprojektet oavsett ifall du känner...

En mekanik jag upplevde som ganska märklig när vi spelade var XP-upplägget i Mutant: År Noll. Rollpersoner fick som jag minns det XP när de gjorde uppoffringar för att ställa till det för sin ärkefiende i arken, och när de gjorde uppoffringar för att hjälpa sin bästa vän i arken. Det gjorde...

@Bunny är en förebild för mig på den här fronten – ofta väldigt djärva etableringar som skapar minnesvärda karaktärer och scener.

Medhåll, trailern till 1:an var bättre än filmen, så jag gissar att fallet blir samma här. Man blir ganska mätt bara av trailern och det känns mer evokativt att fylla i eventuella luckor själv.

Exakt så. Jag sa helt enkelt "Min rollperson vill gå och prata med X" (som jag då listat ut vem som var mördaren), sen konfronterade jag hen med inledningsvis vaga kommentarer och spelledaren svarade i sin tur med motsvarande vaghet, och så eskalerade vi konfrontationen successivt tills...

Jag håller inte med om att man måste vara överens, så jag ser nog inte skillnaden.

Nja, någon tar initiativet och börjar gestaltar sin idé genom en scen, och det som spelas ut är det som blir sant.

Ja, lajv och rollspel är ju väldigt olika på det sättet. Man behöver ju inte diskutera för att bestämma sig – man kan bara köra på idén man har och förmedla sin idé genom en scen.

Den senaste månaden har jag varit med om två spelsituationer som fått mig att fundera på något som egentligen är ganska självklart, men som ändå klickade till för mig på ett lite nytt sätt. Första gången var i Indierummet på GothCon, där vi spelade Anatman. I ett moment skulle vi introducera en...

Det här låter intressant, men jag hänger inte alls med. Har du möjlighet att utveckla?

Jag gillar't inte alls. Antingen vill jag utforska spelvärlden genom rollpersonens ögon, eller så vill jag samberätta. Att hoppa fram och tillbaka upplever jag bara som störigt åt båda hållen. Gränserna blir för suddiga – vilka saker får jag hitta på själv och/eller varför måste jag krångla med...

Sjukt ändå hur nära MunkCon hamnade den här visionen. (Dock erbjöds väl Svart av kval, vit av lust på MunkCon II – nästan friformigt vampyrlajv...)

Fast det är väl också lätt att läka sin HP, om jag inte missminner mig? Men visst, börjar man få reducerade stats blir det ju både en dödsspiral och svårare att läka.

I min erfarenhet blir spelare mindre frustrerade över att inte ha någon chans att undvika skada jämfört med när de missar chansen att göra skada. Stora vapen är bra, men det är inte bara ett val man kan göra – tillgången är begränsad.

Haha, jag är tvärtom. Brukar rentav kunna bli rom på sommaren.

Du trodde att du skulle få läsa ett skämt, men april, april.

https://www.rascal.news/texas-furries-act-tabletop-roleplaying-games-in-schools/

My bad, jag borde ha läst istället för att ha utgått från att det var som tidigare. Tack för korrigeringen!

Ja, och ja. Finns dock ”Bästa svenska export” som undantag. På svenska släppte vi bara Tadonro vol IV och vol V till Vindsjäl.