jag tror att det monster som erhållit mest respekt i mina kampanjer nånsin är den egentligen (i jämförelse med rollpersonerna) rätt klena demonen i Marsklandet. Dom var helt livrädda vid det laget och underbart förvirrade. Att se dom mäktiga hjältarna fly för odjuret var helt underbart att se...
Re: Ni har ju ingen koll nån av er...
Precis! Fast så tänker inte någon riktig äventyrare av rang! Istället blir det givetvis så att dom besöker närmast alla andra öar innan själva Kristallön upptäcks. Dessutom har man som spelledare enorm frihet att själv designa Marsklandet efter egen önskan...
Re: Ni har ju ingen koll nån av er...
Varför ser jag ingen hylla en gammal klassiker som Marsklandet? Det måste väl ändå räknas som ett äventyr? Denna modul är väl den jag har haft roligast med när jag spellett.
Re: *Nickar instämmande*
Jupp, håller med er. Jag tycker själv att det är mycket viktigt att min Malkavian ska fungera i spelgruppen och definitivt inte bli gruppens pajas.
Rollpersonen ifråga är en nervöst lagd före detta kriminalare som med tiden ådragit sig allt värre störningar ända tills...
Hade jag tänkt skulle vara en Malkavian, men jag är lite osäker hur pass spelbar en galen rollperson kan vara. Jag har läst igenom de olika störningarna man kan lida av, men jag har inte bestämt mig för någon av dem ännu.
Är det någon på forumet som har spelat en Malkavian - eller kanske någon...
Det är aldrig fel med en poänglös historia bara den är bra. Din var nästan bra nog för att jag skulle vara nöjd och jag är VÄLDIGT kräsen.
Håller annars med den vise Wille, du har vågat nu kan det bara bli bättre.
I det äventyret som hittills utkommit närmare bestämt: Sorgernas Brunn har äventyrarna verkligen inte betett sig som hjältar. Istället har dom faktiskt varit väldigt hänsynslösa och ibland rentav tanklöst onda.
Redan i första avsnittet av äventyret agerade de något omoraliskt då de glatt tog...
Äh, jag fattar inte hur din spelledare tänker...
När jag är spelledare försöker jag göra spelupplevelsen precis så som jag själv hade velat ha den som spelare. Nämligen låta spelarna lyckas med sin fantastiskt kluriga plan, eller så. Samtidigt låter jag dom dock betala priset för fatalt...
Va!? Skulle inte spelarna vara mina fiender! Tsk, varför envisas dom då med att ha ihjäl mina kriminella genier och mina råbarkade busar jämt o ständigt?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.