Search results

Minns ingen bro, men du kan ha rätt.

Maskinstaden: Hur gick det? – Del 7, Labyrinten Anteckningarna blir allt mer bristfälliga (men läsaren behöver inte oroa sig: snart har vi nått nadir, och sedan blir det bättre igen). Här sammanfattar jag två spelmöten som jag har väldigt luddiga minnen av. Hektor flyr från staden i...

En till bonus! En karta jag gjorde över regionen i Drömvärlden runt drömbestens stad. Detta var när jag lekte med tanken på att låta rollpersonerna förirra sig in i Drömvärlden och tvingas ut på en quest för att ta sig tillbaka till Terone. Texten norr om floden lyder: "Här odlas solrosor och...

Maskinstaden: Hur gick det? – Del 6, Drömvärlden. Nestor Amaraxes, kommunikatorn, approachar Chinin. Hur och varför minns jag inte. Nestor skulle senare komma att tillhandahålla både information och hjälp och ge rollpersonerna uppgifter att utföra, så detta var väl början på det. Förmodligen...

Såhär under vinterledigheten har jag haft tillfälle att rota igenom en bunt gamla papper, och hittade några anteckningar om kampanjen. Så här kommer, som en bonus, en karta över rollpersonernas potentiella konfliktytor, som jag sammanställde i kampanjens inledning i syfte att om möjligt skapa...

Maskinstaden: Hur gick det? – Del 5, Spioneri Hektor och Asteria pratar minnen. För första gången får vi ett namn på befälhavaren för den armé som stormade iatrikerklostret Ang-Yerob i kampanjens förhistoria: Eleya Menardo. Olyckligtvis (eller lyckligtvis, kanske, för "Eleya Menardo" låter ju...

Maskinstaden: Hur gick det? – Del 4: Nestor Amaraxes Rollpersonerna har vid det här laget bestämt sig för att gå till botten med vad som egentligen pågår med produktionen och distributionen av oneiroticin, för att om möjligt hjälpa sina vänner halvälvorna. Chinin skaffar, med hjälp av en...

Jovisst. Men det är väl ändå en lite annan sak? Att slutanvändaren kan ignorera ens fina instruktioner får man förstås leva med. I idealfallet skriver man ju inte de instruktionerna för att man har något slags kontrollbehov utan för att man tänker att de kommer att utgöra ett stöd och en resurs...

Det är väl ändå inget du kan ta för givet i den här diskussionen? Det var ju det jag ifrågasatte. Men med det sagt så blandade jag nog ihop två saker i mina inlägg ovan som borde hållas i sär. En sak är vilka belöningssystem som är bra eller inte, en annan sak är vad man ska stava ut och inte...

Ja, jag ska inte bli någon Solar System-taliban här. Jag har aldrig upplevt något större gnissel när jag spelat det, men det är klart att det antagligen kan göras på mer eleganta sätt. Den allmänna poängen jag ville göra var att det kan finnas ett slags estetisk njutning i själva avvägningen som...

Nä, för att det inte är en sak som låter sig stavas ut, eller låter sig stavas ut på rimligt antal tecken. Det är som det där Wittgenstein säger om en regel för att följa en regel. Nånstans måste förklaringarna ta slut och man får förlita sig på läsarens oartikulerade know-how, och det är en...

Mm. Det finns ett inneboende nöje, också, i att som deltagare utöva den sortens kompetens och förtrogenhet med traditionen som består i att förstå tillämpningarna och begränsningarna hos belöningssystem, och utöva den typen av "mastery" som består i att veta när man bör använda den och när...

Maskinstaden: Hur gick det? – Del 3, De blå dunsterna tätnar Vid det här laget börjar både mina anteckningar och mina minnen att bli lite luddiga. Men några viktiga punkter kan jag ändå utvinna ur de bristfälliga källorna. Hektor fortsätter sitt jobb på vetenskapscitadellet. Hans jobb är att...

Jag tror inte du ska ta det så bokstavligt.

Det är ju en av de roligaste sakerna med rollspel, att man kan gestalta en individ som, till skillnad från en själv och den stora merparten vanliga människor, men i likhet med de flesta huvudpersoner i underhållningsmedia, är fullständigt dödsföraktande.

Maskinstaden: Hur gick det? Del 2 – Möte med halvälvorna från Rosbergen Dagen gryr, rollpersonernas första morgon i sin nya hemstad. Hektor ger sig av till Vetenskapskollegiets citadell för att inställa sig vid sin nya tjänst. Han vägleds till Xantippa Ilerians laboratorium och inser för första...

Maskinstaden: Hur gick det? Del 1 Våra hjältar har återbördat Benni till spegelspelarna, och färden fortsätter. Snart lämnar följet Månbergen bakom sig och anlöper provinsen Betelsior. Landskapet blir långlänt, öppet, agrart. Rollpersonerna skiljs från spegelspelarna när deras väg korsar en av...

Right, ja, så står det ju. Jag måste ha ändrat mig innan spelmötet började, då.

Den kom i spel med besked! :gremlaugh: Jag tycks å andra sidan ha välsignats (eller förbannats?) med ovanligt bra minne när det gäller händelseförlopp i rollspel. Det var mycket därför jag inte brydde mig om att föra logg över kampanjen i början. Jag tänkte "äh, jag minns ändå". Men jag är...

Maskinstaden Den muterade magikerns ö tog två spelmöten i anspråk; Den vilda jakten tog tre. Kampanjens nästa kapitel, Maskinstaden, sträckte däremot makligt ut sig över tio spelmöten, och därmed etablerades ett mönster för resten av kampanjen. Nu var det slut på avgränsade äventyr, och istället...