Search results

Och Halleys komet, så iaf en av episoderna utspelas 1910.

Kapabla dummerjönsar är väl typ "rollpersoner" i många fall, tänker jag...

Förvisso, men det kan ju ändå vara intressant att ta upp exempel. Åtminstone om de är intressanta i sig.

Fun fact: i ett äventyr jag körde förra året hade rollpersonerna betydligt mer besvär med råttflockarna en (iofs klen) vampyr kallade till hjälp än med själva vampyren. Svärmar kan vara otäcka saker. :)

WFRP 4E har en frivillig regel om att defaultläget alltid är att RPna blir av med alla sina pengar mellan äventyr om de inte specifikt lägger downtime på att spara / investera dem (eller köper utrustning för dem, antar jag - minns inte riktigt). Jag har sett en del S&S-inspirerade D&D-hack som...

När jag tänker efter: det här var en stor grej i WFRP 2Es version av Bretonnia, alltså deras schmedeltida fantasy-Frankrike där kvinnor var andra klassens medborgare och utestängda från det mesta. I Bretonnia-boken var det explicit påfallande vanligt att kvinnor rundade det korkade patriarkatet...

Då missförstod jag dig. Jag läste din kommentar som att du ifrågasatte värdet av "regler och begränsningar" öht.

Det har väl delvis att göra med att det bara är en trop som är relevant i en setting med mer eller mindre traditionella könsroller, och många föredrar att rollspela i mer jämställda världar. Dessutom tror jag tropen blivit mindre relevant rent allmänt eftersom crossdressing inte är lika...

Men i 4E finns det alltså ändå regler för hur man bygger monster? Det var det jag menar gör det lättare. Att det finns ramar och riktlinjer och att man som SL/designer förstår vad siffrorna betyder.

Heh, jag loggade in för att säga "det är uppenbarligen bara jag som är konstig" och be om ursäkt för derailen, men det verkar ju finnas lite olika perspektiv i alla fall. :)

Är det någon praktisk skillnad på att ha Int 13 eller 14 i OSE?

Fast det här börjar väl tangera spelfilosofi i allmänhet antar jag.

...för att göra det lättare? Det är ju inte som att man inte har rätt mycket annat att tänka på som SL än att behöva designa varenda individ helt fritt från scratch. Edit: i vilket fall var det en fråga, inget argument eller ens en retorisk fråga.

Missförstå mig rätt, jag tycker också 3E verkar helt ohanterligt att spelleda (har inte spellett något i D&D-väg sen lite B/X och AD&D 1E och 2E i början av 90-talet). Men hur avgör man då t ex vilka eller hur många spells en SLP har och vilken level hen kastar dem som? Är det helt fritt eller...

Jag vet inte. Det kanske bara är min simulationisthjärna som gör det svårbegripligt varför man vill gömma strukturen SLP är byggda efter för spelledaren. Det gör ju också att varje SLP blir ett unikt "monster" (eller en kopia av ett annat för all del). Jag tycker bara det är mer SL-ovänligt, men...

Det där slog mig alltid som ett bisarrt designval. Men det kanske är lite OT.

Det största kreativa projektet blir nog att hugga i med att sätta ihop - och börja spelleda - min egen final till The Enemy Within-kampanjen (det går snart inte att skjuta på längre). Det blir inte fråga om något helt nytt utan en mashup av de bitar jag gillar bäst från de officiellt publicerade...

Det där är ungefär så jag minns Lost Mines of Phandelver också. Vad gäller hitpoint bloat så skulle jag inte säga att det bara är ett high-level-problem (fast det blir väl värre då). Alla har för många hitpoints i 5E IMO, vilket bidrar till att göra strider onödigt långa och sega.

Hur är det med recurve-bågar? Är de lättare att stränga eller ännu jobbigare?

Ja, exakt. Alltså, det rimliga är väl helt enkelt att ge magikern mooks? Det är väl inte nödvändigtvis så att en ensam magiker ska behöva leva upp till att vara en bossfight för en hel grupp?