Search results

Den nya versionen av Death on the Reik är sämre än originalet IMO. För all del med lite mindre rörig disposition (texten är omorganiserad som en helt linjär räls) till priset av att hur äventyret faktiskt är uppbyggt blir ännu mer otransparent för spelledaren.

Alla de tre spelgrupper jag är med i är geografiskt utspridda så det är inte mycket att välja på. Även om det förvisso är något speciellt med att spela i samma rum så finns det fördelar med online också utöver att det är lättare att öht få ihop. Det är skönt att redan sitta hemma vid datorn...

Jag har inget emot att ett äventyr innehåller diverse "färdigskrivet" material så länge det inte låser sig vid att det ena eller det andra måste hända. En av poängerna med att använda färdiga äventyr är ju att man kan få de där sakerna preppade åt sig som man inte skulle ta sig tid att preppa i...

Jag tänker att det beror på hur komplext och rörigt intrig- och ledtrådsnätet är. Är det ganska litet och enkelt kan ett diagram eller flödesschema vara väldigt bra, är det stort och komplext blir det mer överskådligt med 'upptäcktslistor'.

Ja, alltså, den s k moralpaniken mot rollspel på 90-talet har överdrivits grovt och fått mytologiska proportioner. Jag gissar att det delvis har att göra med att många rollspelare - likt andra nördar - älskar att se sig som offer. De Övergivnas Armé var alldeles för sent ute. Vid det laget hade...

Håller med. En separat deklarationsfas gör också att det blir mycket mer för SL att hålla i huvudet. Jag tror inte jag skulle klara av det utom för mycket små strider.

Andra sätt att göra sköldar bra är att t ex ge dem möjlighet att gardera ett antal träffområden beroende på storlek, så att t ex anfall mot dem automatiskt pareras eller får skydd etc (eller ens att an inte kan sikta på dem). Edit: det förutsätter förstås att man kör med träffområden. Annars...

Jag tror det var tänkt som en setting för fiktion och som kunde vara öppen för andra att skriva i också. Det finns en sektion med "Stories" på sidan med.

Det här är inte exakt vad du föreslog, men det har beröringspunkter: en Earl Wajenberg skrev ihop en nutidsfantasysetting som är en mashup på element från Tolkiens, C. S. Lewis' och Charles Williams' verk (inspirerat av hur Lewis refererade till både Tolkien och Williams i sin scifi-trilogi)...

Som jag alltid tolkat det är väl skämtet (nåja) med namnet att Asterix och hans äventyr bara är en asterisk - en fotnot - i historien? Och Obelix följer på eftersom en obelisk används för fotnötter där man redan använt en asterisk i samma text.

Samt förstås att Ceramix = Cheramics = keramik / lergods = Clay.

Dogmatix är också en rätt briljant översättning av Idéfix.

I det franska originalet är skämtet att britterna - som det påpekas är nära släkt med gallerna i nuvarande Brétagne, där Asterix' by ligger, och talar samma språk men med vissa egenheter - talar franska men med ordagrant översatta engelska idiom. Det funkade förstås inte i den engelska...

I äldre tid var det ju rätt sällan man behövde mer högupplösta tidsangivelser än, säg, "en kvarts timme". Att man började räkna minuter och sekunder verkar först ha att göra med att det behövdes för astronomiska uträkningar.

Jag tog och slog upp avsnittet om dvärgar i mitt slitna och lätt vattenskadade gamla ex av The Book of Weird av Barbara Ninde Byfield, en fascinerande liten bok som först kom ut i slutet av 60-talet under titeln The Glass Harmonica och som är lite av en doldis-influens på tidiga rollspel: den är...

En del av Selma Lagerlöfs böcker, t ex Gösta Berlings saga, har tvetydigt kanske-kanske-inte-övernaturliga element.

Det finns med en skäggig vagt skotsk-kodad dvärg i Poul Andersons Three Hearts and Three Lions (boken som också gav oss paladiner och regenerande troll). Men han känns också mer som en del av en tradition än något nydefinierat.

Själv har jag f ö mer än en gång sammanfattat serieromansviten Bone som "tre smurfer förirrar sig in i Sagan om Ringen". Allt hänger (mer eller mindre) ihop...

Jag har inga problem att förstå det heller. Jag har ragequittat (nåja) åtminstone en AP-podd jag följde av det senare skälet.

Vilken otroligt konstig liknelse. Till exempel.