Search results

Låter mer som en settingbok till Järn!

Även om jag i teorin håller med om att den geografiska överblick en lite orealistiskt korrekt karta ger rollpersonerna är, tja, orealistisk och skaver mot immersionsidealet, tycker jag att det i praktiken mer än vägs upp av hur mycket det kan göra för spelarnas känsla för världen och rummet. I...

Är det bara jag, eller påminnner profilen på orken i mitten om Donald Trumps?

Jag reagerade mer på "plattnosigheten" hos både trollet, ulvhyenorna och vingbestarna. Det är platta ansikten, inga spetsiga nosar eller käftar framåt.

Deformerade mutationer kan jag ha eller mista, men en sak jag verkligen gillar med Jacksons orker (inte lika sant för hans uruk-hai dock) är att de faktiskt har olika och varierade individuella utseenden och inte bara verkar stöpta i en form. Fr a så är de ju öht inte med vid Pelennor, och de...

The Order of the Stick tog förstås upp frågan redan för många år sedan: https://www.giantitp.com/comics/oots0086.html https://www.giantitp.com/comics/oots0087.html

I Bretonnia-boken Knights of the Grail till Warhammer FRP 2E finns Hagranyms, intelligenta, köttätande och mordiska hästar som lever i bergen och gärna lockar till sig resenärer för att lura dem vilse och äta upp dem. De allierar sig ibland med orker; orkerna tror att det är de som är hjärnan...

Ian Millers taggiga steampunkdrakar i Tolkienbestiariet gjorde ett outplånligt intryck på mig. Så här i efterhand är det också rätt ballt att se rötterna till den brittiska oldschool-rollspelsestetiken som vi senare skulle se i Warhammer, Fighting Fantasy mm här (delvis förstås en mycket direkt...

For what it's worth: "tentakler" tror jag är ett ord jag hörde för första gången i rollspelssammanhang. Som barn lärde jag mig att en bläckfisk har åtta armar.

Jacksons tolkningar tenderar ju att vara extremt, ibland absurt, bokstavliga. Saurons öga blir att han bokstavligen är ett svävande, brinnande jätteöga osv. Det tolkar jag också som att det åtminstone till viss del hänger ihop med hans tendens att vilja ta bort de nyanser och gråskalor som...

Ibland. En del av hans val var bara konstiga, som ulvarna i Two Towers som såg ut som någon sorts jättehyenor (i Hobbit-filmerna hade de tack och lov återgått till att påminna om vargar).

Vilket, slår det mig nu, också rätt mycket är John Constantines approach till magi.

Vid det här laget, bara några år senare (var det 1990 som Magi-boxen kom ut?) hade ju det tillgängliga fantasyutbudet i Sverige börjat breddas rätt märkbart. Åtminstone hälften av böckerna i listan är väl dessutom titlar ur Äventyrsspels egen kioskfantasyserie.

S. John Ross' "The Big List of RPG Plots" kanske kan vara behändig här också. https://kimberleycresswell.wordpress.com/wp-content/uploads/2012/12/the-big-list-of-rpg-plots.pdf

Dödens väg av Theodor Paues kom ut 1989 och var åtminstone mycket nära inspirerat av Percevan-albumet Ganaels svärd. Somliga scener var hämtade rakt av ur serien; det hette dessutom egentligen "Tartarus' svärd" men döptes om då Äspel redan sålt in en produkt med namnet Dödens väg till...

Man kan också expandera den listan lite med de källor som refereras till i avsnittet om berömda magiska föremål i Experts Magibok (s. 32-33) och då också få med: Tusen och en natt (Aladdin och den underbara lampan) Grekisk mytologi (Hesiodos?) Homeros, Iliaden Esaias Tegnér, Frithiofs saga...

Nej, det är nog fråga om avsnittet om typiska SLP i Experts kampanjregelkapitel, som jag häromåret noterade var det närmaste vi kommer en samtida Appendix N för gamla Drakar. https://www.rollspel.nu/threads/dods-appendix-n.81865/page-2#post-1204481 Citerar mig själv från den länkade tråden:

Så skulle man hedra det fullt ut borde de väl ha individuella bilder också... ;)

Det är något barockt charmigt över att en inte obetydlig del av textmassan i äventyret är namn, beskrivningar och individuella stats på samtliga mooks.

Det finns för all del en del inslag i Warhammer Fantasy också som påminner om fr a spaghetti-westerns - kolla bara illustrationerna av prisjägaren och diligenskusken i 1E-regelboken. Men det är sant att det inte präglas av Western-mytoset så som i synnerhet gammal-D&D gör. Det var väl som någon...