Search results

Det känns ärligt talat som folk pratar förbi varandra, om och om igen, i den här tråden. Först vill jag säga att jag gillade recentionen. Den sammanfattade spelet och vad man får på ett bra sätt. Hmm. Det är det här med "fruitful void" och annat jargongtungt babbel. Man kan designa ett spel...

Min replik: Min replik:

Så här händer det grejer om man inte checkar in på några dagar! Jag är intresserad av att delta som spelare, för jag tror inte jag skulle kunna spelleda det RAW. Mina tider är 18-22 vardagar, helst inte tis el tors. Får jag tokspel och börjar läsa regler kanske jag skulle spelleda, men jag...

Det beror väl på om man pysslar med Sorcery eller teism eller animism? Men, det blir ganska gloranthanördigt så vi kanske inte så gå för djupt ner i det kaninhålet. Det är i alla fall som vi är överens definitivt inte människorna som, i den Leiberianska betydelsen, som föder gudarna, nej.

Just så, det var ett bra sätt att beskriva det.

George R R Martin => George Really Really Martin

I Glorantha finns det, mig veterligen, inte fenomenet att människorna ger gudarna kraft. Rätta mig om jag har fel. Men, det skulle ju passa på nåt vis med tanke på att Greg ju läst på en del om vår världs mytologier och religioner.

Om det finns folk i ledande position som sitter i styrelsen för FB är det direkt diskvalificering. Tack för varningen.

Faktiskt spela Burning Empires? Ja, det vore faktiskt intressant.

Oj! Den var udda. Jag har Bughunters i hyllan, och har länge tänkt att det vore kul att spela.

Oh, nu pratar vi att gå utanför ramarna!

Det där verkar överensstämma med min upplevelse ganska väl. Jag har försökt börja läsa boken flera gånger och tappat intresset. Jag vet att John har fantastisk fantasi och coola idéer, men det känns verkligen som presentationen är långt från transparent.

Räknas D&D som ett spel, eller 45 olika med alla retrokloner och grejer?

Kanske, men det som är den stora poängen är att väldigt lite av informationen om hans värld har överlevt över tre generationer. Tänk nu flera hundra år och ännu mer information försvinner. Om min mormors mormors mormors mor levde innan blodsdimman så är antagligen kunskapen om den tiden...

Bra poäng, vi ska inte ta vårt industrialiserade samhälle som modell, för då blir det också fel. Men, jag tycker nog att ditt exempel med inavel och språklig förändring är nog tydliga tecken på att det händer saker på bara några generationer. Kulturen kan definitivt hinna ändras rätt mycket på...

Nej, anledningen till att jag nämnde de andra är ju att det visar på en lång tradition av det här, och att det är för oreflekterat. Designtänket är glasklart, och jag håller med om det är en bra idé att spelarna och rollpersonerna upptäcker världen i synk. Jag är på. Det är därför jag tycker...

Det är tidsskalan som lider av elefantitis. Precis som avstånden i Trudvang har skalats upp för at bli mer episka så har tidsskalan i Svärdes Sång skalats upp för mycket. Under hundratals år hinner så mycket hända att det inte känns rimligt att kulturerna och de huvudantagonisterna som beskrivs...

För att det förstör närvarokänslan om det känns helt orimligt. Det känns mer som en riktig värld om det finns någon form av naturlagar.

Settingen fungerar inte alls i Svärdets Sång, sorry det är ett sorgligt faktum. Man kan inte ha en värld som den är beskriven i boken. Isolerade samhällen i hundratals år? Nej, inte rimligt. Lösningen är att betrakta det som står i boken som legender, eller korta tiden av blodsdimma radikalt...

Personligen har jag svårt att veta vad jag ska göra med en påse poäng. Jag brukar inte veta vad min rollperson är förrän jag spelat några sessioner. Om folk i spelgruppen vill designa sina personer är det ok med mig, men jag sitter bara och glor på pappret om jag inte kan slumpa.