- Fortsätta spelleda Mutant År Noll och skriva på en lite lagom o-ambitiös krönika om spelandets gång.
- Hitta tillfällen att speltesta Trophy och Trophy Gold.
- Översätta ovanstående till svenska, till att börja med för egen skull.
F.ö har jag svårt för snigelmännen men gillar verkligen krabbfolket i Yoon-Suin. Älskar att de har feeling för att göra en särskild sorts melankolisk konst
Okej!
"Risken", eller kostnaden kanske man ska säga, om man inte har någon form av stressrepresentation framför sig är ju att det blir svårt att tänka hur stressad man är. Blir det som att du har koll på allas sanity och meddelar när de gått över gränsen och blivit galna? Nackdelen med det är ju...
Jag förstår dilemmat, men är det värt att du ska hålla allt för dig själv för att undvika risken att det metaspelas kring det?
En sak jag verkligen uppskattade med Motherships stressystem var hur de hade arbetat med hur panik spred sig i gruppen, det tyckte jag var både häftigt och skrämmande...
Lyssnade lite på en dramaserie på P3 för någon vecka sedan, döm min förvåning när författarna hade gjort något riktigt skoj med rollspelspaniken på 90-talet!
Jag spoilar inte mer än så :)
https://sverigesradio.se/avsnitt/741005
Funkar inte länken så är det P3 Serie - De dödas röster
Jag har läst observer effect tidigare och tycker att det är ett riktigt fränt scenario. Ffa konceptuellt, jag gillar att de använder azathoth på ett bra sätt. Det är en fin version av kosmisk skräck, själva verkligheten slits upp och konsumeras av det bubblande, kokande kaoset.
Jag uppskattar...
Kul tanke! Känns som en mkt tillfredställande sak att skriva ut.
Dock tror jag att det mesta i kortväg trycks och stansas? Men det kanske finns något :)
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.