Så är det absolut. MERP och TOR angriper ju också Tolkienrollspelande från två helt olika håll: Där det förstnämnda spelet är ett system och en setting för att spela så att säga klassiska fantasykampanjer i Tolkiens Midgård– med allt från grottröj i Moria till politiska intriger i Fornost eller...
Man behöver inte välja andra åldern och man behöver inte förlägga kampanjen i någon annan del av världen. Kör man (som i MERP) i mitten av tredje åldern så kan rollpersonerna äventyra i samma ställen som i böckerna, men i en tid när allt inte bara var tomma ruiner. :)
Är det inte märkligare att man håller fast vid den tidpunkt i Midgårds historia där absolut minst saker händer, där det finns färst intressanta platser att besöka och där spelledarens och spelarnas handlingsutrymme att agera utan att fucka upp kanon är som minst?
Jag skulle bli väldigt förvånad om ett rollspelsföretag helt plötsligt började anlita (eller anställa) artister, men jag är kanske lite fyrkantig och konventionell.
Tack, då fattar jag! Men varför ska man straffa rollpersonerna om de begår misstag? Eller liksom, att begå misstag i bemärkelsen ”fatta dåliga beslut” är väl per definition något som leder till icke önskvärda konsekvenser ändå? Annars är det ju inte dåliga beslut?
EDIT: Alltså, jag ställer inte...
Det beror väl, i alla fall delvis, på att amerikaner per definition är befriade från god smak? Förut, när jag jobbade nära SF-bokhandeln och gick dit ibland och kikade runt på lunchen, så brukade jag roa mig med att kolla in romaner och novellsamlingar som fanns i både brittiska och amerikanska...
Just det, det talar ju mot det jag skrev också, om man tänker sig en multiclasslösning men som också medger klasskifte under spelets gång. Skulle man bara köra på de gällande reglerna för multiclass (dvs du slår hit die för varje klass och rang, där varje tärning justeras för högt eller lågt...
Om siffrorna stämmer torde det väl vara ett gott tecken för hobbyn: Att rollspel inte bara går hem hos de redan frälsta, utan även lyckas apellera till folk som mest gillar Transformers, Power Rangers och liknande franchises.
Var inte Transformers RPG med på listan förra gången också? Tillsammans med G.I. Joe, va?
EDIT: Ah nej, det var Power Rangers och G.I. Joe. Hursomhelst verkar licensspel baserat på lördagsmorgonsbarnprogram vara en framgångssaga!
Håller med om att dual classing (eller "klasskiftande spelfigurer", som jag valt att kalla det i Avgrundens Dunkla Djup) är wonky i AD&D. Det finns också rätt många obesvarade frågor i ursprungsreglerna. Eftersom t ex magic-users börjar spelet vid relativt hög ålder, typ 30-35, jämfört med ca...
Sure, men måste man göra namnet krångligare och klumpigare för att folk ska fatta det? Om anledningen är den du säger, så tror jag att FL har övertänkt det hela.
Okej jag har gått igenom alla sex sidor av tråden för att se så ingen ställt frågan innan, men: Varför The Walking Dead Universe RPG? Antar att det är något märkligt krav i licensen, men det låter väldigt klumpigt.
Ser ut som ett lätt och smidigt system! Vill du ha ytterligare inspo så finns det bra och köttiga tabeller för henchmen loyalty i 1979 års utgåva av Dungeon Masters Guide till AD&D.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.