Search results

Oldtimer drar febrilt i en massa rep och spakar för att få den stora statyn av Ärkespelledaren att röra sig på ett övertygande sätt, i Den förlorade staden, djupt under öknen, beskrivet av Tom Moldvay. B4 us, nothing.

För mig med. Jag är en fajter på lävvel fyra å du är en oissard som kaastar dispäll mäggick på aogrens magiska rådd. Total stämningsdödare. Ingen suspänsjon åff dissbelif! (Hoppsan!)

VAD kallade de villobesten sa du?

Jag gillar bägge. Mitt förslag Djupvik är mer en by (styrd av en bohusländsk/ranarikisk/vikenisk järnåldershövding), Vattnadjup är likt Waterdeep en STAD. Vinterväck är ett snorbra namn.

Särskilt samtidigt. Så kallad "speed-baiting".

"Mark" är ett uuurgammalt germanskt ord för "utmarker", från minst tusen år innan medeltiden, den där gränstrakten (borderlands) du inte orkade hålla ordning på i ditt rike som inte så mycket var ett landområde utan ett nätverk av borgar dit du kunde flytta ditt hov, den där utmarken som tomtar...

Även känt som Infanteriregemente 15?

Jag menar ... Westeros?

Alltså, nä? Anglosaxiska talare med rollspelsintresse tittar ju HELA TIDEN på vår fornnördiska namngivningstradition av både folk, fä, och platser. Det är ju ärans och hjältarnas språk som har de rimherrigaste namnen.

Tips: minska till fem. KG/KO/LG/LO åsså N.

Jag snokar lite runt äkta och historiska dungeons och underjordiska städer: https://varldenshistoria.se/civilisationer/det-gamla-kina/orord-och-fruktad-arkeologer-vagrar-att-oppna-den-forsta-kejsarens-grav

Ibland träffar äventyrarna på en kristall i tunnlarna under biblioteket. Då byter vi regler, från CoC till DnD eller tvärtom.

Det låter som en kampanjmodul till ett tradspel.

Fina namn. Det enda jag tänker är att många "-dal" kan behöva bli "-dala", och att "ett mot" som ord för "mötesplats, vägkorsning" är alldeles giltig västsvenska. "Vägmotet" funkar.

Det jag tar med mig från er diskussion är att det finns ett intresse av Förgätna Riken Eller?

Jag kom på för några år sedan att det funkar att i åtminstone D&D-setting behandla grundegenskaper som någon sorts feats. Och detsamma gäller faktiskt färdigheter och olika förmågor. Varelser kan beskrivas som en lista med diverse egenskaper av olika slag: Intelligens +2 Antika språk +3 (plus...

Fast DET om något är genuint old school D&D!

Jag tycker att den gamla D&D-modulen The Lost City av Tom Moldway är en förebild. Det är en sandlåde-miljö (bildligt och bokstavligt, pga placerat i öknen), med fraktioner och hemligheter. De översta lagren är detaljerade nog att äventyra direkt i, det finns en plot man kan börja med, och så...

Ren biologi. Vi får en särskild sorts förväntan när saker står på spel och utfallet är ovisst. Och ovisshet skapad av en ickemänsklig randomiserare upplevs som mer genuin. Också att vi upplever slumpvisa utfall som mer rättvisa. Du kan bli ilsk på SL men inte på tärningen. Att sedan SL riggat...

I sagornas värld är ju magiska vapen mer som AD&D:s artefakter: saker med specifika egenskaper, som du skriver. En gammal husregel jag kört med, som jag plockade upp på Dragonsfoot, är att +1-vapen (och liknande, upp till +3 nånstans) inte är magiska, utan helt enkelt av väldigt god kvalitet...