Search results

Klaner brukar ha olika grenar. Vissa grenar kan ha blivit megacorps. Andra grenar kan vara utstötta. Och kanske uppfyllda av hämndbegär mot huvudgrenen. Spelarfigurer kan komma från de utstötta delarna.

Kolla in Järn. Jag har lånat mycket därifrån när vi spelat OD&D i Götaälvdalen på 500-talet, och bland annat att klanen består medan spelarfigurerna förgås. Spelarna identifierar sig mer med familjen än med de enskilda karaktärerna. Vilket passar den höga dödligheten i OD&D.

Stadsstaten Megadishu är superrikt. Resten av landet koloniserat och sysslar med matproduktion i gigantiska biosfärbubblor. Slöjor i hi-techtyg som döljer och samverkar med avancerad mech i ansiktet (bättre syn, hörsel, lukt och talförmåga). Kriminellt nätverk bestående av enbart kvinnor.

En jämra fehund helt enkelt.

Jag tappade sugen att spela. Plus blev med ett väldigt intressant arbete. Men jag drömmer mig gärna bort i fantasins värld. Vad en spelsession SKULLE kunna innehålla.

Storköping är ju ett fenomenalt namn. Får göteborgslegenden Clas Christianssons episka knas-AD&D-kampanj i tankarna.

Kvar i Götaälvdalen år 520.

Titelförslag för den internationella marknaden: "Iä, Iä!"

Det är en spännande tid. Vad mer? Ordensväsenden och hemliga ordnar? Någonting som liknar frimureriet? En sedan ett par hundra år förbjuden klosterorden som lever i skymundan? Esoteriker med antingen påstådda eller äkta förmågor? Grupp som tar droger och sedan utför skändligheter? Eller som...

I en AD&D-kampanj vi körde 1989 hittade spelarna en magisk kungakrona av järn som teleporterade dem bakåt i tiden, från låtsasmedeltid till dark ages. Och som en twist bytte vi då till OD&D-regler.

Jag tycker förbättringen ska vara signifikant, ett sätt att fortsätta figurskapandet under spelet. Sedan gillar jag när förbättringen görs som en del av narrativet. Som i gamla AD&D. Eller när en ny förmåga måste förvärvas genom spel. Som att lära sig genom att hitta en bok, eller läromästare...

Hur svårt det är att hacka i stenen avgör. Saltgruvan utanför Krakow är en enda stor saltbit. Ett litet gäng arbetare fick lov att hacka ut en katedral i gruvan på fritiden, vilket de gjorde utan större svårighet. Salt är enkelt. Sandsten är också enkelt. Granit är hårdare. I saltgruvan utanför...

I dödliga spel, som mitt, blir bakgrund lite bökigt. Som vi löste genom att bakgrunderna läggs på klanen (fornnordisk järnålder). När figurerna dör (som flugor) kan nästa figur vara från samma klan. Örnarna, korparna eller uttrarna för de tre krigarklaner som bevakar inloppet till Götälven...

Kul! Spelar själv nån sorts D&D i en fantasyversion av vår vanliga värld (500-talet).

I mina öron låter det som gjort för OSR och gamla Judges Guild-moduler. Antingen någon retro-klon av de gamla D&D-reglerna, någon halvvariant typ Basic Fantasy, eller varför inte denna: http://mazesandminotaurs.free.fr/

Redan efter 10 000 år börjar små sprickor synas :-(

Kom det inte på 80-talet ut en svensk bok inspirerad av någons AD&D-kampanj? Nån magisk bronslur som hade hundra slumpmässiga effekter när man tutade. Slumptabellen följde med som ett appendix till boken.

Var det Goblin som höll till vid Sprängkullsgatan/Övre Husargatan, i det lilla området med låga gula hus som rymde allsköns kulturaktiviteter, där idag Handelshögskolans bakre delar ligger?

Om monstren inte bara är stora och slåss, utan många och listiga och har tänkt ut snllrika försvarsplaner?

Och små blå varelser djupt inne i skogen, tre äpplen höga?