Search results

Jag är väl med dig, men inser att det nog är ovanligt. Det beror också väldigt mycket på hur bra berättare personen är. En dålig berättare kan få den mest spännande rollpersonen eller drömmen att framstå som ointressant.

Jag tänker att man är intresserad och gillar rollpersonerna, på samma sätt som man kan vara ett fan av en figur i en roman eller film t ex. Innebär inte att man aldrig vill se dåliga saker hända dem - även om jag kollar på en tv-serie så kan jag ju gilla när något dramatiskt händer min...

"Åh, låt mig berätta för dig om min rollperson!" säger rollspelaren, och lyssnaren suckar tyst. Usch, nu blir det navelskådande och självförhärligande. Ungefär som när någon berättar om sina drömmar, eller tycker det är jätteviktigt att dela frukostbilder på sociala medier. Eller? Det som står...

Känner igen mig. Det är långt ifrån alla rollpersoner jag kan uppleva sådana här saker med, men de som jag spelat länge och igenom svårare saker är mer sannolika att jag känner såhär för. Eventuellt att det är, liksom inlevelse generellt, "en muskel" att öva upp. Jämfört med när jag började...

Jaja, då hänger jag med. Du kan, i likhet med bra skådespelare, gråta på kommando? Det kan inte jag. De gånger jag blivit tårögd under rollspelande har ju jag blivit rörd, pga vad som händer min rollperson. Jag känner kanske inte känslorna precis som hen skulle gjort, men det är ungefär som när...

Där satte du igång tankar i mig! Jag har väldigt sällan blivit rädd under skräckrollspel. Det kan vara spännande, och ha med "typiskt skräckinnehåll" (odöda, mörker, blod osv), gärna mekanik för sanity/skräck... Men det har inte skrämt mig på samma sätt som en skräckfilm kan skrämma mig. Jag har...

Först den personliga biten: Jag lutar gärna in i bleed. Jag organiserade ihop en samtalsstund om bleed i min rollspelsförening, och märkte då att många jag spelat med i många år inte alls upplever det så som jag gör. De kanske kan få inlevelse i en cool berättelse, tycka att "den där scenen var...

Det var ett tag sen för mig också. Men det är ju År 0-motorn som grund för spelet. Och om man ber till en ikon i förväg kan man senare rulla om ett dåligt slag som har med ikonens tema att göra. Som ett slags gudomligt ingripande? Jag spelade väldigt lite Coriolis för jag förstod mig aldrig...

Jag såg den direkt efter att ha läst Iliaden, båda ingick i en kurs jag läste. Tyckte att filmen snarare framställde trojanerna som religiösa Apollo-fanatiker, och antydde att det därför var rimligt att slåss emot dem. Lite sådär 11-september-påverkat som mycket på 00-talet. Och så har den ju...

Det handlar väl också om hur de där mer handgripliga gudarna framställs. Jag såg på en Let's Play av något dating-skräckspel(!) där huvudpersonen träffar på en lovecraftiansk gud - men som är både snygg, svag, rädd och har sympatiska motiv. Jag tyckte hon framställdes alldeles för mänsklig för...

Sen kommer ju visserligen Atena och medlar i slutet, och så blir det hela en berättelse om hur lagen uppstår, om jag minns rätt. Typ "från och med nu behöver man inte slå ihjäl sina rivaler och slavar, så att deras familjer riskerar att hämnas". Det innebär inte att Odysseus ageranden ses som...

Förresten brukar väl Poison Ivy tas upp som en sån där skurk som väldigt lätt skulle kunnat vara en hjälte? Jag är inte vidare insatt i amerikanska superhjälteserier, mest sett olika filmatiseringar av Batman. Men en forskare som vill skydda naturen och förstör för multimiljardärer låter ju på...

Får man ta exempel från mytologi? Det är kanske ett gränsfall. Illiaden har ju lite av en sensmoral att blint hat är dåligt, och att krig är en blandning av hjältedåd och elände, och att även motståndarsidan är ju faktiskt människor. Åtminstone är det en vanlig läsning. Men det har ju slagit...

Min återkommande käpphäst är att pga protestantisk bias så beskrivs religion i rollspelsböcker ofta som en fråga om just tro. Typ "i den här religionen tror man på en gud, reinkarnation och att svarta katter betyder otur". Lägg därefter till någon symbol, typ att religionen representeras av ett...

Jag tänkte just nämna att Daaktron i Eon siktar ju på detta. Det nämns uttryckligen att bara i Jargiska kejsardömet finns stor lokal variation i hur exakt religionen utövas. Sen är den ytterligare lite annorlunda i andra länder, så som Consaber. Ibland haltar det. Eons daaktro vill liksom både...

Det är helt klart inspirerat av Killer, men var en egen grej med lite annorlunda regler och som kördes månadsvis över hela Sverige. Jag har förstått det som att Killer var ofta lokalt och tillfälligt, t ex på konvent? Jag förstår heller inte hur man i Killer skulle fått poäng av att skjuta...

En tanke diskuterades lite löst i efter-spel-snacket idag med @Zeedox : Hur skulle det gå till att vara två personer som delar på spelledarrollen? Dvs, inte ett spelledarlöst rollspel som typ Oskrivna Blad eller Fiasco, och inte heller att man växlar mellan spelmötena vem som spelleder nästa...

Jag är för ung för att minnas den värsta rollspelskräcken. Jag är ju född '89 och började spela rollspel någon gång runt 2007 eller senare. Men några små rester av det där fanns kvar: När jag spelade DeathGame (det där spelet där man skulle skjuta varandra med bananer ute på stan) i mitten av...

Hej och välkommen!