Den typen av drömmig, surrealistisk, allegorisk och ibland absurt mörk fantastik-saga som Lindgren, Dahl, Jansson, Sendak, Lewis, Gripe och Ende kunde göra så jävla bra, finns det kvar i den modern barnlitteratur?
Vad är dagens Mommo eller kampen om tiden, Mio min Mio, Häxorna, och till...