Search results

Tja, det finns ju inget som hindrar en från att också använda andra sinnen och berättartekniker samtidigt som man lånar från film - annat än mängden ord och kreativ energi, förstås. En sak som en icke-visuell beskrivning kan göra bra är tex att använda ord som går emot varandra, eller spännande...

Mja, tvärtom upplever jag att berättartekniker mer eller mindre direkt från filmmanus, eller som i varje fall är mer inspirerade från film än från böcker, utmärkt flera av de rollspelare jag haft riktigt roligt med. Användning av ord som ”inzoomning”, ”klipp”, ”slow motion” eller ”filter” till...

Ja, bra exempel! Förutom att Forged in the Dark är en lite svårare regelbas minns jag mig inte som så nervös. Även om jag dock hade träffat flera av de andra på konvent förut, så det blev lite mer bekant än totala främlingar. Mest nervös där var jag nog inför att @entomophobiac skulle vara med...

Frågan är om det blir långa kampanjer i något jag redan kan och gillar, eller febrilt experimenterande i nya spel… det är ju mer creddigt att spela nytt förstås, så listan blir längre… och man kanske lär sig mer av det…

Intressant! Jag är oändligt mer nervös att spelleda mina vänner och bekanta än främlingar. Med nya spelare är det mindre att förlora, och går det inte finns det tusen ursäkter och svepskäl (”vår stil var inte så kompatibel”, ”de var oförskämda”, ”de kunde inte reglerna”)

En lustig grej med denna tråd är att jag om och om igen skriver utkast på ämnen som egentligen funkar ganska bra i rätt rollspel… men jag tycker de är svåra och det är intressant att höra motargumenten. :LOL:

Ja, jag har ju inte spelat det där Kaffe tillsammans, exempelvis - men hade jag gjort det hade jag helt klart bjudit andra på drycker, bara för att få leka med spelreglerna. Samma princip.

Mitt inlägg bygger förstås också på premissen att det skall vara ungefär lika underhållande för alla deltagare - så måste man ju inte spela heller. Vad jag läst av spelstilen i ODnD hos Gygax och Gänget verkar det som att skadeglädje var en viss del av behållningen, och man spelade så brutalt...

Jag tänker att monster med tankekontroll eller fryskrafter inte funkar bra i rollspel, om man vill att det skall vara underhållande. I de fall där man har en rollperson tilldelad sig, och får den ”styrd” av spelledaren, blir man lätt frustrerad och sur. I de fallen man blir fryst under en lång...

Tvärtom tycker jag att såna ”du får en poäng när du gör något genrepassande” är höjden av rollspelsdesign. :)

Stora statistgallerier och levande bakgrunder känns svårt i rollspel. På film, teater eller i serier kan man fylla synfältet med massor av aktivitet, men i bordsrollspel är vi både begränsade av att en person pratar åt gången, samt att man skall kunna greppa det som händer. I en film kan man...

Yes, eller bara spelar existerande sånger i bakgrunden.

Jag älskar alkohol och rollspel i kombination, men det i sig är också något jag tycker är lite skämmigt att föreslå. Dels för att det kostar pengar, dels för man inte vill pressa folk att dricka.

För musikalrollspel tror jag det svåraste kan vara att hitta spelare som vågar sjunga, snarare än det faktiska utövandet. Att komma över pinighetsfaktorn och pitcha spelsessionen. (Jag hade egna idéer i somras på att försöka konstruera ett musikalrollspel, men gav upp mest i brist på ork och...

En sak som jag tänkt på nu som förälder och med mindre tid är att jag ibland är orolig över att jag rollspelar med för mycket främlingar. Det är svårt nog att hålla igång ens existerande relationer även utan barn, och med barn blir det på vissa sätt ännu svårare. Så egentid jag inte spenderar...

Röde Orm!!!!!!! Nu jäklar!

Har också börjat tänka på att försöka spela mer med andra föräldrar i liknande sits, som kanske har extra förståelse för att barn rusar omkring, eller andra omständigheter som gör det svårt att kombinera hobbyn (behov av att sluta/börja vissa tider, avboka pass, få prata av sig, etc).

Själv har jag knappt rollspelat så mycket som i perioden strax före mitt barn föddes och första tiden efteråt. Jag visste att det nog skulle försvinna tid så jag passade på så mycket jag kunde! Och när barnet var 2-4 månader låg det mest på golvet stilla, eller var okej att studsa lite i famnen...

Ni som har barn här på forumet, i vilken ålder tyckte ni det var lättast respektive svårast att hålla på med er rollspelshobby? Hur löste ni livspusslet? Förstår att det också beror extremt mycket på andra omständigheter, men det vore intressant att höra lite allmänna upplevelser. :)

Liknande som du är inne på så var det väldigt spännande och kul att Spela Rollspel Inför Publik! Och när jag är igång kan jag tipsa om att testa att spela med Flera Parallella Grupper i Samma Spelvärld. Himla kul som spelledare att se hur de kanske vagt eller starkt påverkar varandra!