Search results

Här tänker jag att en lösning skulle kunna vara att spelet främjar kreativ problemlösning, typ att en sockerbagare kanske alltid börjar med X antal bakverk i utrustningen och ett slag för färdigheten enbart är till för att se hur goda de blev. Om vakterna blir förtjusta i hallongrottorna; om...

Vet inte vad jag ville bevisa förutom att det, för mig, kändes intuitivt rätt att inte nollställa, t ex ifall en eller flera handlingar utanför melee av nån anledning skulle ta mer än 12 SR. Men jag fattar absolut den andra läsningen.

Nej jag läser det som att det är tydligt att det handlar *inom den rundan*! Jag gjorde samma tolkning som @Christoffer , eftersom det blir konstigt att ”nollställa” mellan varje runda.

Ja jag läser lite hastigt den nu, och ja det är ju rundor uppdelade i 4 faser (och handlingar sker samtidigt): 1. First Phase - Statement of Intent. 2. Second Phase - Movement of Non-Engaged Characters. 3. Third Phase - Resolution of Melee, Missiles, and Spells. 4. Fourth Phase - Bookkeeping...

Just det, det är väldigt intressant. Inga rundor, utan "strike ranks". Tror du kan ha beskrivit detta för mig innan, men tack för uppfriskningen!

Det är kul med spel som jobbar med många, smala, färdigheter. Ju smalare desto roligare nästan. I t ex Troika! kan nästan vad som helst vara en färdighet. Ett extremt exempel är en inofficiell Troika-setting som heter Crapland, där en bakgrund (en haj) som man kan välja har som "Advanced...

Utveckla! Första RuneQuest är något jag verkligen skulle vilja testa.

Jag tror jag började spelleda för när jag blev intresserad av rollspel var det en del av mina vänner som också blev nyfikna och ville testa. Men jag tyckte det var ganska svårt och lite utmattande i början. Jag tror jag blev bättre som SL av att köra mycket samberättarspel, att det var ett bra...

Ja jag tror det bakvända greppet beror mycket på honom. Måste säga att iaf med en katana ser det väldigt fräckt ut. https://martialtraveler.wordpress.com/2009/09/19/reverse-grip-or-zatoichi-style/

I’m quite a newcomer to EON, I’ve only played V, but I am smitten. It’s a brilliant game where the world feels huge and teeming with life, with different cultures and beautiful details. So in a sense it’s very different to these more streamlined games (which I can also appreciate), and for me...

Ja det är tydligen Kardashians fel, att produktionen inte hade brytt sig om att lösa hur man skulle få in ljudet från mobiltelefonerna så de fick prata i högtalartelefon med telefonen tydligt nära munnen. Sen började folk i verkligheten såklart härma det. Men för att återgå till trådstarten...

Fan! Eller, jag menar, vad kul!

Ja, det ligger nåt i det. Att dragen som särskiljer blir starkare just för att man vill särskilja.

På den tiden tänkte man kanske inte att de var duerger för att de var korta, utan att de var korta för att de var duerger (förtrollade)? (Edit: även om man inte faktiskt tänkte att de var förtrollade så kanske det var anledningen till att de började kallas så från början?) Små människor verkar...

Frihet tänker jag är ett ganska relativt begrepp i sammanhanget, men som en som typ slutade spela digitala spel runt 2005 (börjat lite igen på sistone) så känner jag mig bokstavligen gammal när jag testat nyare spel som är så fruktansvärt rälsade som @Christoffer beskriver ovan. T.o.m ett...

Själv känner jag mig ”gammal” som tycker att spel inte ska ha extremt långa cutscenes eller gå på rälsade banor. Låt mig ta mina egna vägar, låt mig utforska, låt mig hitta mina egna lösningar på problem, som i gamla spel!

För att inte glömma en uppsjö av olika romantik/dating sim-spel, där jag tänker mig att det finns potential för coola spelupplevelser. T ex minns jag med värme Ledoliel där man skulle dejta/föra diplomatiska relationer med olika märkliga aliens. Tyvärr finns det inte längre. Och så obskyrt är...

Grattis!!!

Jag gillar bra mustiga beskrivningar av sinnliga intryck för att få till en levande känsla. Även om det nämns ibland i typ rollspelstips så tycker jag framförallt dofter och smaker fortfarande är rätt underanvända! Beskrivningen av en maträtt är inte bara det som ligger på fatet eller...

Mathistorikern vill nyansera lite! Nu pratar vi finmat för fint folk. På 1700-talet serverades flera rätter på samma gång, lite som man fortfarande gör i stora delar av världen. I 1800-talets Frankrike började borgerligheten servera mat "à la russe", en rätt i taget, som kan ha hetat så för det...