Skippa konsten. Det är sättet att överkomma den. Se till att låta ditt system, om det är rollspelsregler, eller situation, om det är ett äventyr, bära bördan av att inspirera och locka till fördjupad läsning istället. Lite som att en bra låt är en bra låt, den kan såklart lyfta av bra produktion, skicklig sång eller gitarrspel, men i grunden handlar det ju om en bra låt som kan levereras med rätt känsla. Och omfamna indie på riktigt, dvs släpp saker själv, njut av att vara den enda som gillar det du gör, skit fullständigt i om det är du och dina kompisar, tio personer eller en fanskara på 10000 som slaviskt följer dig vad du än gör, gör din grej och det som inspirerar.
Sen såklart. bra bilder KAN ju inspirera precis som text, men skulle säga att är det något som mycket moderna spel har som grundläggande problem är att man tror att rycka upp vilket system som helst, jag tittar på dig B/X, och byta ut bilderna ska förändra vad spelet är. Att ex. Dolmenwood funkar är ju inte bara för bildmaterialet utan också texten, stämningen i text och det lite tokiga i kombinationen av olika delar i världen.
Men precis som de kan inspirera kan de ju också skapa en dissonans som inte är härligt fel, utan bara fånigt ytlig. Hur många gånger har man inte tittat på ett omslag till ett rollspel, äventyr eller roman och tänkt "va i helvetet tänkte de när de satte den här bilden för att illustrera detta?"
Så till skillnad från många i tråden, skit i presentation och illustrationer. Fokusera på system, situation och text för hur de sakerna förmedlar din inspiration till den som är tänkt att spela. Försök hitta det där centrala i inspirationen för att skapa en kort pitch.
Fram för rollspel som är som första demon ditt favoritband släppte på kassett 1986!