WRNU:s filmklubb 2026 v45

Jag har nu sett om Nationer gör vad som helst för att undvik demokratiska reformer Black Panther: Wakanda Forever.

Jag såg den på bio 2022 och sen hemma 2024.

Det är en bra film, om än lite lång. Den är snygg, mestadels, utom ett par av greenscreenscenerna som väl inte räcker riktigt ända fram.

Det är också fortfarande ett nice sätt att göra en Black Panther-film trots att ens Black Panther-skådespelare dött mellan filmerna…

Men till det göttiga:
---
OK, så när vibranium sprids till resten av världen så vill alla ha mer av metallen för att kunna använda den till… tja, vapen och grejer. Men Wakanda håller emot. Och så visar det sig att det finns en andra, ännu mer isolationistisk hemlig nation av folk som flytt eller gömmer sig undan omvärldens förtryck, och de är ännu mer teknologiskt avancerade och allmänt övermäktiga. Och Wakanda är svagt för att man inte har någon Black Panther. Och Talokans ledare Namor vill nu starta krig mot världens alla nationer för att de inte ska tro att de ska kunna komma och sno Talokans vibranium. Do it to them before they do it to us.

Wakandas ledar-drottning sörjer sin son och försöker hålla ihop nationen, medan hennes dotter Shuri begraver sig i sin tech och sin modernitet för att slippa handskas med broderns död.

Det finns Marvelfilmer där det är svårt att se liksom en bredare politisk världsbild, eftersom problemen så tydligt bara handlar om enskilda personer och deras relationer och känslor. Det här, liksom den första BP-filmen, är inte en sådan.

Lösningen på det här är alltså, om vi ser till filmen: Återställa successionsordningen i Wakanda och återgå till den gamla skyddande traditionen (om än i moderniserad form). Precis som i förra filmen alltså; väldigt stark isolationism och tradition, men en liten smula uppluckrad.

Och när man väl har en ny Black Panther så får den bonka Namor i huvudet tills han är utslagen och ger sig. Och sen har man en allians mellan de här båda utsatta länderna.

Om vi tänker oss att vibranium helt enkelt är en resurs, right? Låt oss säga som uran, eller som atomkraftsteknologi. Vad har vi? Vi har en korrupt, auktoritär centralafrikansk diktatur, vars ledare tillsätts genom en kombination av blodsband och våldskapital. Och som är den enda nationen i världen som man tror har tillgång till den här naturresursen. Sedan har vi en till korrupt auktoritär diktatur, Talokan, med tillgång till samma naturresurs. De hamnar i konflikt, och lösningen är att diktatorn i det ena landet besegras och förnedras, så att länderna kan få en allians.

Som vanligt finns det ett "osynligt" strukturellt problem här, som ligger i hur sköra den här sortens nationer är. Att alla Wakandas medborgares liv och leverne bygger på att exakt rätt person sitter på tronen och är på rätt humör. Och inte till exempel förblindad av sorg. Även om man nu antar att det skulle finnas sådana här välvilliga diktatorer som inte korrumperas av sin absoluta makt… så blir det väldigt, väldigt skört. Det här syns även hos Talokan, där Namors personliga hämndlystnad leder till många Talokaners död.

Man kan såklart också se det ur ett internationellt perspektiv. Både Wakanda och Talokan har teknologi som visserligen skulle kunna användas för att skapa vapen – men också rädda väldigt många liv. Vad är det som gör att just de ska ha rätten att hoard:a den här teknologin? Den här sköra, korrupta auktoritära diktaturen? Varför är det rätt? I filmen visas USA och Frankrike som giriga hycklare som vill stjäla vibraniumet – men har de fel? Skulle det inte vara bättre om vibraniumteknologi var mer allmänt tillgänglig? Borde inte lösningen vara att arbeta för att reformera nationerna och försöka skapa en värld där vibraniumtech kan användas säkert, och för att föra mänskligheten framåt?

Och borde man inte kunna ha lite demokratiska reformer i Wakanda; röra sig bort från den här idiotiska traditionen att ha ledare som väljs för livet och som dessutom väljs på basis av sitt våldskapital? Kanske göra tillgången till hart-shaped herbs lite mer bred, inte lägga all ägg i samma korg? Finns det något som hindrar att vi får en ny Killmonger?, som förstör örterna?

Men nä. Lösningen är embrace tradition, reject modernity och att Wakanda fortsätter vara en korrupt, auktoritär diktatur styrd av samma blodslinje och fortsätter hoard:a vibranium. Fortsätter vara lika skört, och bibehålla även de mest destruktiva traditionerna.

Jag menar, det finns Marvelfilmer som är explicit progressiva, och Marvelfilmer som är explicit antiauktoritära. Men jag tror ännu inte jag sett en som är explicit pro-demokratisk.
---

BETYG: 4/5

Jag vet inte om jag sagt det tidigare, det har jag säkert och sen glömt bort det men: Den här Marvelfasen har haft väldigt mycket folk-förblindade-av-sorg som plot point. Och jag antar att det är pga att det är post-Endgame. Och kanske post-Covid? Det är mycket experiment och stora swings, och så är folk väldigt ledsna.

Black Widow skulle ju egentligen tillhört förra fasen. Shang-Chi har en antagonist förblindad av sorg. Eternals och Spider-Man klarar sig. Doctor Strage och Thor 4 har båda antagonoster förblindade av sorg. I Wakanda Forever är det mest ett par av protagonisterba som är det. Så… av sju filmer är det fyra som har med det på något sätt.

Det är såklart en ganska banal observation som jag är helt säker på att jag inte är först med, men det blev extra tydligt nu när jag nästa sträck-kollat hela fasen.


Jag gillar verkligen scenen i efterlivet när Shuri tar örten. I första BP får vi ju se hur det ska vara med alla de gamla visa BP:arna som respekterar traditionen och där det är tydligt att panter himlens mandat säger att kungariket ska fortsätta. Men det får inte Shuri. Shuri får Killmonger. För hon tar också örten för att få makt att ändra de materiella omständigheterna i världen och för att ta hämnd med superkrafter. Det pekar på något sätt mot hur dåligt det är med diktatur genom knytnävsslagsmål om vem av adeln som får bli katt-Fantomen. För då får du snart fel person på posten.

Men sedan gör de inget med det och Shuri bara abdikerar och fortsätter vara Black Panther men inte drottningen.
 
Men sedan gör de inget med det och Shuri bara abdikerar och fortsätter vara Black Panther men inte drottningen.
Jag tycker att det lämnas ganska öppet huruvida det faktiskt blir en abdikering. Har det bekräftats i efterhand att M'Baku nu är kung?

Appropå efterlivet, en sak jag tänkte på men glömde bort: Sedan magi etablerades i MCU i och med Doctor Strange, och då separat från t.ex. i Thor där det ju var mer "sufficiently advanced technology" så har de ju introducerat flera olika efterliv. Vi har det Wakandiska "ancestral plane", i Love and Thunder ser vi att Valhalla är på riktigt, och i Endgame såg vi att åtminstone de som fick sätta livet åt för själsstenen finns i något slags efterliv (har jag för mig).

Dels får det mig att fundera på om det blir ett sätt att få tillbaka karaktärer bakvägen senare. Det är ju Marvel, och den eviga såpan måste fortsätta. Ingen död är för evigt, om inte manusförfattarna vill det.

Men dels får det mig att fundera på vad som avgör vem som hamnar vart. Är det vad man tror på själv? Eller är det en fråga om blodet i ådrorna, genetiken? Eller finns det någon större gudomlig sorteringsmakt?
 
Jag tycker att det lämnas ganska öppet huruvida det faktiskt blir en abdikering. Har det bekräftats i efterhand att M'Baku nu är kung?

Appropå efterlivet, en sak jag tänkte på men glömde bort: Sedan magi etablerades i MCU i och med Doctor Strange, och då separat från t.ex. i Thor där det ju var mer "sufficiently advanced technology" så har de ju introducerat flera olika efterliv. Vi har det Wakandiska "ancestral plane", i Love and Thunder ser vi att Valhalla är på riktigt, och i Endgame såg vi att åtminstone de som fick sätta livet åt för själsstenen finns i något slags efterliv (har jag för mig).

Dels får det mig att fundera på om det blir ett sätt att få tillbaka karaktärer bakvägen senare. Det är ju Marvel, och den eviga såpan måste fortsätta. Ingen död är för evigt, om inte manusförfattarna vill det.

Men dels får det mig att fundera på vad som avgör vem som hamnar vart. Är det vad man tror på själv? Eller är det en fråga om blodet i ådrorna, genetiken? Eller finns det någon större gudomlig sorteringsmakt?
Doomsday+nästa Avengers är ju en enda stor Reboot event i alla fall. Jag gissar på att de inte behöver något efterliv för det.
 
Jag tycker att det lämnas ganska öppet huruvida det faktiskt blir en abdikering. Har det bekräftats i efterhand att M'Baku nu är kung?

Appropå efterlivet, en sak jag tänkte på men glömde bort: Sedan magi etablerades i MCU i och med Doctor Strange, och då separat från t.ex. i Thor där det ju var mer "sufficiently advanced technology" så har de ju introducerat flera olika efterliv. Vi har det Wakandiska "ancestral plane", i Love and Thunder ser vi att Valhalla är på riktigt, och i Endgame såg vi att åtminstone de som fick sätta livet åt för själsstenen finns i något slags efterliv (har jag för mig).

Dels får det mig att fundera på om det blir ett sätt att få tillbaka karaktärer bakvägen senare. Det är ju Marvel, och den eviga såpan måste fortsätta. Ingen död är för evigt, om inte manusförfattarna vill det.

Men dels får det mig att fundera på vad som avgör vem som hamnar vart. Är det vad man tror på själv? Eller är det en fråga om blodet i ådrorna, genetiken? Eller finns det någon större gudomlig sorteringsmakt?

Spoiler grejen, oh, jag vet inte! Tror inte det.

Det är väldigt oklart med efterlivet känsn det som. Också, om du är i Vallhalla och din tidslinje raderas… Försvinner du också? Eller är det samma Vallhalla för alla tidslinjerna så du är säker där?
 
Grym diskussion om Marvel! Jag är i grunden som jag tidigare många gånger sagt, ett fan av filler likt Marvel eller Transformers. Jag är enkel på det viset, häftiga strider och coola karaktärer räcker för mig när jag är på rätt humör. Skall bli spännande att se om Marvel lyckas styra upp skutan med de nyare filmerna eller inte då jag har varit sval till det mesta som kommit efter End Game. Men jag gillade verkligen den nya Spiderman-filmen, speciellt Sadie Sink! Min dotter som är 15 har fått mig att åter gilla Marvel då hon själv vuxit upp och blivit ett stort fan av både filmerna och många äldre serier. Nu planerar hon och jag att se alla X-Men filmer som gjorts, både de bra och de mindre bra. Även om de filmerna inte tillhör MCU så vill min dotter lära sig mer om X-Men efter att ha sett senaste Spiderman och sett vilka skådespelare som är castade till de olika rollerna i kommande X-men filmerna.
 
Spoiler grejen, oh, jag vet inte! Tror inte det.
Tydligen sägs det uttryckligen att "ja , M'Baku är kung nu" i nån av de trailers för Doomsday jag lyckats undvika.

Det missade jag helt alla tre gångerna jag såg filmen, att det ens var en möjlighet. Jag utgick från att han mest bara skämtade.
 
Jag såg Mars Express. Cyberpunk på Mars, och väldigt fransk, men inte på ett dåligt vis.

Bästa SF-film som inte är Villeneuve jag sett på åratal. Rekommenderas starkt!

5/5

 
Jag har sett filmer...
(Alla nedanstående finns på Disney+.)

Victor Frankenstein (2015) börjar med den torra repliken "You know this story." Och så är det ju, vi vet vad grejen är med monstret så den här filmen ger oss Igors (Daniel Radcliffe) historia istället. Han räddas från cirkusen av Frankenstein (James McAvoy) och sen slits han i resten av filmen mellan att försöka rädda Frankenstein från sig själv och att fly och rädda sig själv.

Habil tagning på frankensteinmyten. Svag fyra.

Abraham Lincoln: Vampire Hunter ger oss den klassiska myten om Abraham Lincoln. Stark som en oxe, oförmögen att ljuga, jagade vampyrer... vänta nu? OK, lite avsteg från klassikern är det då.

Inte lika bananas som Pride and Prejudice and Zombies, vilket är både bra och dåligt. Dåligt för att det hela tiden känns som filmen kunde gått lite hårdare med vampyrjagandet, men kul att det faktiskt blir en grej att president Lincoln är mer en ledare av nordstatare mot sydstatsvampyrer än personlig vampyrdräpare i mitten av filmen.

På tal om action så är några scener väldigt konstigt klippta, eller ska vi säga animerade. Lincoln jagar en vampyr på en skenande hästflock (görcoolt), det dammar och hästarna kommer två och två ur dammet och springer nästan ner Lincoln. Och sen är de plötsligt vid ett stup. Senare i filmen jagar Lincoln vampyrer på ett tåg och ångan skymmer allt utom precis där de går. Rimligt men det känns väldigt mycket som att det inte fanns budget för att visa mer.

Vi som ser på nördmedia känner kanske mer igen Anthony Mackie, Mary Elizabeth Winstead och Dominic Cooper i diverse biroller, än stackars Benjamin Walker som Abraham Lincoln själv.

Kanske mest nåt man ser för titelns skull. Stark trea.

I Jennifer's Body ska vi tro på att Amanda Seyfried är Megan Foxs (Jennifer) töntiga kompis. Nåväl, helt vanlig tonårsfilm med två bästisar i en småstad som går på konsert. Syltan konserten är på brinner ner, jättemånga dör, Jennifer blir kidnappad och sen är det skräckfilm för hela slanten.

Eller ja, filmen börjar ju med att Seyfried är berättarröst och sitter i fängelse, så uppenbart är något fel från början.

Huvudtwisten är väl mest att man castat de skådisarna i en sån film, men den är kompetent genomförd också, så stark fyra på krankskalan.

Traditionellt är de udda numrerade Indy-filmerna bra, så hur står sig "femman" Indiana Jones and the Dial of Destiny? Sådär, bättre än Temple of Doom och Crystal Skull, men ska man jämföra den med Raiders och Crusade så är det ju mördande konkurrens.

Nåväl, Antikytheramekanismen är en kul McGuffin. Jag stör mig lite på att Indy plötsligt har en gammal vän som är så nära att hans dotter är Indys gudbarn, men vafan, både Ford och Indy är 80+ nu och det måste ju få ha hänt saker som vi inte sett i bild.

(Att den gamle vännen är Arnim Zola är ju också lite kul.)

Hyfsad rulle ändå. Fyra på krankskalan.

Poor Things är en löjligt snygg film, med bra skådisar och knarkig plott. Wes Anderson alltså? Nej, Yorgos Lanthimos! Den kanske säger mer för filmnördar.

Nåväl, Bella Baxter (Emma Stone) har fått sin hjärna insatt i sin döda mors huvud av sin "far" (Willem Dafoe) som vill observera hur den skapelsen utvecklas. Hon rymmer med en charlatan (Mark Ruffalo) för att se världen och mer ska vi väl inte spoila.

Det är inte-riktigt-steampunk 1800-tal, Willem Dafoe spelar nån slags Frankensteins monster och han gör fler sådana regelbundet. Alla miljöer är art noveau och färgglada (när filmen inte är i svartvitt av stilskäl.) Knarkvärld så det förslår alltså.

Jag behöver en sån här rulle ibland för att skaka om hjärnan, och Disney+ har oväntat många. Kanske lite längre än den behövde vara, men svag femma på knarkskalan.
 
Last edited:
Jag såg Mars Express. Cyberpunk på Mars, och väldigt fransk, men inte på ett dåligt vis.

Bästa SF-film som inte är Villeneuve jag sett på åratal. Rekommenderas starkt!

5/5

Den har jag velat se, men inte hittat var. Måste man ha någon VPN-tjänst?
 
Tyvärr inte på någon av deras svenska tjänster.
Den finns bara tillgänglig på tyska och franska (utan engelsk dub/sub) i hårdformat som 4K o Blu. :/
Inte ok. Men borde komma en engelsk version snart nog.
 
Jag har sett The Taking of Pelham 1-2-3. Det är en amerikansk Thriller/Heist-film från 1974 om ett gäng skurkar som kapar ett tunnelbanetåg i New York och håller passagerarna gisslan för att få en lösensumma. Filmen är oerhört tajt filmad, har ett mycket bra manus, lysande skådisar och är spännande ända fram till sista filmrutan.

Kul trivia är att det är från den här filmen som Quentin Tarantino tog greppet att låta rånarna i sin egen Reservoir Dogs gå under olika alias baserade på färger.

Det finns åtminstone två remakes och den som är intresserad gör bäst i att dubbelchecka så att det är originalet från 1974 man just hittat på sin streamingservice, för den är utan tvekan vassast.

Filmen får fyra kycklinggula 70-talsslipsar, helt omöjliga att matcha någon av människan skapad skjorta, av fem möjliga. (4/5)

The Taking of Pelham 1-2-3 finns att streama på Prime Video.
 
Back
Top