[Realism] När betalade din alv skatt sist?

Vet att det var skatt i en ad&d 2nd edition kampanj brorsan körde på 90 talet, vet att vi tvingades betala en del sen satte vi igång att försöka skattesmita, en skogsstuga med massa plantgrowth omkring.

Men det blev ju bökigt när vi behövde nått, så vi tvingades ha vissa saker lagliga och vissa saker gömda, det var rätt kul när vi försökte lura grevens fogdar, ibland lyckades vi inte så bra minns jag
 
Faehrengaust said:
Jag har ibland reflekterat över att det i alla fall tidigare var vanligt att man strök pengar för att rollpersonerna drack en öl på värdshuset. Men man betalade inte för tullar, tvätt/reparation av kläder, tvål, vapen-/rustnings-/utrustningsvård, byte av skosulor, ved, allmosor, nya läderspännen, etc. etc. etc. Listan kan göras väldigt lång. Det finns liksom ingen balans i att betala för ölen, men inte allt det andra.
Click to expand...
Tänker samma tanke med jämna mellanrum. egentligen är det konstigt att fler spel inte jobbar med schablonvärden för levnadsomkostnader.
 
Svarte Faraonen said:
En praktisk metod för att ta upp tull, vilken användes av Danmark i Öresund, var att skeppen själva fick deklarera vad lasten var värd och därmed hur mycket tull som skulle betalas på den. Kronan hade sedan rätt att köpa lasten för det angivna priset och själva sälja den vidare – vilket såklart gjorde det föga lockande att ange ett lågt värde.
Click to expand...
Precis den här lösningen har föreslagits kring fastighetsskatt även i modern tid.
 
En relaterad kostnad är allmosor. När delade era rollpersoner senast ut allmosor?

Om man hade pengar så förväntades man även att ge allmosor till de fattiga. Att inte dela med sig skadade ens sociala status.

Så, om man börjar räkna ihop det hela...

Äventyrarna besegrar draken, lastar skatten på vagnar och tar sig till närmsta stad. Det blir antagligen en rätt komplicerad process att bestämma tullvärdet och få det hela överstökat vid stadsporten. Under tiden har ryktet redan spridit sig i staden så att när rollpersonerna kommer genom stadsporten så har samtliga fattighjon i hela staden samlats för att få allmosor.
När de väl lyckas ta sig till värdshuset så tar det inte lång tid förrän prästen tittar in och berättar om det nya tempelbygget som behöver lite donationer. Strax därefter anlände några adelsmän och gratulerar till hjältedådet. Efter lite småprat så frågar de om äventyrarna bestämt när och var kalaset ska hållas? De har några tips på personer som kan anlitas för att ordna till årets fest.
Nästa morgon så dyker det upp en bard som har skrivit en ballad om stordådet. Han framför det och berättar att han tänker sprida balladen över hela staden för att ära äventyrarna. Sedan står han och väntar på .... en liten kontribution kanske?
Etc. Etc. Etc.

Har man plötsligt blivit rik och berömd så finns det förväntningar. Men, det finns fördelar också, generositeten skapar status. Donationen till templet gjorde att prästen nämner äventyrarnas namn under gudstjänsterna som kommer och de kanske får sitt namn ingraverade i något hörn. Kalaset blir lyckat och de får flera kontakter bland societeten, kanske första steget till att bli adlade själva? Bardens ballad blir populär och sprids även utanför staden. Generositet uppmärksammas - kanske så pass mycket att det är värt att döda en drake till för att fortsätta sprida pengar omkring sig?
 
Ch. 67. This encounter might be a bit OP
e2aosp1fxvb61.jpg
 
JohanL said:
Mycket här kommer att bero på personen. Betalar Captain America skatt? Absolut! Betalar Wolverine skatt? Hell no!
Click to expand...
I allålders serien Marvel Adventures så blev Avengers ombedda att hjälpa skatteverket att driva in skatter från bl.a. Bullseye, Man-Bull, och Absorbing Man i utbyte mot att man strök möjliga krav om skadestånd från Avengers p.g.a. skador på allmän egendom. Om jag mins rätt så var en av personerna som inte hade betalat skatt och de skulle övertala Wolverine.
 
Faehrengaust said:
En relaterad kostnad är allmosor. När delade era rollpersoner senast ut allmosor?

Om man hade pengar så förväntades man även att ge allmosor till de fattiga. Att inte dela med sig skadade ens sociala status.

Så, om man börjar räkna ihop det hela...

Äventyrarna besegrar draken, lastar skatten på vagnar och tar sig till närmsta stad. Det blir antagligen en rätt komplicerad process att bestämma tullvärdet och få det hela överstökat vid stadsporten. Under tiden har ryktet redan spridit sig i staden så att när rollpersonerna kommer genom stadsporten så har samtliga fattighjon i hela staden samlats för att få allmosor.
När de väl lyckas ta sig till värdshuset så tar det inte lång tid förrän prästen tittar in och berättar om det nya tempelbygget som behöver lite donationer. Strax därefter anlände några adelsmän och gratulerar till hjältedådet. Efter lite småprat så frågar de om äventyrarna bestämt när och var kalaset ska hållas? De har några tips på personer som kan anlitas för att ordna till årets fest.
Nästa morgon så dyker det upp en bard som har skrivit en ballad om stordådet. Han framför det och berättar att han tänker sprida balladen över hela staden för att ära äventyrarna. Sedan står han och väntar på .... en liten kontribution kanske?
Etc. Etc. Etc.

Har man plötsligt blivit rik och berömd så finns det förväntningar. Men, det finns fördelar också, generositeten skapar status. Donationen till templet gjorde att prästen nämner äventyrarnas namn under gudstjänsterna som kommer och de kanske får sitt namn ingraverade i något hörn. Kalaset blir lyckat och de får flera kontakter bland societeten, kanske första steget till att bli adlade själva? Bardens ballad blir populär och sprids även utanför staden. Generositet uppmärksammas - kanske så pass mycket att det är värt att döda en drake till för att fortsätta sprida pengar omkring sig?
Click to expand...
Det är också det jag brukar orientera mig mot och engagera mig i när jag spelar spel med hög grad av skattsamling. Man börjar finansiera olika projekt som inte enbart är till för egen vinning, utan också för att förbättra platsen man bor på. I vissa spel knyts också levnadsomkostnader till rollpersonens berömmelse eller erfarenhetsnivå – storslagna hjältar behöver slänga pengar omkring sig.
 
Från vår lilla Ereb Altor-handbok:

Pengar och förmögenhet i Ereb Altor
I Ereb Altor lever de flesta på ersättning in natura: mat, logi, kläder och redskap. Kontanter är ovanliga, riskfyllda att bära och svåra att dölja. Redan några få guldmynt betraktas som en ansenlig summa, och 100 guldmynt utgör en förmögenhet som väcker uppmärksamhet.
Det finns inga öppna banker. Större summor måste knytas till gillen, handelshus, tempel eller furstliga kammare. Pengar som inte binds på detta sätt drar till sig tjuvar, fogdar och makthavare.

Vanliga sätt att hantera 100 guld

Placera hos en institution
Förvaring hos gille, handelshus, tempel eller furstlig kammare mot avgifter, inflytande eller framtida gentjänster.

Investera i något synligt
Mark, verkstad, fartygsandel, handelslager eller byggprojekt. Pengarna binds och blir svårare att stjäla.

Köpa beskydd
Väpnad eskort, mäktiga allierade eller informellt skydd från vakter och fogdar.

Omsätta i relationer
Donationer, mutor, fester eller sponsring som ger tillträde till gillen, hov eller akademier.

Dela upp summan
Fördela mellan flera förvarare eller investeringar för att minska risk.

Se även: Ereb Altor – Kopparhavet (handel och sjöfart).

Att inte göra något av 100 guld innebär att:
  • rykten sprids
  • tjuvar börjar planera
  • myndigheter blir nyfikna
 
Faehrengaust said:
Jag tror inte man ska föreställa sig att det står en antikhandlare eller magiker med Identify vid stadsporten och värderar varje föremål.

Medeltida tullar kunde vara fasta efter vara eller mängd (dvs Tariffer), typ "X per häst, tunna vin eller säck ull", men det förekom också tull som en procent av varans värde.

Man gjorde också skillnad på handelsvaror och sådant som inte skulle säljas. Det som inte skulle säljas behövde ofta inte förtullas.

Så det skulle kunna bli något i stil med: ”Svärdet i bältet är för personligt bruk. De 11 orchsvärden på mulan är uppenbart handelsvaror: ett silver per svärd i tull enligt vår lista.” Halsbandet går antagligen under personliga smycken om inte rollpersonerna är dumma nog att berätta att den ska säljas.

Det blir nog också bästa spellösningen, dvs att ha ett fåtal grova tullkategorier i stället för individuell värdering. Eller om man vill vara lite mer noggrann:
  • Vanliga personliga tillhörigheter: ingen tull.
  • Handelsvaror: fast tull per last, djur eller föremål.
  • Lyxvaror och riktigt värdefulla saker: procent av uppskattat värde.
Sedan kan tull och smuggling bli en intressant scen: ”De här sju magiska halsbanden? Familjeklenoder, herr tullare. Inte till salu.”

Sen får man väl fråga sig hur mycket bokföring man villa hålla på med. För min del är svaret: "Mycket lite" så jag brukar inte ha några tullar. Det finns andra sätt att få in det i spelet ändå, till exempel genom att det utspelas intressanta scener vid stadsportar eller broar i samband med tullning. Men det är utanför trådens ämne.
Click to expand...
X/ hjul på vagnen mm fanns väl med om jag minns rätt, eller X per axel?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top