När ni skriver rollspel, åt vem vänder ni er? Och hur sant är det?

Jag har under många år roat mig med att skriva ”skönlitteratur” på fritiden och ju äldre jag blivit ju mer intresserad har jag blivit i att analysera texten jag läser.

Exempel är ur vilket perspektiv är texten skriven, till vem ”talar” texten, ”vem” skriver texten, men även saker som ”sanning” (i relation till opålitliga berättare) och även saker som ord och namn (med ex fokus på ”inomvärldslig” etymologi). Dock har jag inte läst så mycket fantasy, men av Tolkien har jag läst det mesta redan i unga år.

Nu när jag skrivit lite rollspelstexter så kan jag fascineras av ”diversiteten” av perspektiv och hårda vs mjuka sanningar. Exempel är den hårda regeltexten, kontra den mellanhårda histioriska händelsetidslinjen till vaga texter om hur somliga saker i ett samhälle kan te sig, tex hur en vardag kan se ut eller instick (tex med dagboksinlägg) med texter skrivna av en invånare i fiktionen.

Vidare, likt sista delen med invånarens inblick, så varierar både olika upphovsmakare till texten och vem texten vänder sig till i nästan alla rollspelsböcker. I extremen vänder sig (väl) reglerna mot oss som läser rollspelsboken medan en fiktiv krönika kanske vänder sig till ett fiktivt lands fiktiva framtida invånare. Denne kan då vidare skriva historien så som den vill förmedla den till de framtida fiktiva läsarna.

Helt ärligt kan jag ibland känna mig hämmad av det när jag skriver/skrivit något och behöver försöka följa processen bakåt i tid som gett upphov till texten jag fått ner på ”pappret”. Tänker också att jag borde lagt mer fokus på svenskan i gymnasiet!

Men, kortfattat undrar jag om detta är något som andra brukar tänka på eller känna sig hämmade av eller kanske bara inspirerar andra?
Ser ni texterna ni skriver/läser som hårda sanningar, eller finns den opålitliga berättaren i bakhuvudet?
Eller tänker ni inte alls på det och helt enkelt bara kör på?

Skriver inte så mycket, men har ändå funderat en hel del på sanningen i rollspelssammanhang. Alltså inte vad som är sant och mer hur dem jag berättar, beskriver och gestaltar förhåller sig till sanningen. Att alltid berätta utifrån den personen som för tillfället talar, aldrig beskriva något som en neutral berättarröst, även när världen och omvärlden beskrivs. I perspektiv av spelledare alltså, inte berättare eller författare.

Edit. Ska väl nämnas att vi spelat/spellett de senaste tio åren via text. Texter som ska kunna läsas, och är mer prosalikt än ren chatttext.

Jag är helt med på det här med att tänka utifrån liksom litterära perspektiv, genrer osv när jag skriver. Framför allt spelvärldstexter, då. I regler blir det mest ganska hårt och "tråkigt" dels för att det tar mindre plats och dels för att det blir tydligare. Jag vill inte slösa mer utrymme än jag måste på regler, och de ska lättbegripliga, liksom.

I Kutulu hanteras ju det lovecraftska vansinnet med just greppet "opålitlig berättare". Men inte texterna i själva äventyren.

Jag försöker ofta använda ett språk i spelvärldstexter och så, som skapar en stämning och en känsla. I Kutulu blir det långa, lite styltiga meningar på lite låtsas-gammeldags svenska som ska skapa lite känsla av prydligt och bildat 1920-tal. I Rotsystem föredrar jag istället korta, bitvis avhuggna meningar för att skapa en lite mer hetsig och… klaustrofobisk? känsla.

Däremot har jag inte vågat mig på att skriva osanna saker. Mest, tror jag, för att jag ser spelvärldsbeskrivningar som att de ska hålla för att slås i under spel för att hitta korrekt information. Rollspelstexter är ju lite speciella eftersom de både förväntas funka som rak A-Z-läsning och som uppslagsverk…

Samtidigt uppskattar jag ju till exempel Oktoberlandets grepp där, med spelvärld som enbart beskrivs av personer i spelvärlden. De är ju definitivt opålitliga! Och jag uppskattar särskilt att spelet, ffa dess senaste utgåva, liksom explicit vänder sig till läsande spelgrupper där man i princip verkar förväntas ha som små läscirklar och diskutera det man läst och bygga en gemensam förståelse som man sen spelar utifrån.

(Jag gillar också generellt att lyfta andra grepp från skönlitteraturen; min nuvarande obsession är texter som slänger in begrepp utan att förklara dem, där man som läsare förväntas ha dem i bakhuvudet och försöka lösa det lilla mysteriet med vad de betyder utifrån sammanhang osv, samtidigt som man fortsätter läsa. Jag hade tänkt göra mer av det i Luna City Blues men fegade tyvärr ut lite efter klagomål från korrläsare)

I Neotech Edge jobbade vi medvetet med detta. De tre grundböckerna till spelet är alla skrivna i delvis olika ton, och anses ha en digetisk avsändare:

Grundboken har en avsändare per kapitel. Varje kapitel inleds med en ingress där avsändaren förklarar sin avsikt, ett exempel:

Välkommen som Admin inom Farring International’s Simulation Services, byggda runt vår artilekt Alba. Alba har kapacitet att simulera globala mänskliga samhällen till en estimerad precision av 87,55 %, och de (Alba föredrar att omnämnas i plural) har framgångsrikt använt detta för att förutse marknadsrörelser, demokratiska val och uppblossande konflikter. Du är här för att forska om de psykologiska, narrativa och moraliska dilemman som intresserar Alba särskilt. Du har fria tyglar att starta nya simulationer, men kom ihåg att allt du läser här är på need-to-know-basis för Admins och inte bör spridas, då det kan påverka simulationens utfall.

Att konfigurera och övervaka simulationerna är ett mödosamt arbete, lika komplext och mångbottnat som monde självt. Men tillfredsställelsen vid en korrekt genomförd simulering är naturligtvis en av de mest utsökta känslorna som finns. Vi vet att du är redo för uppgiften, annars skulle du inte vara här. I den här guiden delar vi på Farring Simulation Services, och Alba, med oss av våra bästa rekommendationer för hur du blir en skillad Admin.

Click to expand...

Kapitlen är:

Nimrod Headhunter
Rollpersonsskapande. Fräjmat som rekryteringsmaterial från megakorporationen Nimrod.

Requiem Guide to Life
Erfarenhetstabeller. Fräjmat som en databas från Requiem TV, en avantgarde mediakanal.

Samsundai Happiness Advisor
Regler för downtime, ekonomi och rollpersonens psyke. Fräjmat som en vägledning från Samsundai, den ultra-megakorporation som styr Korea enligt en slags neo-feodal modell.

ParaMil Field Manual
Strid etc. Fräjmat som en manual från militär-korporationen ParaMil.

Alba's Admin FAQ
Spelledartips och dylikt. Fräjmat som en guide för att navigera en simulation utförd av Alba, en välvillig AI från företaget Farring.

De övriga två modulerna till spelet har sin egen fräjming:

anon
Regler för hacking och rollpersoner från fraktionen anon, en av de stora subkulturerna i Neotech. Fräjmat som en serie inlägg och manifest från forumet 59475F0270B9.guru, samt från Amazingly Butterfly, en bisarr AI-personlighet.

PRD
Beskrivning av settingen Pearl River Delta och rollpersoner därifrån. Fräjmat som en Vice Magazine-liknande reseguide hopyxad av cyniska hipsters.