UPPFÖLJAREN: Rollspelsmemes, -skämt och annat spelrelaterat trams

Vill man spela som en furry-convention så kan det nog vara skitkul. Jag gillar personligen inte när rollpersoner skall vara extrem-speciella med uppenbara iögonfallande karaktärsdrag, man jag tror helt och fullt på att det finns grupper som gör det och har skitkul. Senaste gången jag spelade D&D stack jag ut genom att vara en människa med en familj som var i livet och som han hade kontakt med.
Jag håller med, att ha en någotsånär normal grupp karaktären förankrar kampanjen.

Känns det som "alla karaktärer går" så blir det lätt att det också känns som "vad som helst kan hända", vilket river ramarna, och ramverket, för kampanjen.
 
2003-10-01.png

 
Det här delades idag (alla hjärtans dag) av Warhammer Community, ja det är reklam men rolig sådan:

Grove Guardian by Alarielle – the new scent of Life in Ghyran
The Realm of Life is calling. Banish the wear and tear of mortality. Take her hand, and grow from a single seed into a drop of the divine – an ageless spirit in service to a god.

Breathe deep.

Grove Guardian.


Okay, full disclosure, we don’t have the hottest new Valentine’s fragrance* to wow your loved ones with today – in fact, we’ve got something far better. The Realm of Life is buried in Nurgle’s funk, and the best way to freshen it up isn’t by chucking perfume around, it’s by doing terrible things to the corpulent beasts that insist on squatting in Alarielle’s digs.

Cue the Grove Guardian.

14-02_image1-uimxhdlyjt.jpg


These motherly murderesses are charged with nurturing the fallen lamentiri seeds that grow into new Sylvaneth, and if they’re not also the season’s most stylish way to grind Pox-Wretches into paste we don’t know what is. After all, today is all about sharing love with those important to you, and Grove Guardians can’t wait to share how much they love dicing Nurgle’s detritus up with their very important grove sickles.

[...]

* If all that seemed a touch confusing – great! We’ve nailed the ‘perfume advert’ bit perfectly.
 
Inte min spelstil, men var och en får göra som de vill.
Jag har mera målsättningen att inspirera spelarna till lyckligt fanatisk lojalitet genom mina noggranna förberedelser och min magnetiska personlighet. Messianic Megalomaniac, som Dirk the Dice beskriver sig själv.
 
Det här hände mig förra veckan. Jag introducerade en krigslysten träd-ande som hette Järnbarken, utan att ha insett att det lät precis som Hjärnbarken.

Jag hittade också den här. Det är från en presentation jag var på om urban livsmedelsproduktion, men det låter ju som något ur Call of Cthulhu:
1771447633552.png
 
Back
Top