Har ni fått avbryta spelet permanent?

Att enklare rollspel fått ett uppsving jämfört med mer komplexa rollspel (påstår jag) beror på att de skiljer sig mer från dataspel. Och att dataspel gör komplexitet bättre.
En tanke som slagit med mig, när man behöver en VTT för att få spelet att flyta så börjar det allt mer närma sig en hybridisering däremellan. Men man tycker ju om olika komplexitet och spelflöde, jag vill hamra ut en kul story medans andra vill sitta och räkna på lokaliserad skada med femtielva modifikationer, inget fel med det men datorspel gör det klart smidigare!
Men jag tror att spelaren (med Diablo/WoW-perspektiv) tycker att taktisk strid och optimerande är själva kärnan i spelet.
För mig är det nästan helt ointressant.
Håller med dig men finns ju ändå ett stort gäng som gillar detta även i rollspel, D&D 5e vill jag ändå säga är om heroiskt rollspel där strid och optimering är centralt, sen kanske det inte är just därför det är populärt (first mover adv?) men ändå. Har själv en sådan spelare i en av mina spelgrupper, låter mest honom hållas med att försöka optimera skiten ur Mörk borg, vilket han också gör.
 
I min erfarenhet är 1) de flesta genomsnittliga rollspelare ganska dåliga på att artikulera och precisera sina preferenser, och även om man verkar överens går man kanske ändå in med olika bilder av vad man menar, 2) det som verkligen blir konflikter är sällan sådant som går att avhandla i session zero på ett vettigt sätt utan handlar om sociala beteenden, inte faktisk spelpraktik (dvs en annan person med ett annat socialt beteende hade inte orsakat konflikt trots samma utfall i spel).
Verkligen, precis som de värdegrunder många här säket har signerat på jobbet så är det mycket av en chimär där en multitud av tolkningslager och som i princip ingen ändrar åsikt över att ha skrivit under och många skiter i när det kommer till kritan. Men jag kör session 0 ändå, då har man iaf försökt att kommunicera sin intention, även om det skiter sig.
 
Men jag kör session 0 ändå
Ja jag med. Och det finns givetvis vinster med att tala om vad spelet ska innehålla och vad gruppen vill med det. Men för mig syftar det mer till göras allas upplevelse så kul som möjligt, inte att förebygga konflikter.
 
(Om jag ska vara ärlig tänkte jag nog också att det var ett fysiskt kontrakt som åsyftades i posterna ovan...)

Jag tänker så här: jag startar inget längre med folk jag inte testat redan, och då blir det helt onödigt att lägga extra tid på saken. Är ingången bara att spela enstaka tillfälle så kan man lika gärna köra och testa, eventuellt prata om saken efteråt.

Den vanligaste anledningen till att någon inte kommer på fråga till längre spelande är också något som inte går att komma åt i en session zero - att spelaren helt enkelt inte är tillräckligt bra.
 
Håller med dig men finns ju ändå ett stort gäng som gillar detta även i rollspel, D&D 5e vill jag ändå säga är om heroiskt rollspel där strid och optimering är centralt, sen kanske det inte är just därför det är populärt (first mover adv?) men ändå. Har själv en sådan spelare i en av mina spelgrupper, låter mest honom hållas med att försöka optimera skiten ur Mörk borg, vilket han också gör.
Det är såklart inget fel på det, det är bara inte min smak. Det var ett misstag av mig (oss) att välja 5e den där gången. Hade jag förstått hur 5e var annorlunda, och vilka dörrar det öppnade, så skulle jag kanske gjort ett klokare val.

Jag tycker, om man har en strid, så ska man ju som SL försöka göra den taktiskt intressant på något vis. Men det behöver inte vara som ett konfliktspel, där SL och Spelare ska överlista varandra, samtidigt som SL är domare och "värld".

Jag gillar monsterattacker och idén i OSR att monster har slumpartade antal HP - monstren tar så att säga hand om sig själva, inget SL behöver ta ansvar för.
 
Jag tycker många sätter en övertro till session 0. Missförstå mig inte, det är skitbra. Ha en session 0!

Men många lyssnar inte. Och många hör vad de vill höra oavsett vad man säger. Eller håller med om allt för de förutsättet att alla kommer rätta sig efter dem i alla fall.

Men det brukar snabbt bli tydligt om man har en sån person med när man väl börjar spela. Så dra inte igång kampanjen på en gång!

Låt alla skapa sina karaktärer och spela sen 1-3 superkorta, avslutade scenarion som illustrerar allt du pratade om på session 0.

En till två kvällar par scenario, max! Och diskutera efter varje scenario!

Då får folk pröva sina kataktärer och kan göra ändringar om de vill. De får en känsla för spelet om det är ett nytt spel, och scenariona funkar för att knuta band mellan rollpersonerna (eller gör det tydligt när det inte går).

Om nån spelare inte
funkar, eller visar sig inte vilja vara med trots allt, kan de enkelt lämna gruppen vid naturliga stoppunkter.

Och det borde bli uppenbart om det som sades under session zero faktiskt håller.

(inte i 100% av fallen, ibland tar det som Anarchclown skrev 30 spelmöte. Men oftast)
 
Jag citerar mig själv från en annan tråd.

:t6b-1: Hade precis köpt Drakar och Demoner Expert strax efter att det släppts i mitten på åttiotalet. Jag skulle spela med mina grannar och deras kompis. Vi satt en hel eftermiddag och gjorde rollpersoner och det första deras polare gjorde var att skjuta en av dem i ryggen med sitt arbalest. Jaha...? Vi var för unga för att kunna rädda det på ett bra sätt - så jag gick hem.

:t6b-2: På gymnasiet skulle jag spela "Sagan om Ringen" med en bekant. Allting bara flöt och det fanns ingen logik i nåt. Vi gick in Mörkmården (skogen) när det började regna. Inom några minuter steg vattenståndet till fem meter (inte i ett vattendrag utan i just själva skogen) Plötsligt kommer en jättestor orch-båt mellan träden... Senare kom vi på att vi kunde "Åkalla Varda/Elbereth". När vi gjorde det så bönhörde hon alla våra önskemål inklusive att avrätta våra motståndare och teleportera oss vart som helst.

:t6b-3: I ett annat "Sagan om ringen" äventyr färdades vi längs vita bergens fot. Rätt vad det var föll vi in i "en dold dörr i bergväggen". Där var vi inlåsta av en jättestor klan med superdryga dvärgar som hela tiden hånade oss och vägrade släppa ut oss.

:t6b-4: Spelade ett fantasy äventyr. Vi började lite splittrade med att delar av gruppen skulle säljas som slavar. Jag och den andra dvärgen förordade en fritagning men adelskvinnan (Spelad av en vuxen kvinna!) verkade vilja köpa loss slavarna. Eftersom hon var nybörjare lät vi henne testa sin plan men till allas förvåning valde hon istället att våldta en av dem. Trots att fler av oss var rutinerade rollspelare tyckte vi inte att vi hade nån riktigt hållbar idé om hur vi skulle ta berättelsen vidare. Det blev väldigt "konstigt".

:t6b-5: I en lång fantasykampanj vi spelade envisades gruppens två mäktigaste magiker att sabotera alla andras bra idéer och egna initiativ. De hotade, skadade, lade förbannelser på och mobbade övriga rollpersoner i gruppen så fort någon föreslog nåt vettigt. Motiveringen var att "min rollperson tycker så och har den personligheten". I övrigt förekom nästan inget karaktärsgestaltande från deras sida. Inte ens efter flera försök till feedback/metasnack ändrade de sig.

:t6b-6: Hoppade in som reservspelare i ett äventyr med en blandad grupp nybörjare (tonåringar) och enligt eget tycke "veteraner" (unga vuxna). Det visade sig att veteranerna knappt spelade alls. De satt bara och snackade "bredvid" om andra karaktärer, äventyr de spelat förut och (mellan raderna) hur coola de tyckte att de var. Nybörjarna var även denna gång duktiga och roliga att spela med. Varken jag eller spelledaren orkade tyvärr hålla "veteranerna" i schack. Jag var glad när en till nybörjare dök upp och kunde ta min plats.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook

Ett par av exemplen gör ju att det inte riktigt passar med en skratt-emoji för hela posten, men jag låter föra till protokollet att jag skrattade högt åt de båda Sagan om Ringen-anekdoterna. :D
 
Jag tycker många sätter en övertro till session 0. Missförstå mig inte, det är skitbra. Ha en session 0!

Men många lyssnar inte. Och många hör vad de vill höra oavsett vad man säger. Eller håller med om allt för de förutsätter att alla kommer rätta sig efter dem i alla fall.
Ja, jättebra påpekande. När man ber folk beskriva sin spelstil och sina preferenser kan man få väldigt missvisande svar. Och det är inte nödvändigtvis för att de avsiktligt ljuger.

Håller med om dina råd i resten av inlägget. Det är bara under faktiskt spel som deltagarnas färg visar sig.
 
Jag tycker många sätter en övertro till session 0. Missförstå mig inte, det är skitbra. Ha en session 0!

Men många lyssnar inte. Och många hör vad de vill höra oavsett vad man säger. Eller håller med om allt för de förutsättet att alla kommer rätta sig efter dem i alla fall.

Men det brukar snabbt bli tydligt om man har en sån person med när man väl börjar spela. Så dra inte igång kampanjen på en gång!

Låt alla skapa sina karaktärer och spela sen 1-3 superkorta, avslutade scenarion som illustrerar allt du pratade om på session 0.

En till två kvällar par scenario, max! Och diskutera efter varje scenario!

Då får folk pröva sina kataktärer och kan göra ändringar om de vill. De får en känsla för spelet om det är ett nytt spel, och scenariona funkar för att knuta band mellan rollpersonerna (eller gör det tydligt när det inte går).

Om nån spelare inte
funkar, eller visar sig inte vilja vara med trots allt, kan de enkelt lämna gruppen vid naturliga stoppunkter.

Och det borde bli uppenbart om det som sades under session zero faktiskt håller.

(inte i 100% av fallen, ibland tar det som Anarchclown skrev 30 spelmöte. Men oftast)
I gruppen jag brukar spela mest så är session zero + 3-6 kvällar ungefär vad vi brukar kalla en kampanj, även om det nån gång kanske har sträckt ut sig till 10. Jag tycker dock att det här är jättebra tips, och som någon annan skrev innan, det känns helt orimligt att sätta sig med en gäng nya spelare och utgå från att det kommer bli en kampanj med en träff en gång i veckan i ett år utan att ha spelat med dom först. Eller ja, kanske om man är väldigt tydlig med att man räknar med att någon/några kommer hoppa av och andra kanske tillkomma att det i vart fall är en vettig ambition men om man faktiskt tänker sig samma spelgrupp, spela med varandra först måste ju vara smartare.
 
Inget dramatiskt som i andra trådar men fyra gånger:
1 - Som spelare i en grupp. För mycket kringsnack irrelevant för spelet som ledde till ostämning. Jag backade ur gruppen utan någon vidare kommentar till varför.
2 - Ännu en gång som spelare. En i gruppen var tight med spelledaren, fick mycket "specialbehandling". Inför ett kampanjbyte blev karaktären av med en unik rustning pga slutstriden i förra. Spelaren blev sur och gnällde, i timmar. Jag poängterade något i stil med "du kan mäktigaste magin i spelet, har förläningar, en magisk pilbåge och ett magiskt svärd. Jag har knappt ens fått höja färdigheter och har bara en magisk fruktkniv." Jag tog spelledaren avsides och poängterade att det började kännas som om vi andra var bikaraktärer till spelaren Drakmagikern. Spelledaren och spelaren höll inte med. Dags att tänka på refrängen.
3 - Som spelledare: En grupp där en av medlemmarna försökte beställa äventyrsuppslag, NPCs och mäktiga artefakter. En del av dem skulle komma... ni vet längre fram som belöningar. Detta var efter 3e eller 4e spelträffen. Stängde ner gruppen, tog med mig de trevliga spelarna till min ordinarie och utvidgade den istället.
4 - Som spelledare - Jag blev ombedd / tillfrågad av en person att sätta upp en spelgrupp. Visst sa jag, du behöver isf spela en framträdande roll eftersom de andra är oerfarna och det behövs någon som har vana av att både leda och rollspela (leda fyllde bland annat en spelmekanisk funktion). Personen säger på session zero att han inte kommer tillmötesgå detta (då hade vi pratat om det innan och jag fått ok) samt kom också med en massa krav som kändes utmanande och kverulanta. Jag tänkte ett varv och insåg att jag inte har tid att både skriva kampanj och samtidigt övertala andra om att ens svara på frågan om de kommer på nästa spelmöte. La min tid på min ordinarie grupp istället och gjorde en mental note att inte spela med personen igen. Någonsin. Kändes som rent sabotage i efterhand.
 
Jag har avbrutit spelet en gång, inte på grund av en enskild spelare utan för att det blev för intensivt.

Grundtanken för kampanjen var att spelarna spelade sig själva i ungefär den ålder de var i, kanske något år yngre. Så kring 15-17 år.
Vi höftade ut grundegenskaper och satte igång. Utgångspunkten var deras vardag i skolan och sedan vidare med komplikationer därifrån, våld och konsekvenserna av det.
Det blev ganska fort otäckt och obehagligt då världen gick utför. Obs, välanpassade och intelligenta spelare så inga sociopater runt bordet.

Jag avbröt som SL då alla spelarna var helt inne i det med rejäla stresspåslag som följd, inklusive mig själv..

Det finns en gräns man inte ska passera

C
 
Jag tycker många sätter en övertro till session 0. Missförstå mig inte, det är skitbra. Ha en session 0!
Det beror på.

Jag skulle inte bry mig om det var, säg, standard Star Wars eller standard orch-bashing fantasy. Det känns rätt safe, och det ska inte behövas.

Men, skulle jag köra något mörkt, med sådant som behöver en "trigger warning", då skulle jag ta ett snack om det i förväg.
 
Det beror på.

Jag skulle inte bry mig om det var, säg, standard Star Wars eller standard orch-bashing fantasy. Det känns rätt safe, och det ska inte behövas.

Men, skulle jag köra något mörkt, med sådant som behöver en "trigger warning", då skulle jag ta ett snack om det i förväg.
Du gör så klart som du vill. Jag rekomenderar ändå att köra en session zero.

Och faktiskt i synnerhet när det gäller Star Wars :D

Sen brukar jag oftast ta session zero och session 1 samma möte, beroende lite på grupp.
 
En utomäkenskaplig romans mellan mig och en spelare upplöste rätt nyligen min ordinarie spelgrupp. Gick aldrig så långt att vi agerade på det, men båda uttryckte känslor för varandra och det blev - även utanför spelbordet - ohållbart, så vi avbröt romansen (samt Masks of Nyarlathotep).
 
Jag har avbrutit spelet en gång, inte på grund av en enskild spelare utan för att det blev för intensivt.

Grundtanken för kampanjen var att spelarna spelade sig själva i ungefär den ålder de var i, kanske något år yngre. Så kring 15-17 år.
Vi höftade ut grundegenskaper och satte igång. Utgångspunkten var deras vardag i skolan och sedan vidare med komplikationer därifrån, våld och konsekvenserna av det.
Det blev ganska fort otäckt och obehagligt då världen gick utför. Obs, välanpassade och intelligenta spelare så inga sociopater runt bordet.

Jag avbröt som SL då alla spelarna var helt inne i det med rejäla stresspåslag som följd, inklusive mig själv..

Det finns en gräns man inte ska passera

C
Sorry om det här är off topic då får någon ta bort inlägget. Vi hade ett namn för den här typen av spel: autorun. De slutade sällan bra den här typen av kampanjer. Jag kan mycket väl föreställa mig att man snabbt hamnar i en sits där man, av olika anledningar, kan vara tvingad att stänga ner. Förhoppningsvis med få eller inga sociala konsekvenser på lång sikt. Jag är dock glad att jag i mina tidiga spelår fått testa på det här sättet att spela.
 
En utomäkenskaplig romans mellan mig och en spelare upplöste rätt nyligen min ordinarie spelgrupp. Gick aldrig så långt att vi agerade på det, men båda uttryckte känslor för varandra och det blev - även utanför spelbordet - ohållbart, så vi avbröt romansen (samt Masks of Nyarlathotep).

Känns som fel val. Man kan ha ett par äktenskap under en livstid men man får bara en chans att spela genom hela Masks. Det känns värt lite otrohet! 😂
 
En utomäkenskaplig romans mellan mig och en spelare upplöste rätt nyligen min ordinarie spelgrupp. Gick aldrig så långt att vi agerade på det, men båda uttryckte känslor för varandra och det blev - även utanför spelbordet - ohållbart, så vi avbröt romansen (samt Masks of Nyarlathotep).

Det låter ju som en besvärlig situation för alla inblandade, alla får mina sympatier.
 
En utomäkenskaplig romans mellan mig och en spelare upplöste rätt nyligen min ordinarie spelgrupp. Gick aldrig så långt att vi agerade på det, men båda uttryckte känslor för varandra och det blev - även utanför spelbordet - ohållbart, så vi avbröt romansen (samt Masks of Nyarlathotep).

Det låter ju som en besvärlig situation för alla inblandade, alla får mina sympatier.
 
Back
Top