Fighter, rogue, cleric OCH magic user?

Jag satt och grunnade lite på det där med karaktärsskapning, och även om jag råkar gilla en del av idéerna med karaktärsklasser så slgos jag plötsligt av lite tvivel

Varför brukar man räkna både cleric OCH magic user till de fyra (eller tre, beroende på vad man tycker om tjuvar) grundklasserna? Alltså vad är syftet med att skilja på just de två rent regel-/spelmässigt, för när jag grunnar på det är de ju väldigt närliggande; båda hanterar "utomvärdsliga krafter".

Jag är bara vakt bekant med tidigare DnD och dess föregångare i form av miniatyrkrigsspel, så det är möjligt att svaret är uppenbart för de med mer historia. Är det så enkelt att clerics primärt är helare och magic users primärt är artilleri? Men av det lilla jag vet har väl clerics offensiva spells och magic users har defensiva sådana (och väl till och med helande sådana?). Eller finns det någon djupare förklaring?

Jag pratar alltså här rent systemmässigt. "Fluffmässigt", alltså ur ett rent story/lore-perspektiv ser jag absolut varför de skiljer sig, men om det bara handlar om lore så hade man ju kunnat lösa det med en klass som man sedan reskinnar som man känner för det. Ungefär som en fighter kan ju vara både nån som slåss med svärd och en nån som skjuter armborst.

Jag hör gärna era åsiker om just cleric vs magic user. Förtjänar de att vara två olika "klasser"? Vad är poängerna med det? Borde man bara ha en "kosmisk kraft-klass" så får man bestämma själv om ens karaktär får sina förmågor från gudarna eller från arcaisk energy?

D&D-prästen går tillbaka till europeiska krigar-biskopar, som det finns ett gäng av, inklusive det där att använda bara trubbiga vapen som den del faktiskt körde med. Det blir mindre konstigt när man tänker på att de allra flesta var adliga och alltså kom ur en krigarkultur. När man tänker sig religiösa mirakel är det oftare helning än eldbollar.

D&D-magikern går tillbaka till Gandalf. Vilket ju är underhållande eftersom Gandalf egentligen är en sorts Divine Power User och inte en Arcane.

JohanL said:

D&D-prästen går tillbaka till europeiska krigar-biskopar, som det finns ett gäng av, inklusive det där att använda bara trubbiga vapen som den del faktiskt körde med. Det blir mindre konstigt när man tänker på att de allra flesta var adliga och alltså kom ur en krigarkultur. När man tänker sig religiösa mirakel är det oftare helning än eldbollar.

D&D-magikern går tillbaka till Gandalf. Vilket ju är underhållande eftersom Gandalf egentligen är en sorts Divine Power User och inte en Arcane.

Click to expand...

Den riktigt ursprungliga D&D prästen - från innan spelet blev publicerat - var nog mest inspirerad av vampyr-jagande präster från vampyrfilmer.
Ni vet, en sån som håller upp korset mot vampyren och skriker något i stil med "Vik hädan, satans avkomma!"

För en klassisk D&D präst så är "Turn Undead" den mest centrala förmågan. Helande spells är mest en bonus, och i åtminstone en del versioner av D&D så har de inga spells alls på level 1.

Besvärjelsemässigt så har en cleric främst spells för att hela och buffa - spells som används före eller efter en strid, men sällan mitt i.
Magic-users har inga helande spells, men en massa olika spells för alla andra situationer. (I princip åtminstone - en låg-level spellcaster har inte så många spells av något slag)

Clerics är också lite av backup-fighters. De kan bära tung rustning, har hyfsat med hitpoints, och kan använda en hel del olika vapen (fast mer begränsat än fightern)
M-U å andra sidan kan inte använda rustning, har låga hitpoints, och mycket begränsat vapenutbud.

Ja, cleric är nog svår att motivera utöver att det är D&D-tradition. Lite som att ha ett modernt spel med klasserna Arbetare, Tjänsteman, Akademiker och Tandläkare

Som det heter i svensk folklorik: magiker befaller, präster bönfaller

Om man utgår från strid:

• krigare: tank
• tjuv: damage dealer
• präst: healer/(de)buff
• magiker: crowd control

Men ja, om man ser till övernaturliga krafter så skiljer dom sig inte så mycket åt, rent mekaniskt, som inte bara går att reskinna.