Är spelledare de bästa spelarna?

TheDawn

Veteran
Joined
1 Feb 2024
Messages
180
Trådens titel är så klart överdriven, men för ett tag sedan träffade jag lite nytt folk att spela med och när vi pratade om tidigare erfarenheter kom vi fram till att vi alla som oftast var spelledare. När vi till slut kom igång och spelade (Call of Cthulhu om den detaljen är viktig) så var det ett av de bästa spelmötena jag haft i mannaminne. Alla tog ungefär lika mycket spotlight, alla bidrog när det kändes naturligt och klev tillbaka när någon annan hade en schysst idé. Jag minns att jag i efterhand funderade om detta hade något att göra med hur vi alla visste ungefär hur svårt det är att styra över ett bångstyrigt bord där ingen vill hålla sig till tråden.

Vad tror alla ni andra? Finns det saker man lär sig genom att spelleda som översätts väl när man kliver in i spelarrollen? Finns det en vinst i att titta bakom skärmen och lära sig hur äventyr är strukturerade för att sedan skapa mindre mängd skav för alla när man spelar? Eller tycker ni kanske att det är för meta? Att detta sätt att tänka under spelmötet tar bort från att man skall spela en karaktär som inte vet något alls om några spelledare som styr och ställer över deras öde.
 
Jag tror (endast anekdotiska fall) att spelledare är de bästa eller de sämsta spelarna.....
De är nog mer sällan medelmåttiga.

Jag tror dock att det kan vara annat än erfarenhet som spelar in. Jag tror en bias är att har man valt att vara SL så beror det på något i personligheten eller intresset. Allt detta "något" spelar roll, sannolikt mer eller lika mkt som erfarenheten att sitta på andra sidan.
 
Det finns vissa saker man lär sig som SL som man sedan kan tillämpa som spelare. Men! Det finns två stora fallgropar:

- "Eviga spelledare" kan ha svårt att anpassa sig till spelarrollen och acceptera att en annan SL gör saker annorlunda från en själv.
- En spelare som TYCKER OM att vara spelare är givetvis en bättre spelare. En del personer föredrar så pass starkt att vara spelledare att de vantrivs i rollen som spelare, och har man inte kul så blir det helt enkelt inte bra.

En person som kan vara en mästerlig spelledare behöver inte vara den bästa spelaren.

Men oftast är det ju en bonus. Erfarenhet från olika perspektiv främjar att bli en bra samberättare, helt enkelt.
 
Jag upplever att det är väldigt sällan jag spelat rollspel med något betydande antal spelare som helt saknar spelledarerfarenhet.
I min nuvarande grupp är det kanske en eller två av alla spelare som varit med under åren (då har det vid detta laget passerat ganska många spelare i den gruppen) som aldrig vart SL.

Inom spellett rollspelande så är det ju i mångt och mycket att vara SL som är hobbyn, det känns mest bara naturligt att om någon är intresserad av rollspelande alls så blir de tillslut intresserade av att spelleda med. Av de spelare jag haft som kanske vart mest passiva är det oftare de som aldrig vart SL eller varit det mycket lite, men jag har haft riktigt bra och drivande spelare också som inte heller har vart SL, så jag vet inte riktigt.
 
Typ ja.

Spelledare är inte nödvändigtvis bättre spelare, utan jag skulle istället utrycka det som att "spelare som har en förståelse för spelledarens roll, arbete, och utmaningar är bättre spelare".

Att vara spelledare är dock ett utmärkt sätt att få den förståelsen, och jag tänker dessutom att folk som alltid är spelledare (men vill vara spelare) tenderar att vara rätt tacksamma för att få spela och därför inte har några direkta krav eller förväntningar.

Med undantag så klart; några av de absolut värsta spelare jag råkat ut för (alltså riktiga mardrömsexempel) har varit spelledare.

Men det var nog inte för att de var spelledare, utan för att de var rövhål på riktigt.
 
Jag törs inte generealisera. Har spelat med bra spelledare som var besvärliga spelare samt bra spelare som aldrig någonsin spellett. Jag tror främst att förståelse för och förmåga att anpassa sig till spelstilen och gruppdynamiken är viktigt.
 
En spelare som TYCKER OM att vara spelare är givetvis en bättre spelare.
Detta har jag lite svårt att köpa. Jag kanske tycker om att sjunga men låter fruktansvärt när jag gör det. Att tycka om något är så klart en bra start, men behöver i sig inte betyda att man gör det man tycker om bra.

En del personer föredrar så pass starkt att vara spelledare att de vantrivs i rollen som spelare, och har man inte kul så blir det helt enkelt inte bra.
Den här håller jag dock med om. Jag kan känna så själv även om spelet jag beskrev ovan blev så bra (där jag var spelare). Annars tycker jag spelarrollen är ganska jobbig då jag hellre sitter bakom skärmen. Jag hoppas så klart att jag inte är en dålig spelare (så det blir en sämre upplevelse för mina medspelare) men har svårigheter att ta plats och hålla mig intresserad när jag väl är spelare.
 
Det största lyftet man kan göra som spelare är att testa SLa. De flesta SL har redan varit spelare, annars kan jag tänka mig att det skulle kunna vara väldigt utvecklande för dem också.
 
Absolut kan man lära sig en hel del som spelledare, och de som blir spelledare är väl oftast de som redan från början har störst intresse av spelet.
Så visst kan det vara så att spelledare ofta även är bra spelare - men ingen regel utan undantag som det heter, och det finns nog en hel del undantag här också.
 
Jag tror att spelledarskapet ger bättre förutsättningar att vara en bra spelare, men inte per automatik. Jag tror också på det som andra nämnt, att spelledare generellt sett har ett större intresse av att lära sig mer om systemet, olika spelstilar, hur man hanterar situationer kring spelbordet, etc. Det är en av mina största frustrationer just nu, med spelare som inte bästa fall slår igång intresse och engagemang när de sätter sig vid spelbordet, men stänger av det när spelpasset är slut. Det är betydligt ovanligare om spelaren även är spelledare, enligt min erfarenhet.
 
Jag är ofta spelledare och jag är en ganska usel spelare i mina ögon. Men det har nog mer att göra med att jag är timid som person och har svårt att avbryta andra. Som spelledare vet jag istället att jag har ansvar att bryta in och fördela ordet. Så beror nog på personen.
 
Jag tänker, precis som tidigare nämnts, att det kanske snarare hör till personlighetstyp än rollerna SL vs Spelare. Men sen också, vad är en bra spelare?
Då tänker jag att det du beskrev, att ge varandra plats, ge och ta, läsa in stämningen runt bordet, kanske är lättare för en person som trivs i rollen som SL, att fördela och se till att alla trivs. Att de här sakerna påverkar just den trivseln. Vad är här en bra/sämre SL?
Medan att ta plats för sig själv, inte vara lyhörd för andra spelares idéer, kanske är en personlighetstyp som då skulle klassas som en "sämre" spelare, men den personen kanske inte heller skulle göra ett bra jobb som SL för att hen är för fokuserad på sina egna idéer?

I samberättande, spelledarlösa rollspel, så delar man ju på rollen som scensättare och äventyrsbeskrivare, men vi ställs fortfarande inför att vi som människor är bra/sämre på att känna in rummet, ge/ta plats eller lyssna in andras idéer när de dyker upp.

Så jag tänker inte att personer som är SL oftare än de är spelare, är bättre spelare, däremot kanske det finns en större chans att hitta personer som naturligt och avslappnat låter alla ta plats i en sån grupp människor?
 
För mig är spelledare är bara spelare med lite andra ansvar. Spelare är på samma vis samma sak som spelledare med andra specifika ansvarsområden. Men dessa skiljer sig ju också mellan spel och spel. Allt är inte applicerbart i allt spelande men såklart att ökad erfarenhet av olika ansvar och uppgifter, olika spel, olika sätt att förbereda sig på, olika sätt karaktärer kan skapas på, olika sätt karaktärer kan spelas… allt det ger ju något kring spelandet, oavsett om det handlar om uppgifterna och ansvaret vi ofta klumpar ihop och kallar spelledare eller eller spelare eller något annat.
 
Jag tycker att jag är en sämre spelare än spelledare. Men, visst, de flesta jag känner som jag sett i bägge rollerna har nog varit lika bra eller dåliga på bägge sidor om spelledarskärmen.

Men som redan har sagt tror jag det är en ögonöppnare för folk att spelleda en gång eller två, för att de ge dem ett annat perspektiv på vad det innebär att någon tar på sig att vara spelledare.
 
Nej jag upplever inte att spelledare är bättre spelare.

Jag har spelat med personer som varit helt fantastiska spelledare men horribla spelare.

Sedan är ju detta rent anekdotiskt och jag utgår med detta svar ifrån vad jag upplever vara en dålig spelare
 
Back
Top