Är det viktigt att ens roll är en ”historisk aktör” som kan ändra historiens gång, eller funkar det lika bra att vara del av ”ett historiskt skeende”?
		
		
	 
Jag tycker det är bra att du skiljer på de här sakerna. För det är kärnan i resonemanget för mig.
Jag ogillar ofta om rollpersonerna tvingas vara aktörerna i det historiska skeendet. Särskilt i världar, regelsystem eller sammanhang där det är uppenbart att det är en lång serie av samverkande faktorer eller att det de utför hade kunnat göras av vem som helst. 
Att klämma in rollpersonerna i händelsernas mittpunkt med ett skohorn, att forcera berättelsen, eller utrusta dem med plot-rustning, får ofta den motsatta effekten som äventyrsskaparen tänkt sig - åtminstone för mig personligen. Om de däremot kan bli världens mittpunkt mer ”organiskt” är det bara coolt.
Men att placera rollpersonerna på en plats eller tid där det händer dramatiska saker tycker jag är bra för dramat. Särskilt om de ges viktiga val kring det hela. Ska de engagera sig i det som händer? På vilken sida, på vilket sätt och hur mycket? Vad står på spel och vad vill de uppnå? Allt sånt tycker jag är väldigt kul i spel.
Jag har ju också en käpphäst som handlar om att det är en bortkastad möjlighet med spel som utspelar sig efter stora händelser. Som postapokalyps, det är ju väldigt mycket tråkigare att spela än apokalyps. Så det är ju grundfelet i mina ögon med Mutant, Twilight 2000 och Sagan om Ringen, och liknande - allt coolt har liksom redan hänt.
 
//EvilSpook