JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 9,598
Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel
- Thread starter Genesis
- Start date
Faehrengaust
Swashbuckler
Shin-kicking är en kampsport där man greppa varandra i kragen och sparkar på varandras smalben tills den ena faller. Man använder hö i byxorna som vaddering.
Kampsporten har funnits åtminstone sen början av 1600-talet i England och utövas än idag.
Ingår i Cotswold Olimpick Games som pågått årligen sedan 1612, men med några avbrott. Detta folkliga evenemang hade redan från början flera intressanta grenar:
Här är officiella sidan om ni vill anmäla er.
---
I rollspel så är det kul med den här typen av tillställningar. Udda, konstiga "sporter" som rollpersonerna kan delta i och samtidigt kan en intrig eller flera pågå i bakgrunden. Det är ett perfekt tillfälle för rollpersoner att komma åt SLP som kanske normalt är otillgängliga.
Äventyrsförslag:
Kampsporten har funnits åtminstone sen början av 1600-talet i England och utövas än idag.
Ingår i Cotswold Olimpick Games som pågått årligen sedan 1612, men med några avbrott. Detta folkliga evenemang hade redan från början flera intressanta grenar:
- Strid med svärd och klubbor!
- Stavkamp
- Brottning
- Hästkapplöpning
- Hundkapplöpning
- Löpning
- Dans
- Släggkastning (antagligen såg detta inte ut som dagens friidrottsgren)
- "piano smashing" - låter ju festligt!
- Dwile flonking som är ett dryckesspel där ena laget dansar i ring och den "flonker" från andra laget ska träffa dem med en ölindränkt handduk. Sen kan man "straffas" med att man måste dricka.
- Shin-kicking
- Dragkamp
- "Champion of the Hill" som är fyra olika delgrenar: längdhopp från stillastående och 3 olika kastgrenar
- "Championship of the Hill" som är en lagtävling med delgrenar. Delgrenarna varierar år till år, men verkar tillhöra de mer udda varianterna t.ex. med mycket vatten och hala ytor
- Löpning
Här är officiella sidan om ni vill anmäla er.
---
I rollspel så är det kul med den här typen av tillställningar. Udda, konstiga "sporter" som rollpersonerna kan delta i och samtidigt kan en intrig eller flera pågå i bakgrunden. Det är ett perfekt tillfälle för rollpersoner att komma åt SLP som kanske normalt är otillgängliga.
Äventyrsförslag:
- Det har uppstått fiendeskap mellan två klaner, men det har inte övergått till våld ännu. Men under shin-kicking tävlingen så dör en av deltagarna mystiskt. Var det ett naturligt dödsfall? Eller var det ett mord? Nu är det bråttom att lösa mordet för annars kommer det att dras vapen.
- En deltagare i shin-kicking verkar helt omänskligt bra. Det uppstår rykten om att en häxa har förtrollat halmen som han använder. Ska någon av rollpersonerna snart möta honom? Vill någon att det ska undersökas? Börjar ryktena bli så pass farliga att det kan bli bråk?
- Allt går tokigt redan från början under spelen som ska pågå i en vecka och det blir bara värre och värre. Någon kanske skadar sig. Någon behöver ta reda på vad det är som ligger bakom olyckorna. Är det en busig Faerie? Är det någon som utövar trolldom? Sabotage? Eller är det bara vanlig otur?
verlandes.
rollspelskollektivet
- Joined
- 14 Mar 2017
- Messages
- 670
Lite OT, men håller på att skriva ett äventyr som har med Elias Lönnrot och Drömländerna att göra, och läser i hans medicinavhandling - Om finnarnes magiska medicin - hur han beskriver sömnen som lika viktig för livet som det vakna tillståndet och att drömmen på samma sätt är viktig för kunskapen: "någon värderingsskillnad finns därför inte mellan kunskapens dag- och nattsidor".
Ett sidospår som sagt, men tycker att det är intressant hur ofta pusselbitar nästan märkligt faller på plats när man gör små efterforskningar. Detta hade jag liksom ingen aning om, men så passar det perfekt i det jag håller på att skriva.
Ett sidospår som sagt, men tycker att det är intressant hur ofta pusselbitar nästan märkligt faller på plats när man gör små efterforskningar. Detta hade jag liksom ingen aning om, men så passar det perfekt i det jag håller på att skriva.
Quadrante
Grisbonde
Växtmagi
Det här är säkert inte något nytt för många men det fanns tydligen en New Sweden koloni i Amerika på 1600 talet.
sv.m.wikipedia.org
Nya Sverige – Wikipedia
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 9,598
Den var också en synnerligen sunkig och misskött historia som gav svenskar dåligt rykte i Nordamerika som fattiga, smutsiga och svartmuskiga, tills den stora migrationsvågen på 1800-talet ersatte detta.Det här är säkert inte något nytt för många men det fanns tydligen en New Sweden koloni i Amerika på 1600 talet.
Nya Sverige – Wikipedia
”Give me snuff, whiskey and Swedes, and I'll build you a railroad to hell.”
—James. J. Hill
Faehrengaust
Swashbuckler
Det finns en japansk simningsstil för samurajer. Det inkluderar simning med fana och att simma i full rustning.
Det har finns liknande indikationer i europeiska manualer. Men, här verkar det varit vanligare att använda någon form av flythjälp. t.ex. luftfyllda skinnsäckar som sytts ihop.
Det har finns liknande indikationer i europeiska manualer. Men, här verkar det varit vanligare att använda någon form av flythjälp. t.ex. luftfyllda skinnsäckar som sytts ihop.
Faehrengaust
Swashbuckler
Har på senare tid stött på flera källor och resonemang som ändrat (eller snarare skapat, för jag har inte haft någon) min uppfattning om hur vikingarna sköt med pilbåge.
Lite bakgrund:
- De illustrationer som finns av vikingar som skjuter båge visar dem dra bågen till bröstet, inte till kinden, dvs ett lågt drag i stället för ett högt som är vad som används i dagens skytte
- De nyper pilen med fingrarna i stället för att ha fingrarna på strängen, dvs ett pilnyp i stället för ett stränggrepp.
Det här tyder på ett drag som är snabbt, men svagare och med sämre möjlighet att sikta. Men det kan göras i rörelse.
Den typiska engelska långbågen som vi ofta tänker på skjuts annorlunda. Den har ett långsammare drag som ger mycket mer styrka och bättre möjlighet till att sikta (även om det är begränsat eftersom strängen inte kan hållas spänd under längre tid med en kraftig båge). Den här typen av skytte görs i stillastående läge.
Varför hade vikingarna den här stilen? Ett svar är nog att de flesta strider inom norden inte hade så många rustade kombatanter. Det fanns inget behov av kraft. Snabbhet och rörlighet var viktigare. Rörligheten blev antagligen också viktigare av att de flesta strider var små skärmytslingar snarare än stora bataljer. Grupper som slåss, inte arméer.
Precision på längre avstånd var heller inte viktigt. Man sköt in i gruppen. Precision på kort avstånd (för att skjuta där skölden inte täcker) kan kanske till och med vara lättare om man har ett mer flexibelt grepp. Speciellt när man rör sig samtidigt.
Nu är saker och ting aldrig helt kategoriska. Antagligen kunde vikingar skjuta på annat sätt. Och jag vet att långbågskyttar ibland sköt från lägre drag (t.ex. från hästrygg), dock lite osäkert om det var samma långbåge som de använde i det läget.
En bra video:
---
Så vad kan man ta med sig till rollspel?
Det kan vara intressant med två stilar eller specialiseringar av bågskytte. Den ena stödjer ett rörligare men svagare skytte medan den andra stödjer ett kraftigare men stillastående skytte. Både färdigheter och utrustning kan anpassas.
Lite bakgrund:
- De illustrationer som finns av vikingar som skjuter båge visar dem dra bågen till bröstet, inte till kinden, dvs ett lågt drag i stället för ett högt som är vad som används i dagens skytte
- De nyper pilen med fingrarna i stället för att ha fingrarna på strängen, dvs ett pilnyp i stället för ett stränggrepp.
Det här tyder på ett drag som är snabbt, men svagare och med sämre möjlighet att sikta. Men det kan göras i rörelse.
Den typiska engelska långbågen som vi ofta tänker på skjuts annorlunda. Den har ett långsammare drag som ger mycket mer styrka och bättre möjlighet till att sikta (även om det är begränsat eftersom strängen inte kan hållas spänd under längre tid med en kraftig båge). Den här typen av skytte görs i stillastående läge.
Varför hade vikingarna den här stilen? Ett svar är nog att de flesta strider inom norden inte hade så många rustade kombatanter. Det fanns inget behov av kraft. Snabbhet och rörlighet var viktigare. Rörligheten blev antagligen också viktigare av att de flesta strider var små skärmytslingar snarare än stora bataljer. Grupper som slåss, inte arméer.
Precision på längre avstånd var heller inte viktigt. Man sköt in i gruppen. Precision på kort avstånd (för att skjuta där skölden inte täcker) kan kanske till och med vara lättare om man har ett mer flexibelt grepp. Speciellt när man rör sig samtidigt.
Nu är saker och ting aldrig helt kategoriska. Antagligen kunde vikingar skjuta på annat sätt. Och jag vet att långbågskyttar ibland sköt från lägre drag (t.ex. från hästrygg), dock lite osäkert om det var samma långbåge som de använde i det läget.
En bra video:
---
Så vad kan man ta med sig till rollspel?
Det kan vara intressant med två stilar eller specialiseringar av bågskytte. Den ena stödjer ett rörligare men svagare skytte medan den andra stödjer ett kraftigare men stillastående skytte. Både färdigheter och utrustning kan anpassas.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 9,598
Jag skulle vara väldigt försiktig med att lyssna på Lars Andersen. Han är skicklig på det han gör, men hans teoretiska resonemang är höggradigt tveksamma och inte accepterade av andra.
Wikipedia: ”However, many of the historical and scientific claims made in the video have been contested or discredited, and few of the ideas have gained traction with other archers and internet personalities.”
Faehrengaust
Swashbuckler
Absolut, så kan det vara, men jag hade faktiskt inte ens sett videon förrän jag skrev inlägget och letade efter något exempel. Det är när jag pratat med bågskyttar som jag stött på tanken och det var inte ens i samband med vikingarnas bågskytte utan beriden bågskytte (och sen halkade vi in på vikingar). Borde inte använt videon alls egentligen.
Och oavsett om det är helt sant eller inte så kan det användas i rollspel om man så vill. Med tanke på alla tokigheter som brukar finnas i rollspel så är det här i alla fall helt möjligt.
Grejen är att det är många saker vi inte vet, utan bara antar. I rollspel kan vi välja vilka antaganden vi vill använda oss av för att skapa ett system och en värld vi vill ha. Vill man ha en rörlig bågskyttestil så är detta en väg att gå och det blir inte helt galet. Det finns i slutändan ändå inget rollspel som ens är i närheten av någon form av teknisk realism när det gäller äldre formers strid.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
1:03 när han hoppar ner bland måltavlorna, skriker lite pipigt, och sparkar till en av dem, är GULD!
Det är så klart svårt att få en en demonstration att ha samma punch som om det hade varit en hårig viking i ringbrynja som dimper ner ibland en och vrålar, men om man bara tar demonstrationen som den är så är det ju precis så där jag vill att goblins ska bete sig =D
Ett dussin gläffsande goblins som dimper ner mitt bland äventyrarna, skjuter lite pilar, sparkar lite på smalbenen och sen springer iväg!
Faehrengaust
Swashbuckler
Hembygdsföreningar har ibland intressanta tidningar eller annan typ av material. Den lokala föreningens tidskrift damp nyligen ner i brevlådan och jag hade en mysig lässtund. Bland annat så fanns en redovisning av hur en gård bytt ägare genom åren och vad som skrivits om dessa personer. Det gick att konstatera att det hänt en hel del bara på en gård! Här är två exempel:
Vi har alltså haft aggressiva björnar och vilda fester här i trakten!
Om vi hoppar framåt en rejäl bit så finns ett annat intressant stycke:
Ord och inga visor där.
Det är många småroliga grejer som händer genom åren. Så ett tips är att kolla i hembygdsföreningarna om man vill ha lite inspiration på hur det gick till på landsbygden.
Vi har alltså haft aggressiva björnar och vilda fester här i trakten!
Om vi hoppar framåt en rejäl bit så finns ett annat intressant stycke:
Ord och inga visor där.
Det är många småroliga grejer som händer genom åren. Så ett tips är att kolla i hembygdsföreningarna om man vill ha lite inspiration på hur det gick till på landsbygden.
Jag kan bara instämma, jag har absolut noll förtroende för Lars Andersen. Han kan skjuta pilbåge för att göra en show, men historia kan han inte. Han hade nån video för många år sedan där han påstod att koger inte är historiskt korrekt, trots att det finns väldigt många kulturer som använder koger på olika sätt etc. Skrytsam gubbe som vill vara "larger than life", men är minst sagt medioker när det kommer till historisk autenticitet.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Alla som spelat WHFR känner väl till yrket "bone picker".
Jag (eller en av mina minions, rättare sagt) har i min forskning hittat en protesthändelser där 50 bengrävare i Landskrona är gramse!?!
Jag (eller en av mina minions, rättare sagt) har i min forskning hittat en protesthändelser där 50 bengrävare i Landskrona är gramse!?!
Av intresse för de som vill spela i historiska Japan eller bara vill ha inspiration för kvinnlig klosterverksamhet:
Lori Meeks, "Hokkeji and the Reemergence of Female Monastic Orders in Premodern Japan" (U Hawaii Press, 2010) - New Books Network
"Scholars have long been fascinated by the Kamakura era (1185-1333) of Japanese history, a period that saw the emergence of many distinctively Japanese forms of Buddhism. And while a lot of this attention overshadows other equally important periods of Japanese Buddhist history, there is still much to be learned. Take the Buddhist convent known as Hokkeji, located in the old capitol of Nara. Founded in the eighth century, the complex fell into decline and was all but forgotten for centuries before reemerging in the Kamakura period as an important pilgrimage site and as the location of a reestablished monastic order for women. This is the subject of Lori Meeks' wonderful new book, Hokkeji and the Reemergence of Female Monastic Orders in Premodern Japan (University of Hawaii Press, 2010). Prof. Meeks questions some of the assumptions and biases of previous scholarship on women in Japanese Buddhism and explores the multivalent ways that Buddhist women were able to assert their autonomy and agency in what is presumed to be an androcentric, patriarchal Japanese Buddhist establishment. Mentioned in the interview (and in the epilogue of her book) is another Buddhist text called the Ketsubonky or the Blood Bowl Sutra. You can learn more about this and Prof. Meeks' future work on this subject from the Institute of Buddhist Studies podcast."
Lori Meeks, "Hokkeji and the Reemergence of Female Monastic Orders in Premodern Japan" (U Hawaii Press, 2010) - New Books Network
"Scholars have long been fascinated by the Kamakura era (1185-1333) of Japanese history, a period that saw the emergence of many distinctively Japanese forms of Buddhism. And while a lot of this attention overshadows other equally important periods of Japanese Buddhist history, there is still much to be learned. Take the Buddhist convent known as Hokkeji, located in the old capitol of Nara. Founded in the eighth century, the complex fell into decline and was all but forgotten for centuries before reemerging in the Kamakura period as an important pilgrimage site and as the location of a reestablished monastic order for women. This is the subject of Lori Meeks' wonderful new book, Hokkeji and the Reemergence of Female Monastic Orders in Premodern Japan (University of Hawaii Press, 2010). Prof. Meeks questions some of the assumptions and biases of previous scholarship on women in Japanese Buddhism and explores the multivalent ways that Buddhist women were able to assert their autonomy and agency in what is presumed to be an androcentric, patriarchal Japanese Buddhist establishment. Mentioned in the interview (and in the epilogue of her book) is another Buddhist text called the Ketsubonky or the Blood Bowl Sutra. You can learn more about this and Prof. Meeks' future work on this subject from the Institute of Buddhist Studies podcast."
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Cool. En bekant till mig körde en gång en kampanj där spelarna var medeltida japanska nunnor utredde brott. I DoD Samuraj, t.o.m.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 9,598
Bara en sådan sak!
Om lås o kassakistor från 1500- & 1600talets Europa.
Från https://www.historicallocks.com/en/...enteenth-century-money-chests-and-cash-boxes/ ger dock inga källor till påståendena så det jag kan inte säga hur mycket som är sant eller om det är mest påhitt. I vilket fall kan det vara inspirerad:
"Not until the sixteenth century were money chests and cash boxes first forged completely in sheet iron and reinforced with intersecting strips and fittings made of iron. They were forged by skilled blacksmiths in southern Germany, Austria and France. Their sheet iron chests were the models for the mass-produced money chests of the nineteenth century.
Southern German blacksmith shops, Augsburg and Nuremberg
In the fifteenth and sixteenth centuries, a host of cities in southern Germany, Austria and Switzerland were renowned for their craftsmanship, especially Augsburg and Nuremberg. The latter had more than 140 crafts registered at the end of the fifteenth century.
Blacksmiths and their workshops were organized in the cities’ guilds with a monopoly on production of iron objects. Apprentices and journeymen trained with the master blacksmiths.
The shops were usually old family businesses in which younger generations were trained by their elders. They became extremely skilled blacksmiths, along with equally skilled colleagues in specialties such as sheet metalworking, etching, hammered inlay, steel-plate engraving, painting and rustproofing. By the dawn of the Renaissance they had already achieved a strong tradition of craftsmanship and a dominant position in Europe. The immense and well-planned production of these shops cannot be considered merely an early proto-industry.
Money chest made in the seventeenth century in Nuremberg, Germany. The lock is protected by an ornate, decorated cover. The chest has a magnificent but false keyhole on the front and fittings for two padlocks. Photographer unknown
Locksmiths at work in the sixteenth century. Engraving
Forging production in certain cities focused mainly on steel and iron armor, as well as equipment for entire armies of foot soldiers, cavalry, officers and horses. Blacksmiths produced all types of small arms for the era, along with accessories, swords, rapiers, lances, helmets, breastplates, armor and special equipment for tournament games. The high precision required for weaponsmithing was attained through technical skills and the shops achieved the highest quality in Europe. Parade armor purchased from Augsburg in 1540 for Gustav Vasa is on display at the Royal Armoury in Stockholm. The lock on his gold-plated wheellock rifle was made in Nuremberg that same year.
During the early sixteenth century, new requirements were introduced with new forging technology. In addition to the ordinary smithing with hammer or sledgehammer, the work was completed at the bench with laborious file work, using a vise. The craftsmen used a large set of files to create smooth surfaces and precise angles, followed by finishing and polishing with polishing steel. The files, which the gunsmiths and locksmiths usually produced themselves, were their most important tools.
Demand and production of locks and chests was surprisingly large. Chests and boxes were in demand far beyond the borders of the German states. Many of them found their way to Scandinavia. The appearance of chests and boxes was adapted to the application – from simple strong basic boxes used as money chests to hold taxes, tariffs, and soldiers’ wages, to decorative chests and boxes for gift-giving purposes. There were two types of German chests for soldiers’ wages: south German and Swiss. They were four-sided with heavy locking lids, reinforced bottoms and strong handles. The Swiss version also had double walls.
Locksmiths were attracted with offers for forging work at the courts of emperors, kings or princes in their own kingdom or other German empires or kingdoms, or even abroad. At that time, locksmiths from Germany worked in the service of the crown in Sweden.
Lock with eight lock bolts in three directions built into the lid of a seventeenth-century south German money chest. The keyhole with a box of wards is always placed in the center. Nordiska museet (Nordic Museum), Stockholm
The blacksmiths did not take their products to markets. Commerce was handled according to the “putting-out” system by merchants, or “putters-out,” who provided the capital necessary for an occupation or business. The products served as collateral for this loan. The putters-out were on contract to provide the workshops with the cash or raw materials they needed, and in return they had priority to the goods produced. The putters-out obtained the raw materials the blacksmiths needed from the blast furnaces and ironworks forges of nearby mines.
At that time, money chests were usually made with an unembellished interior. Externally, however, they were usually extremely lavishly decorated with painting, ornaments, chasing, etching, gilding and sometimes with welded brass details.
Money chest, seventeenth century. Hanns Schell Collection, Graz. Photo by the author.
However, there were chests with slide-out drawers (cabinets). The entire front of such chests could be opened, with two locking doors with built-in locks.
Money chests and cash boxes had widely varied locking devices; there could be one or more padlocks and a small fixed lock, or complicated locks with many bolts built in that fill the entire underside of the lid. In the latter case the keyhole was always positioned in the center of the top of the lid, well hidden through some cleverly designed camouflage or extra function. The strong key had a stable bit that locked all bolts with a single turn; in other words, it was able to overcome resistance and friction in all springs and moving parts. During the seventeenth century, locksmiths also began to cover the lock device with a painted or decorated and ornate removable cover of polished sheet iron."
Från https://www.historicallocks.com/en/...enteenth-century-money-chests-and-cash-boxes/ ger dock inga källor till påståendena så det jag kan inte säga hur mycket som är sant eller om det är mest påhitt. I vilket fall kan det vara inspirerad:
"Not until the sixteenth century were money chests and cash boxes first forged completely in sheet iron and reinforced with intersecting strips and fittings made of iron. They were forged by skilled blacksmiths in southern Germany, Austria and France. Their sheet iron chests were the models for the mass-produced money chests of the nineteenth century.
Southern German blacksmith shops, Augsburg and Nuremberg
In the fifteenth and sixteenth centuries, a host of cities in southern Germany, Austria and Switzerland were renowned for their craftsmanship, especially Augsburg and Nuremberg. The latter had more than 140 crafts registered at the end of the fifteenth century.
Blacksmiths and their workshops were organized in the cities’ guilds with a monopoly on production of iron objects. Apprentices and journeymen trained with the master blacksmiths.
The shops were usually old family businesses in which younger generations were trained by their elders. They became extremely skilled blacksmiths, along with equally skilled colleagues in specialties such as sheet metalworking, etching, hammered inlay, steel-plate engraving, painting and rustproofing. By the dawn of the Renaissance they had already achieved a strong tradition of craftsmanship and a dominant position in Europe. The immense and well-planned production of these shops cannot be considered merely an early proto-industry.
Money chest made in the seventeenth century in Nuremberg, Germany. The lock is protected by an ornate, decorated cover. The chest has a magnificent but false keyhole on the front and fittings for two padlocks. Photographer unknown
Locksmiths at work in the sixteenth century. Engraving
Forging production in certain cities focused mainly on steel and iron armor, as well as equipment for entire armies of foot soldiers, cavalry, officers and horses. Blacksmiths produced all types of small arms for the era, along with accessories, swords, rapiers, lances, helmets, breastplates, armor and special equipment for tournament games. The high precision required for weaponsmithing was attained through technical skills and the shops achieved the highest quality in Europe. Parade armor purchased from Augsburg in 1540 for Gustav Vasa is on display at the Royal Armoury in Stockholm. The lock on his gold-plated wheellock rifle was made in Nuremberg that same year.
During the early sixteenth century, new requirements were introduced with new forging technology. In addition to the ordinary smithing with hammer or sledgehammer, the work was completed at the bench with laborious file work, using a vise. The craftsmen used a large set of files to create smooth surfaces and precise angles, followed by finishing and polishing with polishing steel. The files, which the gunsmiths and locksmiths usually produced themselves, were their most important tools.
Demand and production of locks and chests was surprisingly large. Chests and boxes were in demand far beyond the borders of the German states. Many of them found their way to Scandinavia. The appearance of chests and boxes was adapted to the application – from simple strong basic boxes used as money chests to hold taxes, tariffs, and soldiers’ wages, to decorative chests and boxes for gift-giving purposes. There were two types of German chests for soldiers’ wages: south German and Swiss. They were four-sided with heavy locking lids, reinforced bottoms and strong handles. The Swiss version also had double walls.
Locksmiths were attracted with offers for forging work at the courts of emperors, kings or princes in their own kingdom or other German empires or kingdoms, or even abroad. At that time, locksmiths from Germany worked in the service of the crown in Sweden.
Lock with eight lock bolts in three directions built into the lid of a seventeenth-century south German money chest. The keyhole with a box of wards is always placed in the center. Nordiska museet (Nordic Museum), Stockholm
The blacksmiths did not take their products to markets. Commerce was handled according to the “putting-out” system by merchants, or “putters-out,” who provided the capital necessary for an occupation or business. The products served as collateral for this loan. The putters-out were on contract to provide the workshops with the cash or raw materials they needed, and in return they had priority to the goods produced. The putters-out obtained the raw materials the blacksmiths needed from the blast furnaces and ironworks forges of nearby mines.
At that time, money chests were usually made with an unembellished interior. Externally, however, they were usually extremely lavishly decorated with painting, ornaments, chasing, etching, gilding and sometimes with welded brass details.
Money chest, seventeenth century. Hanns Schell Collection, Graz. Photo by the author.
However, there were chests with slide-out drawers (cabinets). The entire front of such chests could be opened, with two locking doors with built-in locks.
Money chests and cash boxes had widely varied locking devices; there could be one or more padlocks and a small fixed lock, or complicated locks with many bolts built in that fill the entire underside of the lid. In the latter case the keyhole was always positioned in the center of the top of the lid, well hidden through some cleverly designed camouflage or extra function. The strong key had a stable bit that locked all bolts with a single turn; in other words, it was able to overcome resistance and friction in all springs and moving parts. During the seventeenth century, locksmiths also began to cover the lock device with a painted or decorated and ornate removable cover of polished sheet iron."
Last edited: