Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Shin-kicking är en kampsport där man greppa varandra i kragen och sparkar på varandras smalben tills den ena faller. Man använder hö i byxorna som vaddering.


Kampsporten har funnits åtminstone sen början av 1600-talet i England och utövas än idag.

Ingår i Cotswold Olimpick Games som pågått årligen sedan 1612, men med några avbrott. Detta folkliga evenemang hade redan från början flera intressanta grenar:
  • Strid med svärd och klubbor!
  • Stavkamp
  • Brottning
  • Hästkapplöpning
  • Hundkapplöpning
  • Löpning
  • Dans
  • Släggkastning (antagligen såg detta inte ut som dagens friidrottsgren)
Med tiden har den innehållit grenar som kommit och gått, t.ex:
  • "piano smashing" - låter ju festligt!
  • Dwile flonking som är ett dryckesspel där ena laget dansar i ring och den "flonker" från andra laget ska träffa dem med en ölindränkt handduk. Sen kan man "straffas" med att man måste dricka.
Numera så har tävlingen följande grenar:
  • Shin-kicking
  • Dragkamp
  • "Champion of the Hill" som är fyra olika delgrenar: längdhopp från stillastående och 3 olika kastgrenar
  • "Championship of the Hill" som är en lagtävling med delgrenar. Delgrenarna varierar år till år, men verkar tillhöra de mer udda varianterna t.ex. med mycket vatten och hala ytor
  • Löpning
Låter som en intressant tillställning. Jag som är totalt ointresserad av att titta på sport får lust att åka dit :)

Här är officiella sidan om ni vill anmäla er.

---

I rollspel så är det kul med den här typen av tillställningar. Udda, konstiga "sporter" som rollpersonerna kan delta i och samtidigt kan en intrig eller flera pågå i bakgrunden. Det är ett perfekt tillfälle för rollpersoner att komma åt SLP som kanske normalt är otillgängliga.

Äventyrsförslag:
  • Det har uppstått fiendeskap mellan två klaner, men det har inte övergått till våld ännu. Men under shin-kicking tävlingen så dör en av deltagarna mystiskt. Var det ett naturligt dödsfall? Eller var det ett mord? Nu är det bråttom att lösa mordet för annars kommer det att dras vapen.
  • En deltagare i shin-kicking verkar helt omänskligt bra. Det uppstår rykten om att en häxa har förtrollat halmen som han använder. Ska någon av rollpersonerna snart möta honom? Vill någon att det ska undersökas? Börjar ryktena bli så pass farliga att det kan bli bråk?
  • Allt går tokigt redan från början under spelen som ska pågå i en vecka och det blir bara värre och värre. Någon kanske skadar sig. Någon behöver ta reda på vad det är som ligger bakom olyckorna. Är det en busig Faerie? Är det någon som utövar trolldom? Sabotage? Eller är det bara vanlig otur?
 
Lite OT, men håller på att skriva ett äventyr som har med Elias Lönnrot och Drömländerna att göra, och läser i hans medicinavhandling - Om finnarnes magiska medicin - hur han beskriver sömnen som lika viktig för livet som det vakna tillståndet och att drömmen på samma sätt är viktig för kunskapen: "någon värderingsskillnad finns därför inte mellan kunskapens dag- och nattsidor".

Ett sidospår som sagt, men tycker att det är intressant hur ofta pusselbitar nästan märkligt faller på plats när man gör små efterforskningar. Detta hade jag liksom ingen aning om, men så passar det perfekt i det jag håller på att skriva.
 
Det här är säkert inte något nytt för många men det fanns tydligen en New Sweden koloni i Amerika på 1600 talet.

Den var också en synnerligen sunkig och misskött historia som gav svenskar dåligt rykte i Nordamerika som fattiga, smutsiga och svartmuskiga, tills den stora migrationsvågen på 1800-talet ersatte detta.

”Give me snuff, whiskey and Swedes, and I'll build you a railroad to hell.”
—James. J. Hill
 
Det finns en japansk simningsstil för samurajer. Det inkluderar simning med fana och att simma i full rustning.


Det har finns liknande indikationer i europeiska manualer. Men, här verkar det varit vanligare att använda någon form av flythjälp. t.ex. luftfyllda skinnsäckar som sytts ihop.
 
Har på senare tid stött på flera källor och resonemang som ändrat (eller snarare skapat, för jag har inte haft någon) min uppfattning om hur vikingarna sköt med pilbåge.

Lite bakgrund:
- De illustrationer som finns av vikingar som skjuter båge visar dem dra bågen till bröstet, inte till kinden, dvs ett lågt drag i stället för ett högt som är vad som används i dagens skytte
- De nyper pilen med fingrarna i stället för att ha fingrarna på strängen, dvs ett pilnyp i stället för ett stränggrepp.

Det här tyder på ett drag som är snabbt, men svagare och med sämre möjlighet att sikta. Men det kan göras i rörelse.

Den typiska engelska långbågen som vi ofta tänker på skjuts annorlunda. Den har ett långsammare drag som ger mycket mer styrka och bättre möjlighet till att sikta (även om det är begränsat eftersom strängen inte kan hållas spänd under längre tid med en kraftig båge). Den här typen av skytte görs i stillastående läge.

Varför hade vikingarna den här stilen? Ett svar är nog att de flesta strider inom norden inte hade så många rustade kombatanter. Det fanns inget behov av kraft. Snabbhet och rörlighet var viktigare. Rörligheten blev antagligen också viktigare av att de flesta strider var små skärmytslingar snarare än stora bataljer. Grupper som slåss, inte arméer.

Precision på längre avstånd var heller inte viktigt. Man sköt in i gruppen. Precision på kort avstånd (för att skjuta där skölden inte täcker) kan kanske till och med vara lättare om man har ett mer flexibelt grepp. Speciellt när man rör sig samtidigt.

Nu är saker och ting aldrig helt kategoriska. Antagligen kunde vikingar skjuta på annat sätt. Och jag vet att långbågskyttar ibland sköt från lägre drag (t.ex. från hästrygg), dock lite osäkert om det var samma långbåge som de använde i det läget.

En bra video:

---

Så vad kan man ta med sig till rollspel?

Det kan vara intressant med två stilar eller specialiseringar av bågskytte. Den ena stödjer ett rörligare men svagare skytte medan den andra stödjer ett kraftigare men stillastående skytte. Både färdigheter och utrustning kan anpassas.
 
Väldigt Har på senare tid stött på flera källor och resonemang som ändrat (eller snarare skapat, för jag har inte haft någon) min uppfattning om hur vikingarna sköt med pilbåge.

Lite bakgrund:
- De illustrationer som finns av vikingar som skjuter båge visar dem dra bågen till bröstet, inte till kinden, dvs ett lågt drag i stället för ett högt som är vad som används i dagens skytte
- De nyper pilen med fingrarna i stället för att ha fingrarna på strängen, dvs ett pilnyp i stället för ett stränggrepp.

Det här tyder på ett drag som är snabbt, men svagare och med sämre möjlighet att sikta. Men det kan göras i rörelse.

Den typiska engelska långbågen som vi ofta tänker på skjuts annorlunda. Den har ett långsammare drag som ger mycket mer styrka och bättre möjlighet till att sikta (även om det är begränsat eftersom strängen inte kan hållas spänd under längre tid med en kraftig båge). Den här typen av skytte görs i stillastående läge.

Varför hade vikingarna den här stilen? Ett svar är nog att de flesta strider inom norden inte hade så många rustade kombatanter. Det fanns inget behov av kraft. Snabbhet och rörlighet var viktigare. Rörligheten blev antagligen också viktigare av att de flesta strider var små skärmytslingar snarare än stora bataljer. Grupper som slåss, inte arméer.

Precision på längre avstånd var heller inte viktigt. Man sköt in i gruppen. Precision på kort avstånd (för att skjuta där skölden inte täcker) kan kanske till och med vara lättare om man har ett mer flexibelt grepp. Speciellt när man rör sig samtidigt.

Nu är saker och ting aldrig helt kategoriska. Antagligen kunde vikingar skjuta på annat sätt. Och jag vet att långbågskyttar ibland sköt från lägre drag (t.ex. från hästrygg), dock lite osäkert om det var samma långbåge som de använde i det läget.

En bra video:

---

Så vad kan man ta med sig till rollspel?

Det kan vara intressant med två stilar eller specialiseringar av bågskytte. Den ena stödjer ett rörligare men svagare skytte medan den andra stödjer ett kraftigare men stillastående skytte. Både färdigheter och utrustning kan anpassas.
Jag skulle vara väldigt försiktig med att lyssna på Lars Andersen. Han är skicklig på det han gör, men hans teoretiska resonemang är höggradigt tveksamma och inte accepterade av andra.

Wikipedia: ”However, many of the historical and scientific claims made in the video have been contested or discredited, and few of the ideas have gained traction with other archers and internet personalities.”
 
Jag skulle vara väldigt försiktig med att lyssna på Lars Andersen. Han är skicklig på det han gör, men hans teoretiska resonemang är höggradigt tveksamma och inte accepterade av andra.

Wikipedia: ”However, many of the historical and scientific claims made in the video have been contested or discredited, and few of the ideas have gained traction with other archers and internet personalities.”

Absolut, så kan det vara, men jag hade faktiskt inte ens sett videon förrän jag skrev inlägget och letade efter något exempel. Det är när jag pratat med bågskyttar som jag stött på tanken och det var inte ens i samband med vikingarnas bågskytte utan beriden bågskytte (och sen halkade vi in på vikingar). Borde inte använt videon alls egentligen.

Och oavsett om det är helt sant eller inte så kan det användas i rollspel om man så vill. Med tanke på alla tokigheter som brukar finnas i rollspel så är det här i alla fall helt möjligt.

Grejen är att det är många saker vi inte vet, utan bara antar. I rollspel kan vi välja vilka antaganden vi vill använda oss av för att skapa ett system och en värld vi vill ha. Vill man ha en rörlig bågskyttestil så är detta en väg att gå och det blir inte helt galet. Det finns i slutändan ändå inget rollspel som ens är i närheten av någon form av teknisk realism när det gäller äldre formers strid.
 
En bra video:
1:03 när han hoppar ner bland måltavlorna, skriker lite pipigt, och sparkar till en av dem, är GULD!

Det är så klart svårt att få en en demonstration att ha samma punch som om det hade varit en hårig viking i ringbrynja som dimper ner ibland en och vrålar, men om man bara tar demonstrationen som den är så är det ju precis så där jag vill att goblins ska bete sig =D

Ett dussin gläffsande goblins som dimper ner mitt bland äventyrarna, skjuter lite pilar, sparkar lite på smalbenen och sen springer iväg!
 
Hembygdsföreningar har ibland intressanta tidningar eller annan typ av material. Den lokala föreningens tidskrift damp nyligen ner i brevlådan och jag hade en mysig lässtund. Bland annat så fanns en redovisning av hur en gård bytt ägare genom åren och vad som skrivits om dessa personer. Det gick att konstatera att det hänt en hel del bara på en gård! Här är två exempel:

1638 omkom soldaten Mats Rasmusson vid Kunsta, då han blev ihjälriven av en björn. Mats tillhörde William Nisbeths kompani.

Denne kapten William Nisbeth och hans rustmästare Jöns Svensson hade uti ett kalas vid Edshammar 1640, svårt misshandlat bonden Anders Larsson i Uggelsta och hans måg Olof Mickelsson, samt Olof Christoffersson i Edshammar. Sistnämna Olof hade de stuckit med ett svärd, så att denne hade fått legat till sängs en längre tid. Anders Larsson hade de både huggit i ryggen med en täljkniv. De båda fick sedan böta för sin grova gärning.

Vi har alltså haft aggressiva björnar och vilda fester här i trakten!

Om vi hoppar framåt en rejäl bit så finns ett annat intressant stycke:

Vid den här tiden så var kyrkotukten ganska så hård, och i början av 1800-talet så hette kyrkoherden i Lena socken Olof Bressmanm som var omtalad för att vara en hård prästman. Han klagade en söndag på predikan, på att kvinnfolken från "Björk" var frånvarande. Full av iver skrek han från predikstolen i skarpa ordalag. Husbonden i gården Thure Thuresson, inkallades i sakrestian efter gudstjänstens slut, för att lämna en redogörelse till frånvaron, och då svarat att, "hans kvinnfolk saknade stycke och mössa". Thure däremot var klädd i knäbyxor av svart sammet med silverspännen. Bressman pekade på dessa byxor och röt: "sälj bort dina granna byxor Thure, och köp band åt ditt kvinnfolk."

Ord och inga visor där.

Det är många småroliga grejer som händer genom åren. Så ett tips är att kolla i hembygdsföreningarna om man vill ha lite inspiration på hur det gick till på landsbygden.
 
Jag skulle vara väldigt försiktig med att lyssna på Lars Andersen. Han är skicklig på det han gör, men hans teoretiska resonemang är höggradigt tveksamma och inte accepterade av andra.

Wikipedia: ”However, many of the historical and scientific claims made in the video have been contested or discredited, and few of the ideas have gained traction with other archers and internet personalities.”
Jag kan bara instämma, jag har absolut noll förtroende för Lars Andersen. Han kan skjuta pilbåge för att göra en show, men historia kan han inte. Han hade nån video för många år sedan där han påstod att koger inte är historiskt korrekt, trots att det finns väldigt många kulturer som använder koger på olika sätt etc. Skrytsam gubbe som vill vara "larger than life", men är minst sagt medioker när det kommer till historisk autenticitet.
 
Alla som spelat WHFR känner väl till yrket "bone picker".

Jag (eller en av mina minions, rättare sagt) har i min forskning hittat en protesthändelser där 50 bengrävare i Landskrona är gramse!?!

1760528177789.png
 
Back
Top