Jag har sett Pray for the Devil.
Det är en besättelse/exorcism-film där huvudpersonen är en ung nunna vars mamma var besatt, och som nu jobbar för att få tränas som exorcist trots att det egentligen bara är präster som får göra sånt.
Jag… jag får känslan att jag inte riktigt är målgruppen för den här filmen.
Det som framför allt gör att den inte riktigt funkar för mig – trots dugligt manus, cinematografi, skådespeleri, effekter – är världsbygget. Och jag har kommit fram till att det beror på två saker.
Först och främst tror jag att det faktum att det här helt enkelt är straight-up en världsbild det finns folk som faktiskt tror på, gör det svårare för mig. Fundamentalistiska knäpp-kristna lever ju i någon form av märklig, mörk och farlig fantasyvärld med änglar och demoner och där folk faktiskt blir besatta. Och i den verkliga världen har det lett till att de behandlat folk med t.ex. schizofreni minst sagt illa. Överlag är det en rätt obehaglig världsbild och det är obehagligt att det finns människor som faktiskt tror på den. Så jag har liksom en inbyggd bias mot att inte acceptera den, if that makes sense.
Det andra är ju att den också presenteras som något självklart redan från minut 1. I de flesta skräckfilmer börjar vi som publik ändå i någon form av modern verklighet, för att sedan föras in i den läbbiga alternativa verkligheten. Saker visar sig inte alls funka som vi trodde. I den här filmen etableras redan i förtexterna att besättelse är på riktigt, att katolska kyrkan har ett slags BPRD av präster som tränas i att exorcera, och att antalet besättelser i världen ökar. Redan från minut 1 förväntas vi köpa den här ärligt talat bonkers bananas världsbilden. Den enda karaktären som erbjuder minsta lilla motstånd, en psykolog, framställs redan från start som okunnig och alltför skeptisk; det är den skeptiska världsbilden som utmålas som naiv och blind. Plus att även hon får repliker om att hon sett saker "hon inte kan förklara".
Det är det här jag menar med att det inte känns som att jag är målgruppen. Är det här en film riktad specifikt till fundamentalistiska katoliker som faktiskt tror på den här skiten?
Oavsett anledning så funkar det inte speciellt bra för mig; jag kommer aldrig riktigt in i filmen.
BETYG: 2/5.
Jag ångrar inte att jag såg den, och den har en del schyssta body horror-effekter, men nä jag kan inte rekommendera den.
EDIT: Det går nästan att, om man anstränger sig, se filmen som att huvudpersonen bara är schizofren. Hennes mamma diagnosticerades med sjukdomen, den är ärftlig, osv. Det hade varit jävla coolt om filmen lyckats frejma det som att man faktiskt aldrig får veta om det är på riktigt eller inte. Hon är schizofren, hon befinner sig i en miljö där schizofreni inte betraktas som en sannolik förklaring utan där man tror på änglar och demoner etc. Eller så är det på riktigt. Who knows? Olyckligtvis sysslar de lite för mycket med infilmade bevis och multipla vittnen till flera övernaturligheter, vilket förtar det lite.
En annan vinkel hade kunnat vara att alla hittills rapporterade besättelser varit något annat, men just den här är något nytt – en riktig besättelse. Att allting prästerna tidigare varit med om ändå är inom ramarna för normalmänsklig upplevelse men som de tolkat som övernaturligt. Och är man VÄLDIGT välvillig kanske man kan tolka den här filmen så. Men jag hade nog behövt mer.
Det är en besättelse/exorcism-film där huvudpersonen är en ung nunna vars mamma var besatt, och som nu jobbar för att få tränas som exorcist trots att det egentligen bara är präster som får göra sånt.
Jag… jag får känslan att jag inte riktigt är målgruppen för den här filmen.
Det som framför allt gör att den inte riktigt funkar för mig – trots dugligt manus, cinematografi, skådespeleri, effekter – är världsbygget. Och jag har kommit fram till att det beror på två saker.
Först och främst tror jag att det faktum att det här helt enkelt är straight-up en världsbild det finns folk som faktiskt tror på, gör det svårare för mig. Fundamentalistiska knäpp-kristna lever ju i någon form av märklig, mörk och farlig fantasyvärld med änglar och demoner och där folk faktiskt blir besatta. Och i den verkliga världen har det lett till att de behandlat folk med t.ex. schizofreni minst sagt illa. Överlag är det en rätt obehaglig världsbild och det är obehagligt att det finns människor som faktiskt tror på den. Så jag har liksom en inbyggd bias mot att inte acceptera den, if that makes sense.
Det andra är ju att den också presenteras som något självklart redan från minut 1. I de flesta skräckfilmer börjar vi som publik ändå i någon form av modern verklighet, för att sedan föras in i den läbbiga alternativa verkligheten. Saker visar sig inte alls funka som vi trodde. I den här filmen etableras redan i förtexterna att besättelse är på riktigt, att katolska kyrkan har ett slags BPRD av präster som tränas i att exorcera, och att antalet besättelser i världen ökar. Redan från minut 1 förväntas vi köpa den här ärligt talat bonkers bananas världsbilden. Den enda karaktären som erbjuder minsta lilla motstånd, en psykolog, framställs redan från start som okunnig och alltför skeptisk; det är den skeptiska världsbilden som utmålas som naiv och blind. Plus att även hon får repliker om att hon sett saker "hon inte kan förklara".
Det är det här jag menar med att det inte känns som att jag är målgruppen. Är det här en film riktad specifikt till fundamentalistiska katoliker som faktiskt tror på den här skiten?
Oavsett anledning så funkar det inte speciellt bra för mig; jag kommer aldrig riktigt in i filmen.
BETYG: 2/5.
Jag ångrar inte att jag såg den, och den har en del schyssta body horror-effekter, men nä jag kan inte rekommendera den.
EDIT: Det går nästan att, om man anstränger sig, se filmen som att huvudpersonen bara är schizofren. Hennes mamma diagnosticerades med sjukdomen, den är ärftlig, osv. Det hade varit jävla coolt om filmen lyckats frejma det som att man faktiskt aldrig får veta om det är på riktigt eller inte. Hon är schizofren, hon befinner sig i en miljö där schizofreni inte betraktas som en sannolik förklaring utan där man tror på änglar och demoner etc. Eller så är det på riktigt. Who knows? Olyckligtvis sysslar de lite för mycket med infilmade bevis och multipla vittnen till flera övernaturligheter, vilket förtar det lite.
En annan vinkel hade kunnat vara att alla hittills rapporterade besättelser varit något annat, men just den här är något nytt – en riktig besättelse. Att allting prästerna tidigare varit med om ändå är inom ramarna för normalmänsklig upplevelse men som de tolkat som övernaturligt. Och är man VÄLDIGT välvillig kanske man kan tolka den här filmen så. Men jag hade nog behövt mer.
Last edited:
