Oh, I finished season 1 of Wheel of Time but I ran into this feeling where I sort of liked it and had a decent time, but I just didn't have the energy to sit through more of it.
De flesta skulle jag nog säga. Jag kan ha ganska stor separationsångest när det gäller tv-serier, tv/datorspel och böcker. Jag tittar eller spelar fram till slutet men har väldigt svårt att avsluta helt och hållet för jag vill inte att det ska ta slut. När jag såg slut på Seinfeld, Vänner, Frasier, 3 skiftet, bland andra så vart det deppigt flera dagar efteråt. Det blir en sån jäkla stor tomhet. Nej usch...då är det bättre för min del att sluta innan slutet för att kunna behålla den glädje jag finner i de olika kulturuttrycken.
De flesta skulle jag nog säga. Jag kan ha ganska stor separationsångest när det gäller tv-serier, tv/datorspel och böcker. Jag tittar eller spelar fram till slutet men har väldigt svårt att avsluta helt och hållet för jag vill inte att det ska ta slut. När jag såg slut på Seinfeld, Vänner, Frasier, 3 skiftet, bland andra så vart det deppigt flera dagar efteråt. Det blir en sån jäkla stor tomhet. Nej usch...då är det bättre för min del att sluta innan slutet för att kunna behålla den glädje jag finner i de olika kulturuttrycken.
Dude! Du borde ta tag i detta annars kommer det bli super jobbigt att hantera större avslut i livet. Som när nära och kära går bort, pensionen eller liknande. Kanske fundera på en terapeut eller lite KBT?
Dude! Du borde ta tag i detta annars kommer det bli super jobbigt att hantera större avslut i livet. Som när nära och kära går bort, pensionen eller liknande. Kanske fundera på en terapeut eller lite KBT?
Dude! Jag tackar för omtanken, verkligen. Detta är någonting som jag arbetar på- och har arbetat på länge under flera år av olika former av terapi. Jag är komplex och problematisk i mig själv och just separationsångest kontra enkelheten att avsluta relationer är en stående punkt i mitt själa-läkande.
Massor! Framför allt anime hör det till ovanligheterna att jag ser slutet på.
Jag har ett avsnitt kvar av Weeds och Rome, för om man inte ser sista avsnittet tar inte serien slut. Så inte färdiga för att jag tyckte så mycket om dem.
Orange is the new black. Oklart, var jag slutade men det var nog inte för att jag tyckte illa om den. Kanske såg jag allt som fanns, och sedan kom det mer. Banshee är sådan också. Sharpe med, min box saknar sista avsnittet
Ozark och Dexter tappade mer och mer fart till slut gav jag bara upp.
Black Adder, gillade inte första säsongen, men jag har sett två, tre och fyra.
Helgonet är pausad efter fyra avsnitt, jag återvänder någon gång när stämningen är rätt.
Mission Impossible, är någonstans i andra säsongen, tar det med ro.
'Allo 'allo pausad mitt i första säsongen, tusan vet om jag återvänder. Kanske någon regnig dag.
Altered Carbon älskade jag första säsongen av. Gillade inte riktningsbytet i andra så jag hoppade av ett eller två avsnitt in. Skulle kunna tänka mig att se om första säsongen.
Justified har jag bromsat lite för att inte sluka den i sån takt att jag ledsnar, för det är ganska mycket mer av samma sak, även om den saken är bra.
Spartacus ledsnade jag på ett avsnitt efter att de lämnade gladiatorskolan. Kommer inte att se vidare, men kan absolut tänka mig att se om de första säsongerna igen.
Witcher gillade jag första säsongen, men var rätt nöjd efter det. Återupptog inte tittandet när andra kom.
Stranger things gillade jag första säsongen, men stängde av halvvägs genom första avsnittet i säsong två. Insåg att jag inte behövde mer, utan var rätt nöjd som det var.
Wallander rullar på i maklig takt, oklart om jag kommer att återvända för den är inte jättebra.
Nikita tvserien med blond tjej var katastrof och övergavs efter fyra avsnitt.
Anime:
El Hazard - The Magnificent World, Grimgar of fantasy and ash, Lain, Love Hina, Vandred.
Annat:
Ares, Band of Brothers, Black Books, Breaking Bad, Firefly, Hornblower, Snapphanar, Zonen.
Lite OT, men det är tre serier (Justified, Ozark och Mindhunter) där jag sett piloten och sedan inte tittade vidare förrän minst något år senare, då jag fastnade och såg klart. Tycker både Mindhunter och Justified var riktigt bra, medan Ozark tyvärr blev sämre och sämre...
Första som slår mig (det finns många)...
Witcher.... Jag och sambon såg säsong 1 ihop och såg fram emot säsong 2....typ 3 eller 4 avsnitt in kom något imellan, så vi inte startade nästa avsnitt på ngn vecka....sen rann det bara ut i sanden...suget fanns helt enkelt inte där för någon av oss.
Anledningen till att jag kom på detta är att vi för senaste bara några dagar sedan pratade om den när sambon frågade "Varför såg vi aldrig klart säsong 2 av The witcher?"
För mig finns det även serier som jag börjat kolla på och verkligen gillat. Men sen har något annat kommit emellan. Man hamnar i en intensiv period, eller så vill frun se någon annan serie, eller så fastnar man i något tv-spel istället. Och sen därefter vill man verkligen se klart serien, men man har glömt så mycket att man inte fattar vad som händer och det blir för jobbigt att backa och se om en massa avsnitt. Så var det för mig med Godfather of Harlem som jag verkligen tyckte var fantastisk! Men livet kom i vägen mitt under tittandet och när jag väl skulle börja titta igen upptäckte jag att jag glömt såväl en massa viktiga plot points som en massa karaktärer. Det var lite samma med Foundation. Den tyckte jag i och för sig inte var fantastisk, men tillräckligt underhållande för att jag egentligen skulle velat titta vidare. Men jag hade glömt för mycket. Det kan bli samma för mig om det går för lång tid mellan säsongerna på en serie.
Första som slår mig (det finns många)...
Witcher.... Jag och sambon såg säsong 1 ihop och såg fram emot säsong 2....typ 3 eller 4 avsnitt in kom något imellan, så vi inte startade nästa avsnitt på ngn vecka....sen rann det bara ut i sanden...suget fanns helt enkelt inte där för någon av oss.
Anledningen till att jag kom på detta är att vi för senaste bara några dagar sedan pratade om den när sambon frågade "Varför såg vi aldrig klart säsong 2 av The witcher?"
Jag såg 10 minuter av säsong 3 innan jag hoppade av. De gick ut med att de skulle bryta ut huvudrollen ovh jag vara bara ”Nä, fuck this”. Liksom, serien var aldrig bra men den var kul på det där Xena sättet.
Vikings. Jag tycker att mycket av luften gick ur när Ragnar Lodbrok försvann. Inte för att han var en så exceptionell vare sig karaktär eller skådespelare men Ragnars öden och äventyr var ju liksom det hela serien handlade om. Efter det blev det riktningslöst.
Lost. Jag tappade intresset helt när manusförfattarna erkände att de bara hittade på vartefter. För mig var hela seriens lockelse att få veta hur sjutton allt hängde ihop. Att då få veta att det inte gjorde det tog död på allt.
Dark. Jag följde med stort intresse den första säsongen av det tyska tidsresedramat. Men när jag skulle ta mig an säsong två så var det något som bara tog stopp. Jag kunde bara inte uppbåda någon som helst entusiasm för att se vidare. Jag vet ärligt inte varför.
Good Omens. Jag vet inte riktigt varför den inte fastnade. Det borde den ha gjort. Gaiman, Pratchett, bra skådisar. Men jag började se den, kom ett par avsnitt in men glömde sedan bort att jag höll på att se den och började på något annat istället. Jag kom på långt senare att jag aldrig såg klart den men det har alltid dykt upp något annat som hindrat mig att ta upp den igen. Nu har det gått så långt att jag i sådana fall nog måste se om den från början igen och det gör omstartströskeln ännu högre. Så det kommer nog aldrig att ske.
Vikings. Jag tycker att mycket av luften gick ur när Ragnar Lodbrok försvann. Inte för att han var en så exceptionell vare sig karaktär eller skådespelare men Ragnars öden och äventyr var ju liksom det hela serien handlade om. Efter det blev det riktningslöst.
Dark. Jag följde med stort intresse den första säsongen av det tyska tidsresedramat. Men när jag skulle ta mig an säsong två så var det något som bara tog stopp. Jag kunde bara inte uppbåda någon som helst entusiasm för att se vidare. Jag vet ärligt inte varför.
Just det! Vikings såg jag något enstaka avsnitt på, men där fastnade jag aldrig heller. Förmodar att det klassiska "du måste ge serien 3-4 avsnitt" gäller.
Dark såg jag halva första säsongen på, men tyskan satte stopp. Såg senare att den fanns dubbad till engelska, men det kom sig aldrig att jag provade den.
Jag såg 10 minuter av säsong 3 innan jag hoppade av. De gick ut med att de skulle bryta ut huvudrollen ovh jag vara bara ”Nä, fuck this”. Liksom, serien var aldrig bra men den var kul på det där Xena sättet.
Dark. Jag följde med stort intresse den första säsongen av det tyska tidsresedramat. Men när jag skulle ta mig an säsong två så var det något som bara tog stopp. Jag kunde bara inte uppbåda någon som helst entusiasm för att se vidare. Jag vet ärligt inte varför.
Dark orkade jag inte heller starta säsong två på. Jag hade varit tvungen att komma ihåg ett oändligt antal karaktärer som spelar av olika skådisar i olika tider, och vad de hade för relationer till varandra. Det var inte genomförbart eftersom det var två år sedan jag såg säsong 1.
Ja säkert en del av sanningen men överlag tycker jag att Witcher är mer välproducerad än Xena. Men å andra sidan kan det ju bero på att det var toklänge sedan jag såg nått Xena-avsnitt.
Dark orkade jag inte heller starta säsong två på. Jag hade varit tvungen att komma ihåg ett oändligt antal karaktärer som spelar av olika skådisar i olika tider, och vad de hade för relationer till varandra. Det var inte genomförbart eftersom det var två år sedan jag såg säsong 1.
Dark är nog den serie av alla jag sett som kräver mest av tittaren. Den går inte att slötitta, allt är viktigt, det finns inga biroller, alla roller blir viktiga genom serien. Den kräver ett aktivt sträcktittande.
Men, samtidigt är den enormt givande om man ger det engagemanget. Det är verkligen en elegant snickrad story.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Jag tackar för omtanken, verkligen. 
Detta är någonting som jag arbetar på- och har arbetat på länge under flera år av olika former av terapi. Jag är komplex och problematisk i mig själv och just separationsångest kontra enkelheten att avsluta relationer är en stående punkt i mitt själa-läkande.
