DoD Arketyper på väg till Marjura

Hellre korta generella uppdragsbeskrivningar dvs ngt mer utvecklade än i originalet, men inte låsta till färdiga RPs.

Det går ju att kombinera. 4-6 färdiga krokar/motivationer som kan användas till egna RP, var och en presenterad med en färdig RP.

Känns som att man annars slösar med Eriks fantastiska persongalleri. Alla kommer inte att funka som SLP:er.
 
Jo. Men är inte det slöseriet ofrånkomligt?

Det tror jag inte. Många av de här karaktärerna finns ju redan i 2 versioner (kampanjen och romanerna). Inte konstigare än att spelarna spelar fram sina egna varianter/berättelser.
 
Sabotör

Yrke: Tjuv
Släkte: Människa

Utskickat från en statsmakt fientligt inställd till Trakoriska riket med uppdraget att sabotera svavelhandeln. Som täckmantel utger sabotören sig för att vara en ”lycksökare” som hört talas om gravguld på Marjura.

Uppdragsgivare kan vara Magilre, Ransard, furstehus i staden O, Kishatet, sammanslutning av palamoxisk uradel, Åålskallarna på Trinsmyra eller ett till kejsarfamiljen konkurerande hertighus på Paratorna.
 
Last edited:
Det går ju att kombinera. 4-6 färdiga krokar/motivationer som kan användas till egna RP, var och en presenterad med en färdig RP.

Känns som att man annars slösar med Eriks fantastiska persongalleri. Alla kommer inte att funka som SLP:er.

Om RP ska vara figurer från Eriks romaner, så infinner sig den märkliga effekten att det redan finns ett ”facit” att förhålla sig till. En del kommer då förmodligen att vilja ge sin RP helt andra öden än romankaraktären, men vad är egentligen den spelmässiga poängen med det? Risken är att det känns som att man ska spela sig igenom en berättelse som redan är färdig - eller att man ska sitta och trotsa den. Det blir ungefär som att spela Star Wars RPG med Luke, Leia och Han som RP. Franchisens kanon blir hela tiden närvarande på ett sätt som hindrar fantasin.

Jag tror att det går att dra nytta av romanerna på helt andra och i mina ögon bättre sätt. Exempelvis genom att utveckla olika platser och grupper, som kan knytas till arketyper.
 
Last edited:
Om RP ska vara figurer från Eriks romaner, så infinner sig den märkliga effekten att det redan finns ett ”facit” att förhålla sig till. En del kommer då förmodligen att vilja ge sin RP helt andra öden än romankaraktären, men vad är egentligen den spelmässiga poängen med det? Risken är att det känns som att man ska spela sig igenom en berättelse som redan är färdig - eller att man ska sitta och trotsa den. Det blir ungefär som att spela Star Wars RPG med Luke, Leia och Han som RP. Franchisens kanon blir hela tiden närvarande på ett sätt som hindrar fantasin.

Jag tror att det går att dra nytta av romanerna på helt andra och i mina ögon bättre sätt. Exempelvis genom att utveckla olika platser och grupper, som kan knytas till arketyper.
man kan ju sno personen men göra om
Min Perrima har en helt annan historia mellan svavelvinter och konfluxen exempelvis, och nu efter konfluxen har hon upprättat en ny isdruidorden tillsammans med jättar och andra uppe i norra Ereb/ på Orighin. Har glömt detaljerna men jag har ritat karta mm på det nya klostret :)
 
man kan ju sno personen men göra om
Min Perrima har en helt annan historia mellan svavelvinter och konfluxen exempelvis, och nu efter konfluxen har hon upprättat en ny isdruidorden tillsammans med jättar och andra uppe i norra Ereb/ på Orighin. Har glömt detaljerna men jag har ritat karta mm på det nya klostret :)

Ok. Men skulle du då alltså också helst spela Star Wars med Luke, Leia eller Han som rollperson?
 
Ok. Men skulle du då alltså också helst spela Star Wars med Luke, Leia eller Han som rollperson?
nej, vet inte varför du antar det. Det är en möjlighet, varken mer eller mindre. Men jag hade isåfall hellre gjort det med en person som ärmer perifer som Perrima. Intemed main 3-4 karaktärer (menar nu Perrima i spelet, inte novellen)
 
Back
Top