Att bli ett fan (t.ex. av Star Wars)

Joined
20 Oct 2023
Messages
1,023
Ändå intressant att Star Wars är så oerhört stort och konstant närvarande inom alla typer av "nördkodade"-sammanhang när nästan alla ändå verkar vara överens om att långt mer än hälften, och inte sällan den absoluta majoriteten, av det som faktiskt utgör kärnan i IPt (alltså filmerna, TV-spel, böcker, leksaker mm är biprodukter) är mer eller mindre dåligt.

Det säger rätt mycket om kraften i originaltrilogin, det enda SW-relaterade alla verkar vara enade om att det är bra, att de på egen hand fortfarande bär upp världens kanske största underhållnings IP såhär snart 50 år senare.
 
Det säger rätt mycket om kraften i originaltrilogin, det enda SW-relaterade alla verkar vara enade om att det är bra, att de på egen hand fortfarande bär upp världens kanske största underhållnings IP såhär snart 50 år senare.
Eller om kraften i nostalgi, det är mycket färre som bryr sig särskilt mycket om originaltrilogin heller om man såg den för första gången som vuxen.
 
Jag funderar ibland på hur mycket av en grej man kan ogilla innan det börjar kännas konstigt att säga att man är ett fan av den grejen. Om jag egentligen bara specifikt gillar "All-Star Superman"-albumet, kan jag säga att jag är ett Stålmannen-fan då? Om jag bara gillar Stålmannen men tycker illa om Batman, Wonder Woman, The Flash och Green Lantern – är jag ett DC-fan då?

Jag vill inte ta ifrån folk att vara fans av nånting, men ibland funderar jag. Om man hatar större del än man gillar så tänker jag att man behöver bli mer specifik. "Jag är ett fan av original-Star Wars-trilogin". Eller "Jag är ett fan av alla Doktorer som fanns när jag växte upp". "Jag är ett fan av de avsnitt av The Original Series som jag kommer ihåg".

(Jag säger inte att man måste gilla allting i en franchise som produceras, jag säger bara att efter en viss punkt, vid någon procentandel, så upplever jag behov av mer specificitet)
 
Eller om kraften i nostalgi, det är mycket färre som bryr sig särskilt mycket om originaltrilogin heller om man såg den för första gången som vuxen.

Jag har bara anekdotisk bevisföring att komma med, men visade originaltrilogin för min lågnördiga sambo häromåret och hon tyckte de var jättebra. Vi har betat av en hel del klassisk film som hon inte sett tidigare under en period (Indiana Jones, Tillbaka till framtiden, Älskling jag krympte barnen, Conan barbaren, The Thing, The Goonies mfl) och originaltrilogin av Star Wars är helt klart det hon tyckte var bäst, framförallt första filmen.

Vi kollade också kort efter det på prequel-trilogin, men det tyckte hon var så dåligt att hon typ tappade intresset för att se mer Star Wars.

Men ja, jag tror ingen som ser Star Wars för första gången som vuxen blir ett fan på samma sätt som någon som ser det som barn, oavsett hur bra man tycker att det är.
 
Last edited:
Jag funderar ibland på hur mycket av en grej man kan ogilla innan det börjar kännas konstigt att säga att man är ett fan av den grejen. Om jag egentligen bara specifikt gillar "All-Star Superman"-albumet, kan jag säga att jag är ett Stålmannen-fan då? Om jag bara gillar Stålmannen men tycker illa om Batman, Wonder Woman, The Flash och Green Lantern – är jag ett DC-fan då?

Jag vill inte ta ifrån folk att vara fans av nånting, men ibland funderar jag. Om man hatar större del än man gillar så tänker jag att man behöver bli mer specifik. "Jag är ett fan av original-Star Wars-trilogin". Eller "Jag är ett fan av alla Doktorer som fanns när jag växte upp". "Jag är ett fan av de avsnitt av The Original Series som jag kommer ihåg".

(Jag säger inte att man måste gilla allting i en franchise som produceras, jag säger bara att efter en viss punkt, vid någon procentandel, så upplever jag behov av mer specificitet)
Det handlar väl lite om att någon gång i livet ha kunnat konsumera en vansinnig bulkmängd med material. Att ha läst tiotusen blandade serietidningar eller hundra EU-böcker (eller internetsidor om olika utomjordingsraser etc) som barn.

Sen hände något och man är plötsligt vuxen. Nya star wars-filmer kanske är lite kul, men filmer om rymdskepp och rymdtrollkarlar är inte riktigt en genre som kan väcka samma typ av känslor längre. Däremot kan man gå igång ordentligt på en genre som man vill titta på, som en maffiaserie (The Penguin) eller en heistserie (Andor) som bygger på alla hyllmeter av mentala referenser man har i sitt nostalgibibliotek,
 
Det säger rätt mycket om kraften i originaltrilogin, det enda SW-relaterade alla verkar vara enade om att det är bra, att de på egen hand fortfarande bär upp världens kanske största underhållnings IP såhär snart 50 år senare.
Kraften i marknadsföring skulle jag säga. Och dessutom smart sådan, där både vuxna och barn kan engageras av samma kommers.

Var i London för några veckor sedan och slogs av att det verkligen är helt nedsölat med "magic shops" och popupbutiker som alla kränger Harry Potter-saker. Vilket för mig blir rätt absurt i en stad som London, där det finns så mycket riktig historia. Hundra meter från butiken med Dobbyplushies ligger kanske en byggnad vars ursprung är hundratals år gammalt. Där riddare brukade hinka bira eller där en blitzbomb krossade rutor och drömmar. I verkligheten.

Men verkligheten är inte tillräckligt intressant i algoritmernas värld. Verkligheten går inte att sälja som plushies (utan att ge någon annan en hacka).
 
Kraften i marknadsföring skulle jag säga. Och dessutom smart sådan, där både vuxna och barn kan engageras av samma kommers.

Var i London för några veckor sedan och slogs av att det verkligen är helt nedsölat med "magic shops" och popupbutiker som alla kränger Harry Potter-saker. Vilket för mig blir rätt absurt i en stad som London, där det finns så mycket riktig historia. Hundra meter från butiken med Dobbyplushies ligger kanske en byggnad vars ursprung är hundratals år gammalt. Där riddare brukade hinka bira eller där en blitzbomb krossade rutor och drömmar. I verkligheten.

Men verkligheten är inte tillräckligt intressant i algoritmernas värld. Verkligheten går inte att sälja som plushies (utan att ge någon annan en hacka).

Ja självklart, men inget existerar ju i ett vakuum. Hade det inte varit Harry Potter-prylar i alla de där butikerna hade det ju vart något annat, nån annan typ av IP merchandise eller Rolex-klockor eller märkeskläder eller fotboll-jerseys eller något annat att sälja till den kategori av konsumenter och turister som lockas till London och vill spendera pengar. Beefeater-tshirts och Big Ben kylskåpsmagneter är ju inte mindre plastig kommers än vad Harry Potter merch är, det är bara vad som såldes innan London blev en turistdestination för Harry Potter-fans.

Min poäng handlar inte om huruvida det är marknadsföring eller kommersialism, det är klart att det är det, utan vad det är som gör att vissa saker överlever medans annat försvinner i glömska. Att jämföra Star Wars med HP är rätt så intressant i det sammanhanget, eftersom det inom HP-fandom finns ett ganska brett konsensus om att alla böckerna är bra och alla filmerna är bra, där åsikterna börjar gå isär är väl kring saker som Fantastic Beasts och The Cursed Child osv (som inte alls nått samma genomslag). Medans i Star Wars så är det ju faktiskt en väldigt vanlig åsikt att det mesta är ganska dåligt taget på det stora hela.

Ändå överlever det såpass länge, och även fast marknadsföring är en viktig orsak till det så är det varje år massa saker som marknadsförs som blir totala blankskott, mängder med IPn lanseras hela tiden som ingen tar notis om eller kommer ihåg, men ett ganska litet fåtal får en lång livslängd och bygger upp starka fandoms. Där ingår Star Wars, och Harry Potter, och en handfull andra IPn, men hade det skett enbart som ett resultat av marknadsföring så hade det skett mycket oftare och mer konsekvent, då hade det funnits tydliga recept för hur man gör och inget storföretag hade tryckt in miljontals dollar i att marknadsföra saker som aldrig lyfter, eftersom koden hade vart knäckt.

Jag tror ju att det förhåller sig så att det är helt avgörande vad ett IP faktiskt innehåller för att det skall fastna och bli en del av kulturen, att det krävs vissa inneboende kvalitéer och viss verkshöjd för att saker skall bli så långlivade som exempelvis Star Wars (och Harry Potter) har blivit. Jag tror inte att marknadsföring och kommers inte som förklaringsmodell för varför vi har den här diskussionen om just Star Wars och inte något annat IP från de senaste 50 åren.

Det både SW och HP också har gemensamt är att bägge hade väldigt små releaser med i stort sett ingen marknadsföring bakom dem. SW fick knappt någon marknadsföring alls och visades i ca 30 biografer på release, vilket är extremt lite. Ryktet om filmen spreds först via djungeltrumman bland tonåringar, och sedan genom att biografägarna märkte att det var ett oerhört tryck på biljetterna till de visningar som fanns, så fler och fler biografer började på eget initiativ köpa in filmen och så spreds det därifrån. Första Harry Potter-boken trycktes i 500 ex, varav 300 skickades till bibliotek, och den spreds initialt genom att bibliotekarier läste den och rekommenderade den till besökare, sedan fick den goda recensioner i pressen, började vinna litterära priser, och drygt ett år efter att den först släpptes började den sälja otroligt bra.

Mängder med mellanbudget filmer visas på ett begränsat antal biografer, massor med böcker trycks i små upplagor skickas ut till bibliotek och recensenter, väldigt få får det mottagande som Star Wars och Harry Potter fick. Det är ingenting unikt med hur de marknadsfördes, det som gör dem speciella är ju vad som hände sen.
 
MODERERING

Den här tråden har brutits ur tråden om att ranka Star Wars-filmer, som hittas här:

 
Last edited:
Okej, så här gör man! Man blir dumpad av sin flickvän som sliter ut ens hjärta och äter det! Sedan blir man jätteledsen i flera månader. Och då, istället för att dricka kraftigt, gör man något som är minimalt mindre skadligt och läser över 100 Star Wars böcker! + Lite serietidningar, några tv-spel och alla de tecknade serierna. Sedan slutar man tvärt när man är över att vara ledsen. Sedan är man uppfuckad för livet!
 
Sedan blir man jätteledsen i flera månader. Och då, istället för att dricka kraftigt, gör man något som är minimalt mindre skadligt och läser över 100 Star Wars böcker! + Lite serietidningar, några tv-spel och alla de tecknade serierna. Sedan slutar man tvärt när man är över att vara ledsen. Sedan är man uppfuckad för livet!
Jag trodde inte på det först, men sedan testade jag det och det funkade!
 
Ändå intressant att Star Wars är så oerhört stort och konstant närvarande inom alla typer av "nördkodade"-sammanhang när nästan alla ändå verkar vara överens om att långt mer än hälften, och inte sällan den absoluta majoriteten, av det som faktiskt utgör kärnan i IPt (alltså filmerna, TV-spel, böcker, leksaker mm är biprodukter) är mer eller mindre dåligt.

Det säger rätt mycket om kraften i originaltrilogin, det enda SW-relaterade alla verkar vara enade om att det är bra, att de på egen hand fortfarande bär upp världens kanske största underhållnings IP såhär snart 50 år senare.
Jag skulle inte kalla mig SW-fan. Jag gillar orginaltrilogin. Eller, Ep VI var den första film jag såg på bio och jag blev helt golvad. Jag var definitivt ett fan även när Ep I-III kom. Jag tyckte t.o.m att de var bra. Jag såg den flera gånger. Jag har aldrig läst några böcker, har läst någon enstaka serietidning (men de gillade jag inte). Jag har spelat en hel drös med TV-spel och samtliga har varit riktigt bra. Jag är oerhört förtjust i Star Wars-universumet. Jag är inte förtjust i allt som existerar inom det.

Men jag skulle säga att det inte finns någon motsättning med att vara ett fan och att ogilla en del saker som det omfattar. Finns ju nästan ingen die hard-supporter inom någon lagidrott som inte hatar/har hatat klubbledningen eller delar av den. Det hör liksom till att ha väldigt starka åsikter om sådant man gillar.
 
Jag skulle inte kalla mig SW-fan. Jag gillar orginaltrilogin. Eller, Ep VI var den första film jag såg på bio och jag blev helt golvad. Jag var definitivt ett fan även när Ep I-III kom. Jag tyckte t.o.m att de var bra. Jag såg den flera gånger. Jag har aldrig läst några böcker, har läst någon enstaka serietidning (men de gillade jag inte). Jag har spelat en hel drös med TV-spel och samtliga har varit riktigt bra. Jag är oerhört förtjust i Star Wars-universumet. Jag är inte förtjust i allt som existerar inom det.

Men jag skulle säga att det inte finns någon motsättning med att vara ett fan och att ogilla en del saker som det omfattar. Finns ju nästan ingen die hard-supporter inom någon lagidrott som inte hatar/har hatat klubbledningen eller delar av den. Det hör liksom till att ha väldigt starka åsikter om sådant man gillar.

Just TV och datorspel tror jag varit avgörande i SWs framgångar som långlivat IP, och även om jag själv idag inte skulle klassa mig som Star Wars fan, så var datorspelen (och rollspelet!) väldigt viktiga. Kanske särskilt för att liksom hantera besvikelsen av prequel trilogin (jag var 14 när the Phantom Menace släpptes och ville verkligen gilla den, men det var väldigt svårt och höll inte i längden). Att Lucasfilm hade dotterbolaget LucasArts, och att produktionen av filmmaterial och datorspel därför hela tiden låg väldigt nära varandra, tror jag fyllde en viktig roll.

Förutom helt banbrytande titlar som X-Wing och TIE Fighter (och senare X-wing vs TIE Fighter), så var Dark Forces/Jedi Knight-serien och hela Kyle Katarn-sagan oerhört viktiga för min relation till IPt, Super Star Wars-trilogin till SNES lyckades jag ju aldrig klara men det var riktigt bra spel, Shadows of the Empire var väl kanske aldrig egentligen ett bra spel, men var ändå en stor upplevelse och tillsammans med Rouge Squadron gjorde det N64 till en viktig konsol om man gillade SW. Under 00-talet var ju Knights of the Old Republic-spelen förmodligen den viktigaste SW-media som släpptes vid sidan av filmerna, och för många av fansen förmodligen det som räddade IPt.
 
Jag funderar ibland på hur mycket av en grej man kan ogilla innan det börjar kännas konstigt att säga att man är ett fan av den grejen. Om jag egentligen bara specifikt gillar "All-Star Superman"-albumet, kan jag säga att jag är ett Stålmannen-fan då? Om jag bara gillar Stålmannen men tycker illa om Batman, Wonder Woman, The Flash och Green Lantern – är jag ett DC-fan då?
Så är det absolut för mig. Jag tycker väldigt mycket om episod VI, V och VIII. Resten varierar från kul underhållning till rätt dåligt. Så jag skulle inte säga att jag är ett fan av Star Wars.

Men jag tänker ju på Star Wars lite annorlunda än vad de flesta verkar göra. Jag står inte ut med all lore som måste hänga ihop. För mig har Star Wars alltid varit ett kärleksbrev till andra klassiska genres i första hand (Western, krigsfilm, samurajfilm etc.) och sen har settingen byggts efter det. Att det sedan inte hänger ihop eller att filmerna säger emot varandra (vilket även de första gjorde) är inte lika viktigt i sammanhanget.

Men det känns som att det typ bara är jag och möjligen George Lucas som tänker så, och då blir ju senare verk som ska göras enligt en sammanhängande lore inte lika intressant för mig.
 
Jag tycker jag är ett Tolkien fan men jag finner att de enda böckerna jag gillar är Sagan om ringen trilogin + Hobbit. Silmarillion med mera finner jag olidligt.
 
Så är det absolut för mig. Jag tycker väldigt mycket om episod VI, V och VIII. Resten varierar från kul underhållning till rätt dåligt. Så jag skulle inte säga att jag är ett fan av Star Wars.

Men jag tänker ju på Star Wars lite annorlunda än vad de flesta verkar göra. Jag står inte ut med all lore som måste hänga ihop. För mig har Star Wars alltid varit ett kärleksbrev till andra klassiska genres i första hand (Western, krigsfilm, samurajfilm etc.) och sen har settingen byggts efter det. Att det sedan inte hänger ihop eller att filmerna säger emot varandra (vilket även de första gjorde) är inte lika viktigt i sammanhanget.

Men det känns som att det typ bara är jag och möjligen George Lucas som tänker så, och då blir ju senare verk som ska göras enligt en sammanhängande lore inte lika intressant för mig.

Är det det här som är den springande punkten? Att det finns ett specifikt sorts nördskap som handlar om att man snöar in sig på den specifika settingen. Man tar kulturuttrycket för (fiktiv) sanning och rådande utifrån sina egna premisser. Kopplat till det här att man extrapolerar utifrån originalet med begränsad verkshöjd: Grogu är en prisjägare, så all Rhodians är prisjägare, och man är intresserad av den rhodianska prisjägarkulturen, och inte laserrevolverstrid i vilda rymden as such.

Alien kan ju också vara väldigt mycket så här. Gillar man krypande rymdskräck eller är man intresserad av olika alien-phenotyper eller Weyland-Yutanis olika androidmodeller?

Isf är jag nog en Tolkiennörd men kanske inte en Star Wars eller Alien-nörd. Vilket inte har så mycket att göra med HUR MYCKET jag uppskattar de olika böckerna/filmerna, utan snarare VAD jag uppskattar med dem.

P.S. Eftersom jag korspostade med God45: jag älskar Silmarillion, särskilt Narn-i-hin Hurin och Akallabeth.
 
Är det det här som är den springande punkten? Att det finns ett specifikt sorts nördskap som handlar om att man snöar in sig på den specifika settingen. Man tar kulturuttrycket för sanning, eller utifrån sina egna premisser. Kopplat till det här att man extrapolerar utifrån originalet med begränsad verkshöjd: Grogu är en prisjägare, så all Rhodians är prisjägare, och man är intresserad av den rhodianska prisjägarkulturen, och inte laserrevolverstrid i vilda rymden as such.

Alien kan ju också vara väldigt mycket så här. Gillar man krypande rymdskräck eller är man intresserad av olika alien-phenotyper eller Weyland-Yutanis olika androidmodeller?

Isf är jag nog en Tolkiennörd men kanske inte en Star Wars eller Alien-nörd. Vilket inte har så mycket att göra med HUR MYCKET jag uppskattar de olika böckerna/filmerna, utan snarare VAD jag uppskattar med dem.
Jag talar bara för mig själv. Jag skulle aldrig säga till någon annan att den personen inte är ett äkta fan på grund av att personen inte gillar en viss mängd av grejerna inom franschiset som ges ut. Var och en får avgöra vad de själva är fans av tycker jag, utefter premisser de själva bestämmer.
 
Jag talar bara för mig själv. Jag skulle aldrig säga till någon annan att den personen inte är ett äkta fan på grund av att personen inte gillar en viss mängd av grejerna inom franschiset som ges ut. Var och en får avgöra vad de själva är fans av tycker jag, utefter premisser de själva bestämmer.

Jag stack nog iväg på ett sidospår här.
 
Back
Top