Jag lyssnar på en podd som heter Trotsa fara, som spelar ett äventyr till Kult som heter Lilla snigel. Det är väldigt bra och spännande och spelledaren och spelarna står för väldigt bra prestationer.
Men ... en tanke slog mig. Måste alltid Kult vara äckligt och hemskt och det mörkaste mörker? Måste vi hela tiden vänta på att illusionerna rämnar?
Jag har ju skrivit några Kult-äventyr, som är just det. Själarnas galleri främst, men också Det sista hoppet. Korta äventyr. The Driver som är ett annat äventyr som många har spelat till Kult: Divinity Lost är också åt det hållet.
Svaret är väl "nej, det behöver det inte" men då kommer följdfrågan, "hur gör man då?". Man borde ju kunna spela Nordic Noir med Kult, till exempel.
Vad tycker ni?
1. Om man spelar Kult, vill ni att det ska vara äckligt och hemskt och det mörkaste mörker för att vara Kult?
2. Om inte, hur tycker ni att man kan närma sig ett Kult-äventyr som inte har det? Eller måste det vara en kampanj?
3. Har ni exempel på äventyr som inte är "trad-Kult"?
Men ... en tanke slog mig. Måste alltid Kult vara äckligt och hemskt och det mörkaste mörker? Måste vi hela tiden vänta på att illusionerna rämnar?
Jag har ju skrivit några Kult-äventyr, som är just det. Själarnas galleri främst, men också Det sista hoppet. Korta äventyr. The Driver som är ett annat äventyr som många har spelat till Kult: Divinity Lost är också åt det hållet.
Svaret är väl "nej, det behöver det inte" men då kommer följdfrågan, "hur gör man då?". Man borde ju kunna spela Nordic Noir med Kult, till exempel.
Vad tycker ni?
1. Om man spelar Kult, vill ni att det ska vara äckligt och hemskt och det mörkaste mörker för att vara Kult?
2. Om inte, hur tycker ni att man kan närma sig ett Kult-äventyr som inte har det? Eller måste det vara en kampanj?
3. Har ni exempel på äventyr som inte är "trad-Kult"?