Aurionels Gyllene Tårar

Khan said:

Han dog väl 1973. Även om DSA var världens första rollspel är det något år eller tre däremellan.

Men han läste minst en Conan-novell, och tyckte om den enligt vad han sade. Frågna är bara om han sade det för att vara artig när L Sprague DeCamp hälsade på eller faktiskt var ärlig -> https://dmrbooks.com/test-blog/2019/3/13/was-tolkien-a-robert-e-howard-fan

Eventuellt kan han i samband med DeCamps besök ha testat en version av Braunstein, men det har jag inga säkra belägg för.

Click to expand...

Jag förstod det alltid som att DSA utvecklades direkt ur de preussiska Kriegsspiele. Kronologin är oklar, men 1st Ed. refererar specifikt till Riesswitz Jr. dvs 1824. Sedan finns den omstridda Neissekopian (eller Nysakopian med modernt språkbruk), som antingen är ett tidigt utkast till DSA eller en väldigt ambitiös förfalskning. Daterad 1864. Oavsett vad man tror om den (och jag är medveten om alla konspirationsteorier run andra schleswigska kriget) så kan vi vara säkra på att en tidig version av DSA spelades av en exklusiv grupp av nordtyska officerare och kaplaner runt sekelskiftet. Det är ur denna tradition, via Tottens Strategos, som Braunstein och därefter den sentida amerikanska kopian 'Dungeons & Dragons' kommer.

Leon said:

Fast Tolkiens hober hade väl varken tentakler eller köttyxor?

Click to expand...

Ja asså AGT var ju en mycket mörkare setting-version i typ Midgård-stil som bla lobbades för i tidiga Sinkaduser
Just att de Irogisk kvartslängdarna frammanades av Baronessans Fejomas ”kvack”-salvare fjäderfät Salves mörkaste drömmar var en hård nöt för RP att handskas med (anar vart Kult inspirerades av)
Att de flesta grupper inte fattade att de skulle locka Bronsgolemen på de Irogisk kvartslängdarna i drömvärlden får de skylla sig själva för, SL gjorde helt rätt som körde all in TPK där

Leon said:

Var det 2nd eller 3rd ed DSA Tolkien spelade?

Click to expand...

Ronald T köpte ju 2nd av mig på på London-mässan…han frågade mig om översättning svenska till engelska…därav alla svensk-klingande namn/platser som dyker upp i Midgård…han blev lite putt när jag påpekade det…därav att han inte ville sälja tillbaka utgåvan när jag inte hittade mitt 1nd ex…

Edit: övertygad om att han snodde iden med örnarna och förstås bombastiskt skulle förstora upp det…

Sidd said:

Ja asså AGT var ju en mycket mörkare setting-version i typ Midgård-stil som bla lobbades för i tidiga Sinkaduser
Just att de Irogisk kvartslängdarna frammanades av Baronessans Fejomas ”kvack”-salvare fjäderfät Salves mörkaste drömmar var en hård nöt för RP att handskas med (anar vart Kult inspirerades av)
Att de flesta grupper inte fattade att de skulle locka Bronsgolemen på de Irogisk kvartslängdarna i drömvärlden får de skylla sig själva för, SL gjorde helt rätt som körde all in TPK där

Click to expand...

Här tycker jag att du plockar upp ett par väldigt intressanta aspekter med AGT.

1. Blandningen mellan tillsynes lättsamma humorkaraktärer (Fnösk & Skalte, Två-för-en-rövaren i trädet, Skorres syster (Petralee Kvane, ni minns säkert hennes entourage av kattfolk), Segelmakaren (han med skorna på fel fot)) och mer mörka och på flera sätt utmanande partier (Jag tänker främst på introduktionen av Tempelgrottan, ritualen vid tredje bron, skuggspelet med en eventuell förrädare i Purpurbrödernas Råd, visionen med det ännu ofödda barnet (tror att just det återanvändes i något konventsscenario till KULT)

2. Mixen av spel i drömvärld och "verklig" värld. Något som säkerligen inspirerade Granström när han skrev Kristalltjuren.

3. Utmaningar som var verkligt farliga och med lätthet kunde innebära slutet för en oförsiktig grupp. Ovan nämnda bronsgolem är en av dem. Några andra jag minns är väktarna samt alla fällor i tunneln upp till jordytan från Purpurkryptan, Pepparkyrkan, fritagningen av Den Lärde Lärjungen, samt den stridslystne eldoradotuppen på skeppsvraket.

Frippe said:

hjälpa RP att ta sig ut till Livets Ö.

Click to expand...

Livets Ö med bla den lärde lärjungen är ju en brilliant plats i settingen dit RP kan återvända när de behöver återhämta sig i det annars bråddjupa mörker till livsfarlig ondska som måste navigeras igenom i hela Kveruliska området…

Lärjungen tillbaka på Livets Ö efter den våghalsiga fritagningen hos Purpurbrödernas Råd…
(att ta reda på vem som var förrädaren som RP kunde liera sig med var klurigt mysterium)

Vilka var de tre ”Högste” i Purpurbrödernas Råd…och vad hade de för agenda egentligen?

Inte förstod nån av oss då, stackars fastkedjade fångar, örnfjäderpennans verkliga förunderliga förmåga…
…när de stinkande fångvaktarna tvingade, den i sinne och själ vackre, krönikören att skissa upp kartbilden på det gulnande pergamentet enligt den onde mannens (med purpurkappan i skuggorna) instruktioner, att då framträdde den sanna vägen till Aurionels Gyllene Tårar.
…endast en god själ med glädjens fantasi i behåll öppnade upp örnfjäderpennans sanna form…

Tipps till hugade på färden: i byn ”Vallem” (där en del av husen är på den magnifika monumentala stenbron över den tredje ravinen) håll utkik efter den mystiske lärde med purpurröd Kappa på Värdhuset som försynt påstås fråga efter godhjärtade oskulder för att pröva dennes skrivdon…

Sidd said:

Vilka var de tre ”Högste” i Purpurbrödernas Råd…och vad hade de för agenda egentligen?

Click to expand...

Som jag minns det så var det makt att regera över liv och död motivet till allt. Med lite listiga "mindgames" kunde man spela ut de tre mot varandra för att få dem att avslöja tillräckligt mycket ledtrådar till Rådets hemlighet för att få ihop en hel bild om jag inte har fel.

Visst var väl lösenfrasen: "Sann makt kan inte förstöras." ?

Sidd said:

i byn ”Vallem” (där en del av husen är på den magnifika monumentala stenbron över den tredje ravinen)

Click to expand...

Första gången jag spelade AGT så missade hela gruppen att vi kommit fram till bron när vi kom till byn (jag skyller på SL).
Dumstrut på när vi frågar om vägen till bron över ravinen...

Sann makt kan inte förstöras. Sann makt kan inte förstöras. Sann makt kan inte förstöras…
Purpurbrödernas kult möts för att i den hemliga purpurkryptan med sin ritual frammana ”Det Ofödda barnet” genom offer av den rena oskulden ”Krönikören”…

Skåda ”det ofödda barnet” som frammanats vid ritualen i purpurkryptan…

Det var den här scenen som gjorde att första rollspelskonventet spårade ut totalt med lynchmobbar av upprörda spelare efter stackars spelledare på flykt… då alla grupper missade att de där å då skulle ingripa för att stoppa ritualen och rädda både offer och frammanade andar…gick rykten sen om att några grupper i hemlighet återsamlades (på den tiden vi inte talar om då rollspelsdöden existerade) i gamla källarvalv i Gamla Stan för att slutföra scenariot med påskrivna kontrakt på att inte lyncha SL för att på så sätt få uppleva den fantastiska upplösningen med fritagningen av Lärjungen i Drömvärlden (den Dryadiska dimensionen), återtåget (tillbaka över ravinerna med Purpurordens lakejer i hasorna) till tempelgrottan och mötet med Kristallriddaren och tillslut få bada i Aurionels gyllene tårar…

Vilka äventyrare av er överlevde hela äventyret?

Vi försökte spela detta, rånmördade Truve efter typ tio minuter och fick slänga hela äventyret i soporna. Så jag har tyvärr noll koll.

Genesis said:

Vi försökte spela detta, rånmördade Truve efter typ tio minuter och fick slänga hela äventyret i soporna. Så jag har tyvärr noll koll.

Click to expand...

jaha, sen då?

Fick SL ”rälsa” igenom hela trilogin ”Den Kveruliska Dödsdansen”?

…aha…Förstår nu att äventyret AGT starkt bidrog till att det slog över totalt för vissa och var fröet till hela den flummiga indie-rörelsen med all dess lösaktigt friformande…bla det dramatiska pantomim uppträdandet (med den den brinnande ankan som den stridslystne eldoradotuppen) och inspirationen från Purpur-ordens seans lämnade ingen deltagare oberörd…startskottet för tokiga idéer om allt från SL löst till att alla skulle vara spelledare gemensamt började efter det här som den Dryadiska pesten sprida sig över landet…

Vilka fler hädiska tankar tror ni krystades fram från Aurionels Gyllene Tårar?

@Genesis
Bara lite nyfiken: vad körde du ”egentligen” för lirare som förrådde Krönikören redan i Kristalltemplet?

Sidd said:

Svar: jaha, sen då?

Fick SL ”rälsa” igenom hela trilogin ”Den Kveruliska Dödsdansen”?

Click to expand...

Nä, som tur är hade SL inte köpt in några av de andra böckerna. Och att spela "kampanj" (samma rollperson vid två olika speltillfällen) var inte vår grej i vilket fall som helst. Vi gjorde nya rollpersoner och spelade något annat, utan köpeäventyr. AGT var det enda köpescenariot vi provade, plus någon Eon-grej några år senare. I övrigt gav vi upp allt färdigskrivet som ospelbart. En gång spelade vi ett äventyr med en stor orm som jag hade ritat en bild på. Men det var alltså inget köpeäventyr, utan jag som hade ritat en bild på en stor orm, och tänkte att det här kan jag göra ett äventyr av, så det blev ett äventyr om hur rollpersonerna möter en stor orm. Jag minns inte hur det slutade, men jag gissar att den led samma öde som Truve.

Sidd said:

Bara lite nyfiken: vad körde du ”egentligen” för lirare som förrådde Krönikören redan i Kristalltemplet?

Click to expand...

Oj, ingen aning. Jag tror att jag spelade en alv? Jag hade antagligen gråa ögon; det hade alla mina rollpersoner på den tiden.

Som sagt, jag har ingen koll alls på scenariot, då jag aldrig fick spela det. Men det verkar väldigt spejsat, baserat på allt som skrivs här i tråden. Tentakelhober, alltså, vilken grej! Inte ens Chronopia kom på något sådant. Och broar! Kanske till och med ballare än en stor orm.