Demoner härskar i ungdomens värld

Jag råkade snubbla över en studentuppsats i religionsvetenskap som handlar om hur rollspel beskrevs i svenska dagstidningar 1980-1999. Tänker att den kanske kan vara av intresse för en eller annan forumit. Analysen är kanske inte jättespännande, men det finns en rätt intressant diskussion om svenska rollspel och moralpanik.

Haha ja, moralpaniken efter 'de övergivnas arme' spred sig långt. Nånstans har jag scans av en flersidig artikel om de hemska rollspelen från polisfackets tidning

!roll 1d20 said:

Haha ja, moralpaniken efter 'de övergivnas arme' spred sig långt. Nånstans har jag scans av en flersidig artikel om de hemska rollspelen från polisfackets tidning

Click to expand...

Ja, Svensk Polis hade väl ett temanummer om rollspelens faror någon gång under första halvan av 90-talet. Jag och min kusin påbörjade ett långt svar på den som vi skulle skicka in till tidningen, men jag tror aldrig vi blev klara (jag minns mest att jag fick ont i handen av att vi skrev för hand).

Intressant ändå för själv upplevde jag inget av det där. Eller såklart man hörde saker som att Stor och liten efter Kult vägrade ta in rollspel efter påtryckningar från pingstkyrkan eller vad det nu var (om det ens var så?) men aldrig att det var något annat än ett gäng fanatiska tokar som tyckte något de inte förstod var farligt. Upplevde aldrig i min barn- och ungdom att det spred sig bortom hem o skola, jehovas vittnen eller andra extremiströrelser.

Samma här, hade bara positiva input från vuxenvärlden (biblioteket bjöd in oss att spela och visa spel osv) . Och när rollspel började försvinna var mitt intryck där och då att de svenska rollspelen snabbt blev sämre och att mina kompisar slutade bry sig om rollspel, inte för att de var sämre, men att det skedde samtidigt. Först senare jag hörde om någon moralpanik.

Förutom skolsköterskan i högstadiet som sa att jag kunde bli psykiskt sjuk av att läsa Tolkien så har inte jag heller stött på några negativa åsikter om rollspel eller närliggande intressen.

Märkte inte heller av något. Skolan gav ekonomiskt stöd åt spelsektionen, annars tror jag inte jag märkte av något egentligt intresse från några institutioner.

Att Stor och Liten inte ville sälja rollspel har jag iof någon minnesbild av, men det var ändå inte våran huvudsakliga spelbutik.

Ja, alltså, den s k moralpaniken mot rollspel på 90-talet har överdrivits grovt och fått mytologiska proportioner. Jag gissar att det delvis har att göra med att många rollspelare - likt andra nördar - älskar att se sig som offer.

De Övergivnas Armé var alldeles för sent ute. Vid det laget hade det redan vuxit upp en hel generation lärare och journalister som var gamla rollspelare.

Christoffer said:

Intressant ändå för själv upplevde jag inget av det där. Eller såklart man hörde saker som att Stor och liten efter Kult vägrade ta in rollspel efter påtryckningar från pingstkyrkan eller vad det nu var (om det ens var så?) men aldrig att det var något annat än ett gäng fanatiska tokar som tyckte något de inte förstod var farligt. Upplevde aldrig i min barn- och ungdom att det spred sig bortom hem o skola, jehovas vittnen eller andra extremiströrelser.

Click to expand...

När jag mönstrade ville jag avsiktligt dumpa min befälsduglighet så att jag inte skulle behöva vara där i 12-15 månader. Det visade sig inte behövas - psykologen lade pannan i djupa veck, sade "Jaha..." och gjorde någon anteckning när jag nämnde att jag spelade rollspel.

Mina två kopek:

Jag tror att de stora dreven i början av 80-talet var framförallt mot videovåldet och hårdrocken. Och jämfört med dem allvarliga samhällshoten kom rollspelen väldigt lindrigt undan. Visst kände vi till piff och puff och livets ords kampanjer, men det kändes väldigt avlägset.

Däremot upplevde jag att kvällspressen försökte sälja tidningar med myten om ”lajv och självmord” på 90-talet. Men jag uppfattade det inte som att det direkt fick nåt genomslag i allmänhetens attityder. De var liksom redan upptagna med finanskriser, EU, värdetransportrån, rejv, dataspel och internet.


//EvilSpook

En hel hög av föräldrar till de jag började spela rollspel med hade väldigt stora fördomar och vanföreställningar. Började spela när jag var 14 och blev snabbt gruppens spelledare, flera av spelarnas föräldrar tycktes tro jag var någon form av Jim Jones som hade lurat in deras barn i en kult. Nästan hela bygden där jag växte upp var pingstvänner och även pastorer där varnade de redan oroliga föräldrarna att något som hette Drakar och Demoner, knappast kunde vara annat än just demoner i spelform.

De flesta föräldrar insåg till slut att det vi gjorde inte var skadligt samt att det höll oss borta från alkohol, droger och värmländsk inavel i ren allmänhet. Så ja, jag har definitivt upplevt moralpaniken. Mina föräldrar brydde sig dock inte alls, men det gällde nog allt som jag gjorde tyvärr.

Jag har hört att rollspelare i Jönköping var litet annorlunda än på andra ställen...

En slags eftersläntrande idé angående moralpaniken efter rollspel träffade jag på runt 2006(!). När jag spelade DeathGame, som egentligen inte är ett rollspel men har vissa element gemensamt med det, så fick jag höra från gamla tanter att "tänk om spelarna tappar verklighetsförankringen och börjar mörda varandra på riktigt", "jo, jo, sånt har jag hört har hänt förr". Jag är inte säker på om det är en efterhandskonstruktion, men jag tror vampyrlajv nämndes som just ett varnande exempel.

Men den där eran på 80- och 90-talet var jag ett litet barn och höll inte på med rollspel.

Lanina said:

En slags eftersläntrande idé angående moralpaniken efter rollspel träffade jag på runt 2006(!). När jag spelade DeathGame, som egentligen inte är ett rollspel men har vissa element gemensamt med det, så fick jag höra från gamla tanter att "tänk om spelarna tappar verklighetsförankringen och börjar mörda varandra på riktigt", "jo, jo, sånt har jag hört har hänt förr". Jag är inte säker på om det är en efterhandskonstruktion, men jag tror vampyrlajv nämndes som just ett varnande exempel.

Click to expand...

Kanske ett eko från 2002 när en (före detta?) vampyrlajvare i Halmstad blev mördad.

Nån av kvällstidningarna photoshoppade till och med en vampyrlook på en bild av honom om jag minns rätt. I den vevan så spekulerades det rätt osnyggt om rollspelandet som bakgrund, men någon sådan koppling kom aldrig fram.

Jag mötte aldrig något motstånd mot rollspel ifrån vuxenvärlden ,varken ifrån skolan eller mina föräldrar eller andra föräldrar på orten där jag bodde.

Jag tror inte ens ortens olika religiösa samfund förde korståg mot rollspel och gjorde dom det så drabbade det iaf aldrig mig.

Hur rollspel porträtterades i media var jag även det lyckligt omedveten om och fick aldrig känna konsekvenserna av.

När det kom till mina föräldrar och föräldrarna till dom jag spelar med så förstod dom sig nog aldrig helt på vad det där rollspel vi sysslade med var men dom förstod såpass mycket att det höll oss borta ifrån hembränt,knark, oakyddat sex, ungdomsgäng och andra farligheter och att sitta på pojkrummet eller i gillestugan och spela rollspel varje helg var i deras ögon om än lite konstigt så iaf mycket bättre än att vi sprang runt ute på bygden och söp och rökte marijuana , slogs och gjorde grannflickorna gravida.

EvilSpook said:

Jag tror att de stora dreven i början av 80-talet var framförallt mot videovåldet och hårdrocken.

Click to expand...

Jag upplevde inte att de dreven var så särskilt omfattande heller. Visst skrevs det om videovåldet, men jag kan inte komma ihåg att någon brydde sig. Hårdrock kan jag inte komma ihåg något drev emot, men jag lusläste iof inte dagstidningarna heller och mina föräldrar brydde sig inte om min musiksmak.

Jag upplevde nog ett de stora skräcken var Narkotika och AIDS. Det var drogföreläsningar av polisen på skolan och det spreds skrämselbilder på effekterna. Gymnastiklärare satte gummihandskar på sig när hon skulle hjälpa en elev som skadat sig på grund av risken för AIDS och varningarna för oskyddad sex duggade tätt.

Om de bara visste hur mycket…

Hundenilunden82 said:

hembränt,knark, oakyddat sex, ungdomsgäng och andra farligheter

Click to expand...

.,.som figurerade i spelen man spelade!

DeBracy said:

Kanske ett eko från 2002 när en (före detta?) vampyrlajvare i Halmstad blev mördad.

Nån av kvällstidningarna photoshoppade till och med en vampyrlook på en bild av honom om jag minns rätt. I den vevan så spekulerades det rätt osnyggt om rollspelandet som bakgrund, men någon sådan koppling kom aldrig fram.

Click to expand...

Tack för upplysningen. Jag kände till att det fanns något "lajvmord", men visste inte årtal osv. Om det var 2002 så förstår jag varför tanterna var oroliga bara fyra år senare när jag sysslade med något "lajvaktigt" där man skulle låtsasmörda folk. Med den ytterligare moralpaniken kring Internet på det: spelet organiserades via en hemsida där man skulle ladda upp en bild på sig själv.

Det är ändå rätt trevligt att bo i ett land där folk som tror att demoner finns på riktigt betraktas som betydligt mer suspekta än tonåringar som låtsas att de finns i ett spel. Och tack var det slapp vi den typ av moralpanik som fanns i USA.

I Sverige är det istället kvällstidningarna som bär den största skulden för att smutskasta rollspel, dels med vilda spekulationer efter mordet i Bjuv 1994, och sedan mordet på vampyrlajvaren i Halmstad. (Att publicera en photoshoppad bild på honom måste hamna på top 5-listan över det mest smaklösa en svensk tidning någonsin gjort.) Men jag tror aldrig att jag läst en kvällstidningsartikel om något som jag känner till utan att det varit minst ett uppenbart faktafel, så varför skulle de råka ha rätt när det kommer till brottsfall?

Jag var ju ung, väldigt aktiv nyfrälst rollspelare under den period "moralpaniken" skulle nått sin absoluta peak ("De övergivnas armé" gavs ändå ut 1997).

Jag och ingen jag spelade med märkte av någon moralpanik, rollspel sågs generellt som ganska nördigt, men knappt ens det egentligen (rätt många personer som absolut inte hade "nördstämpel" på sig spelade en del rollspel där jag växte upp), men kontroversiellt var det inte på något sätt alls.

Att det hade varit en, stor, landsomfattande och dramatisk moralpanik där rollspelen och rollspelarna utmålades som samhällets fiende nummer 1, och att det därför fortfarande finns mängder med människor med fördomar om att rollspelare är galningar och mördade, var något jag fick lära mig i vuxen ålder, av andra (äldre) rollspelare. Dessa människor som skulle ha dessa fördomar om rollspelens "farlighet" har jag aldrig stött på, jag har nog heller aldrig stött på någon utanför rollspelskretsar som ens minns "moralpaniken".

De 90-tals kontroverser jag själv minns var saker om militanta veganer som brände bilar och släppte ut minkar, nynazister som slog ihjäl folk och sköt poliser, ekonomisk kris och 500% ränta, kickersgäng och hiphop, black metal-mord och kyrkbränningar, samt lite om våldsamma datorspel och Marilyn Manson. Jämte det så framstod nog rollspelen rätt så harmlösa.